Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De naturliga förutsättningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 A. CONRADY, KINA.
skryt och skräfvel - särskildt utpräglad i de mellersta provinserna, som hafva anse-
ende för att vara ett slags kinesiskt Gascogne, befolkadt af idel Tartarins. l allmänhet
gäller det nog, att sydkinesens tillförlitlighet icke kan mäta sig med den nordkine-
siska. Med ett ord sagdt: i norr dominerar förståndet, i söder känslan och fantasien.
Man bör visserligen för säkerhets skull tillägga ordet »relativt», när man talar
om att dessa egenskaper äro utmärkande för sydkineserna. Ty äfven de äro och
förblifva dock först och främst äkta söner af sin ras och dela dess allmänna egen-
skaper, de goda såväl som de dåliga. De hafva sålunda dess förnöjsamhet och
muntra belåtenhet i förening med dess ofta groteska humor, dess sega, oförtrutna
flit - denna gamla bondedygd - dess höflighet och pietet och starkt utpräglade
sinne för borgerlig ordning. Man återfinner äfven hos dem dess krassa öfvertro, dess
öfverdrifna aktgifvande på det yttre skenet och dess hopplösa försjunkande i bagateller
vid sidan af dess kuriösa benägenhet att symbolisera och schematisera, och man
finner dess osnygghet och feghet och last but not hast dess utilitarism och dess stolthet
öfver sin kultur. Likasom hos nordkineserna torde man för öfrigt äfven hos deras
släktingar i söder kunna konstatera icke blott alla de uppräknade egenskaperna utan
äfven deras kontradiktoriska motsatser, som i detta af kontraster uppfyllda land ofta
besynnerligt nog påträffas hos samma individ. I betraktande af denna genomgående
öfverensstämmelse kan det nästan förefalla öfverflödigt att särskildt framhäfva, att
äfven sydkineserna fått med sig på vägen ett »väl skakadt och öfverflödande» mått
af de två mest i ögonen fallande af rasens egenskaper: den prosaiska nykterhet, som
präglar hela dess världsåskådning, och den blyfasta likgiltighet, det hölje af slö
indifferentism, som breder sig öfver alla dess själsrörelser. Deras lidelse far därför
heller aldrig den elementära kraft, som ar utmärkande for våra sydländingar. Och
framför allt bevarar deras fantasi äfven i sina vildaste och äfventyrligaste utsväf-
ningar alltid ett visst entonigt schematiskt drag, på samma gång som den ar på ett
fullkomligt schamanistiskt sätt upplöst och förvriden och öfver hufvud saknar den
plastiska förmåga, som på det verkliga skapandets vis formar lefvande bilder ur
intet. Men det ar dock alltid en betydande skillnad mellan nord- och sydkineserna;
den räcker mer an väl till for att garantera åt de senare den speciellt konstnärliga
begåfningens segerpris.
Till allt detta - för att nu bortse från de hundratals olikheter i seder och bruk,
som sträcka sig ända till husens byggnadsstil och grafvarnes form - kommer nu
ytterligare skillnaden i språk. I hela Nordkina ar högkinesiskan - den s. k. Kwan-
hwa - inhemsk och har trots mångahanda dialektiska afskuggningar gifvit dess
språkliga uttrycksmedel samma likformiga och konturlösa gestaltning som »lössen»
gifvit dess berg. Södern utmärkes däremot af ett antal högst ålderdomliga dialekter,
som här bevarats i nästan ursprunglig och oslipad renhet och som afvika sa starkt
från högkinesiskan, att obildadt folk från båda sidorna måste tillgripa Kinas stora
kulturella bindemedel, den gemensamma ideogrammatiska skriften, eller rent af, när
kunskapen häri brister, hjälpa sig fram med Pitchin-engelskan, när de vilja göra sig
förstådda af hvarandra. Betecknande nog lära däremot en siames och en Kanton-
kines kunna lösa denna uppgift på sina respektive modersmål! Äfven det högre
umgängesspråket - och detsamma gäller till och med den form af Kwan-hwa, som
sedan längre eller kortare tid tillbaka talas i några trakter af Sydkina - ar dels
sa starkt dialektiskt färgadt, dels sa föråldradt med hänsyn till uttal och accen-
tuering, att det endast med svårighet förstås af nordkineserna. Det ar någonting,
som erinrar om förhållandet mellan plattyska och högtyska, mellan langue d’oc och
langue d’oil. Också kan motsättningen mellan nord- och sydkineser i själfva verket
mycket väl jämföras med motsättningen mellan nord- och sydtyskar eller nord- och
sydfransmän. Motsvarande företeelser förekomma för öfrigt hos alla folk, som lefva
under analoga naturliga förutsättningar; samma orsaker framkalla samma verkningar.
Allt detta konstituerar gifvetvis en betydelsefull motsats. Men samma natur, som
skapat den, har tillika som en motsats därtill - hvars verkningar äfven kunna spåras
i de ofvan skildrade förhållandena - beredt möjlighet till förmedling och utjämning,
och detta äfven på det håll, där den upptornat hindren som allra mäktigast och
låtit ytterligheterna rycka hvarandra närmast in på lifvet: längst i väster, där palmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
