Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Mongolerna under Djingis-kan och hans efterträdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 R- STORE, INDOGERMANERNA I ASIEN OCH DE CENTRALASIATISKA FOLKEN.
att i ostörd ro under filosofiska betraktelser vinna ett i andligt afseende luttradt
väsen. Som beteckning för denna filosofiska lifsnjutning användes den urgamla
bilden om »de vises sten». Af de frågor, som Djingis-kän ställde till filosofen, synes,
det framgå, att han genom att uppfatta en symbol efter orden, hade missförstått
läran. Han trodde, att den kunde visa honom ett sätt att icke behöfva dö.
I sitt politiska tänkande förblef Djingis-kän nomadfursten. Det väldiga rike han
skapat var för honom liktydigt med nomadernas välde öfver kulturfolken, hvilkas
arbete som åkerbrukare och handtverkare man icke kunde undvara. Han verkade för
sig själf och för sin släkt, och hans rikes statsrättsliga förhållanden präglas helt och
hållet af nomadlifvets privaträttsliga åskådningar, ehuru de här tillämpas i en ofant-
ligt utvidgad skala. De besegrade folkens högre bildning betydde därjämte visser-
ligen för Djingis-kän en reell makt, hvarifrån han ej heller ville utesluta mongo-
lerna. I hvarje fall var rikets organisation, sådan Djingis-kän skapat den, sa fast och
säker, att den ännu i fyrtio ar efter hans död tryggade rikets enhet.
Vid 72 ars ålder dog Asiens väldigaste statsgrundare i augusti 1227. Åt sina
söner lemnade han jämte de eröfrade områdena i arf en storartad politisk organisation.
Djingis-käns rike var en nomadstat. Däri låg problemet för dess politiska tillvaro.
All andlig kultur hvilar på disciplin, och denna ernås först efter många generationer
af fast bosättning och ordnadt arbete. Om rikets makt skulle grundas på mongo-
lerna i deras egenskap af nomader - och detta var känens vilja - sa utgjorde
detta ett hinder för mongolerna att tillegna sig en högre kultur. Antalet af de mon-
goler, som kunde skota ett statsämbete, var alltid lätt räknadt. Riket måste sålunda
begagna sig af de underkuvade kulturfolkens tjenster. Djingis-kän insåg emellertid
mycket riktigt, att det härskande folket måste göra sig oberoende af främmande folk
och kulturer. Visserligen borde folket såsom helhet förblifva nomader för att icke
förvekligas af kulturen. Men kanen befallde, att den mongoliska adeln skulle låta sina
söner lära sig läsa och skrifva. På sa sätt uppstod en hofskola, som skulle förse staten
med mongoliska ämbetsmän. Djingis-käns militäriska begåfning gaf honom också
sinne för rättsordningens betydelse. Äfven som regent ar han i främsta rummet
krigare. Han vill göra slut på nomadernas oordnade förhållanden, på steppens
anarki. »Lydnad» ar det härskande motivet; den järnhårda disciplinen i hans
här öfverfördes sålunda på rättsförhållandena och på hela folklifvet. Hvar och en
ställdes på sin plats i den oerhörda organismen. Där fanns endast en enda vilja,
ty han tålde ingen auktoritet vid sin sida. I själfva verket skapade också Djingis-kän
en stram, mönstergill ordning bland ett förut odisciplineradt folk. Äfven religionerna
fingo sin plats i hans politiska beräkningar. Emedan kristendomen, buddismen och
islam representerade högre kulturer, hvilkas målsmän han icke kunde undvara,
uppträdde han lika skonsamt mot dem alla. Då det var den uiguriska kulturen,
som inympades på den mongoliska aristokratien, fingo åtminstone de regerande
kretsarne en viss enhetlig bildning. Den store härskarens efterträdare förstodo
emellertid icke att med lika genial insikt och säkerhet behandla det kulturella pro-
blemet. Intressegemenskapen dem emellan, hvilken i och för sig var hotad genom
rikets ofantliga utsträckning, upplöstes fullständigt genom skiljaktigheterna i andligt
hänseende. Ännu trettio ar efter Djingis-käns död (1227) funnos de kvar, som gått
i hans skola. Sa länge riksgrundarens anda fortfarande verkade hos dem, egde också
enheten bestånd. Med ättens upplösande i olika linier med olika underlag i ekono-
miskt, politiskt och religiöst afseende, sönderföll också riket. Det hade samman-
hållits af den för nomadväldet karakteristiska uppfattningen af eganderätten. Då de
enstaka grenarne icke mer kände sig hafva någonting gemensamt, var det enande
bandet brustet. Ingen statsidé, ingen verklig politisk åskådning hade bildats bland
nomaderna såsom ersättning för den primitiva privaträttsliga uppfattningen, som icke
kunde i sig inrymma större politiska förhållanden.
Sa vidt Djingis-käns personlighet återspeglar sig i hans politik, måste man rakna
honom till de största män, som någonsin lefvat. Han förstod att endast och allenast
genom sin vilja uppväcka, förena och sammanhålla oerhörda krafter. Måhända har
han bland alla stora viljemänniskor varit den störste. Han icke blott höjde sig öfver
sin omgifning genom sin eminenta andliga begåfning utan han insåg äfven med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
