Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De naturliga förutsättningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 A. CONRADY, KINA.
vi först vända oss söderut, först och främst inför mynningen af en - och tillika
den mest betydande - af de båda urgamla samfärdsådror, som gå från Kanton till
Nordkina. Den ar, ehuru en stor militärväg numera löper utmed den under dess stör-
sta del, hufvudsakligen en vattenväg: från Han-kow går den uppför Yang-tse-kiang
och sa öfver Tung-ting-sjön till Siang-kiang, fortsätter därefter uppför den och dess
biflod Lei och öfverskrider Che-ling-passet mellan Chen och I-chang på en bred sten-
lagd väg för att slutligen nå Kanton utför den »västra armen» (wu-shui) af Peh-kiang.
Samma amfibiska karaktär har äfven den andra från nämnda stad utgående vägen,
som emellertid har Kiu-kiang vid Poh-yang-sjön till mal och därför måste söka sig
fram till Kan-kiang, som faller ut i nämnda sjö, uppför Peh-kiangs östra arm och
därefter öfver det bekanta Mei-ling-passet. Denna väg står för öfrigt genom en sido-
gren öfver land i förbindelse med den förut beskrifna och kommunicerar uppför
Yang-tse med själfva Han-kow. De båda vägarne förmedla äfven förbindelsen med
de sydvästra provinserna (särskildt med Kwang-si) och öfver dem med nordöstra Bortre
Indien. Från Kanton utgår nämligen en väg, som uppför »västfloden» (Si-kiang),
och sedan öfver land går till Yun-nan-fun och Ta-li-fu, och med den förena sig (sannolikt
vid Nan-king-fu och Pu-erh) liksom bifloder flere handelsvägar, hvilka förmedla ut-
bytet med Tong-king och Shan-staterna.
Yang-tse, som för att använda en gammalkinesisk bild »ilar mot hafvet likasom
en vasallfurste till hofvet», for vidare Han-kows skepp österut mot kinesiska sjön
och tillåter dem äfven att framtränga västerut uppför hufvudströmmen och bifloden
Min ända till Cheng-tu-fu - förbi King-chow, hvarifrån en (förmodligen nyare) väg
går tvärs igenom Hu-nan och Kui-chow till Yun-nan. Från Cheng-tu-fu utgå sedan
de karavanvägar, som föra mellan bergen till Tibet och de båda Indierna. Den förra
går genom svindlande pass, djärft korsande de väldiga bommar,* som gränsbergen
lägga i vägen, öfver Ta-tsien-lu och Ba-tang till Lhasa, medan den andra, som skiljer
sig ifrån den vid Ya-chow, här vänder sig rakt åt söder och - förmodligen till största
delen begagnande sig af berglandets veckningar - når Ta-li-fu på två olika linier och
slutligen kommer fram till den stora knutpunkten Bhamo, där den mötes af de tre
mångbefarne vägarne genom Salwin-, Iravadi- och Brahmaputra-dalarne. Åtminstone
denna senare väg, som för öfrigt äfven användts af Marco Polo, synes vara mycket
gammal. För att nu icke namna andra vittnesbörd höra vi nämligen från ar 124
f. Kr. om en tydligen fullkomligt organiserad och sålunda förmodligen redan då
mycket gammal export af siden och bamburör till Indien från Shuh i Sze-chwan,
hvilken måste hafva gått öfver Yiin-nan-fu. För den förra vägens vidkommande kunna
vi i detta hänseende blott framställa det antagandet, att den hos Ptolemaeus omtalade
handelsvägen från Palimbothra (nu Patna) öfver Emodus-Himavant till serernas land
(hvilket skulle börja vid Bautisus, d. v. s. vid öfre Brahmaputra) torde hafva sin fortsätt-
ning i den och icke i den andra. På någon af dessa vägar måste for öfrigt äfven Lolo hafva
invandrat, om man får tro deras tradition, som låter dem komma från andra sidan Tibet.
Detta ar hufvudvägarne i landet söder om Yang-tse. Vi återvända nu till Han-
kow för att äfven betrakta dess förbindelser med Nordkina. Här fängslas vår
uppmärksamhet i främsta rummet af den stora riksvägen, som numera
med en järnväg bredvid sig går öfver Hwaibergen nästan raka vägen till Pe-king
- fortsättningen af den förut beskrifna militärvägen, som alltså går genom hela
landet från norr till söder. Det kan emellertid vara tvifvel underkastadt, om den
första sträckan (ungefär från Yang-tse till Yu-ning-fu) verkligen hör med till de stora
ursprungliga folk vägarne. I hvarje fall går handeln och förmodligen äfven en hög
procent af den öfriga samfärdseln ännu i dag liksom för årtusenden tillbaka fram
på en annan väg, hvars uråldrighet intygas af dess många krökar och slingringar.
Denna väg kringgår nämligen den nämnda bergssträckan, i det den följer Yang-tses
mäktigaste biflod Han - hvilken gifvit namn såväl åt Han-kow (»Han-mynningen»)
som åt en frejdad kejsarsläkt och därmed också för en lång tid åt hela det kinesiska
riket - upp till den blomstrande handelsplatsen Fan-cheng. Sedan den på detta
sätt kommit fram till den naturliga förbindelseleden mellan Norden och Södern, den
förut omtalade sänkan mellan Kuen-liins båda armar, och in i körvägarnes land,
fortsätter den såsom en bekväm och ytterst lifligt trafikerad väg till Nan-yang-fu^-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
