Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 1. De naturliga förutsättningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Kinesiskt landskap. Malning på siden af GhouChen (1400-talet). Originalet i Kuwana-Tetsuje-samlingen i Kioto.
|
1. De naturliga förutsättningarne.
Den asiatiske jätten älskar att arbeta i stort. Jättelika äro de formationer, medelst
hvilka han söker gifva sin oformliga bål några enkla konturer: de väldiga
bergmassorna, de vidsträckta högplatåerna, de oerhörda stepperna, och jättelika som
urtidens zoologiska vidunder äro också de politiska skapelser, som han tid efter annan
har åstadkommit. Ännu i dag ar större delen af världsdelen till ungefär lika anparter
delad mellan ej mer an två statsmonstra. På den norra hälften har den ryska
björnen lagt sina ramar, och den södra ar det nuvarande Kina; en i sicksack
löpande gränslinie från Pamir åt nordöst till Gula hafvet och en annan liknande
utefter Himalayas fjällkam och de bergskedjor, som sa att säga bilda rötterna till den
vidtförgrenade Bortre indiska halfön, utgöra dess gränser mot kontinentens öfriga delar.
Men denna gigantiska skådebana ar icke den scen, där den kinesiska utvecklingen
egentligen har utspelats; den ar det ej ens, om man bortser från Tibet, som ju blott
står i ett löst skyddsförhållande till riket. En flyktig blick på historien bör vara
tillräcklig för att göra klart för oss, att det kinesiska väldet i Högasien - ofta förloradt
och ofta återtaget - icke ar något annat an en ganska tillfällig räntevinst på det stora
rikskapitalet. Från kinesisk synpunkt höra dessa besittningar till utlandet, de
motsvara förborgen, utanverken, som skola täcka själfva hufvudfästet, det »egentliga»
eller, såsom man med skal har kallat det, det historiska Kina.
»Det sträcker sig i norr till Yu-ling (ungefär till det n. v. Pe-king), i söder till
Kiao-chi (annamiterna), i väster till den ’flytande sanden’ och i öster till hafvet» - sa
ungefär beskrifva kineserna från och med det tredje århundradet f. Kr. det äldsta Kina,
den mytiska tidens Kina. Detta ar visserligen en kraftig anakronism, ty ett sådant
omfång - som i det närmaste motsvarar hela det historiska Kina - har det kinesiska
riket i själfva verket fått först vid den nämnda tidpunkten. Men det vittnar
i alla falla om, att man haft en liflig känsla af att hela detta område hör tillsammans.
Och häri har man haft rätt. Ty det kan icke förnekas, att det egentliga Kina
i stort sedt har förmånen af naturliga gränser. Detta gäller i främsta rummet den
väldiga sträckan från rikets nordöstra till dess södra ända, men det slår nog också
in på den västra sidan. I öster, från Korea till Tong-king, utbreder sig Stilla hafvet
hvars namn åtminstone här ar en eufemism af samma slag som grekernas och
romarnes Pontus Euxinus: ett ogästvänligt af cykloner hemsökt haf, som mera skiljer
an förenar. Och detta haf sköljer en kust, som visserligen har påfallande många
vikar och inskärningar men dock ganska få goda hamnar, emedan tillträdet
öfverallt försvåras genom grund eller uppsandning. I väster resa sig som väldiga kulisser,
den ena kedjan högre an den andra, med toppar af ända till 5,000 meters höjd, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0477.html
