Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De naturliga förutsättningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NATURLIGA FÖRUTSÄTTNINGARNE. 473
den egenartade utvecklingen - en utveckling måste vi utan tvifvel förutsätta äfven
under den äldsta tiden - och landets topografiska struktur sätta i de olika special-
fallen sin prägel på denna utveckling, påtrycka den sa att säga sitt signet. Sålunda
måste särskildt klan- och släkt-författningen (som visserligen i och för sig icke ar
något typiskt kinesiskt) om också ’icke precis framkallas åtminstone i hög grad be-
fordras genom de ofvan berörda egendomligheterna i bergformationerna. Det ar den,
som ligger bakom den ytterst komplicerade utgestaltning, i hvilken denna författning
med utgångspunkt från dyrkan af förfädernas andar blifvit förhärskande äfven i religio-
nen (hvarigenom äfven i detta afseende familjen blifvit till stat och staten till familj). Och
å andra sidan hafva de vida slätterna och dalområdena och i främsta rummet den
stora kinesiska slätten själf bildat en motvikt, som bidragit till att sammansluta dessa
partikularistiska stamsamhällen till större enheter af samma allmänna typ och i sista
hand till en enda allomfattande större familj, denna kinesiska statshierarki, som står
utan motstycke icke blott genom sin organisation, där religion och politik, stat och
kult äro ett, utan ock med hänsyn till det bestämmande inflytande den utöfvat på
hela världsåskådningen. Utan tvifvel var det också slätten, som redan tidigt för-
vandlade bonden till borgare och därmed skapade ett nytt stöd för centraliserings-
verket och en ny egenartad form för kulturinnehållet, hvilken dock icke förmådde
undantränga den ursprungliga. I förening med klanväsendet, som icke fördrager någon
emancipation utan binder individen fast vid samfundet, har den slutligen också gjort
sitt till för att gifva det hela denna förbluffande likformighet, hvilken liksom ett slags
fernissa ligger utbredd öfver hvarenda by i jätteriket och för resten sannolikt samman-
hänger med den öfverallt - äfven i de språkliga uttrycksmedlen - framträdande
bristen på plastiskt skapande förmåga.
Men den naturliga isoleringen har icke blott kallat fröna till lif, den har äfven
tidsåldrarne igenom stått vakt om de växande plantorna och sörjt för att den mog-
na frukten - den egenartade kinesiska kulturen -. bevarats oskadd genom långa
perioder. Detta månghundraåriga skydd ar den ojämförligt viktigaste följden af
isoleringen. Det ar detta, som låtit kineserna oupplösligt vaxa tillsammans med sin
kultur, på hvilken de se med hela stoltheten hos den, som har arbetat sig upp med
egen kraft - måhända med bättre rätt, an vi kunna åberopa, när vi göra oss löjliga
däröfver. Det ar detta, som har omgjutit den med det helgade skimmer, som till-
kommer ett genom en obruten tradition öfverlemnadt dyrbart arf från förfäderna
och som har låtit de konservativa grundkrafterna i kinesens väsen, hvilka här (liksom
på andra håll) hemtade näring äfven af dyrkan af förfäderna, slå upp i en stark och
klar laga, som omgaf detta arf med en beskärmande vördnad. Och kulturen själf,
som mäktigt växte till under denna ostörda utveckling, har just därigenom utrustats
med den aktiva tendens, som oaflåtligt dref den ut öfver sina gamla gränser för att
med sin fackla tanda grannarnes små lampor. Från samma håll har den också erhållit
den exempellösa absorptionsförmåga, som visat sig i stånd att taga upp äfven de
mest heterogena element och omgestalta dem till något fullständigt originellt, och
äfven - som ett yttersta försvarsmedel - sin förmåga af passivt motstånd i segaste
form. Den kulturella egenarten har på detta satt blifvit den makt, på hvilken staten
framför allt grundat sig. Den har varit det kitt, som af ålder förbundit massorna
och gång på gång fogat ihop dem på nytt. Men den har visserligen också varit /let
ständigt retarderande elementet. Isoleringen har förvandlat det kulturella höljet från ett
blygsamt snäckhus till någonting, som kunde jämföras med skalet på den där gudom-
liga sköldpaddan, som i den indisk-kinesiska myten bär jorden på sin rygg, ett ogenom-
trängligt, famnstjockt pansar, som ar ett utomordentligt värn i kampen för tillvaron
men som dock alltid ar - ett pansar. Tack vare sin långvariga isolering äro kine-
serna i grunden ännu i dag hvad de varit redan for årtusenden sedan: ett högt
civiliseradt naturfolk. Ty den yttersta hemligheten med deras kultur och delvis
åtminstone med hela deras ras-karaktär, det som förefaller oss allra mest främmande
och låter dem framstå för oss som en vandrande anakronism, ett lefvande fossil - det
ar utan tvifvel det primitivt urmänskliga hos dem.
Det skall för resten inte bestridas, att Kina alltid och särskildt i början af sin
historia behöft sitt pansar särdeles väl. Ty dess i det hela sa effektiva bergmur
Världshistoria III. 60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
