Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 A. CONRADY, KINA.
åldersklassindelningen har medfört ett tvåklassigt äktenskapssystem, brukar man
räkna dessa båda till samma grupp. Men detta hör närmast till kapitlet om tabu, som
måhända dock med sin kraftiga utveckling i Kina, där det i själfva verket från äldsta
tider genomträngt hela lifvet och särskildt såsom sexualtabu gifvit upphof till ett full-
komligt motbjudande pryderi, skulle kunna lemna ett nytt bevis för att manna-
förbunden en gång existerat, efter som dess framträdande och utbredning enligt samme
författare till stor del går tillbaka till dessa. På samma sätt skulle man väl äfven
kunna peka på kulten af vänskapen, som i Kina alltid spelat en sa stor roll, att
den rent af blifvit ett etiskt postulat, och som att döma efter en hieroglyf för »van» -
bilden af två (för blodblandning) upprispade händer -kanske ursprungligen var ett
fosterbrödralag. Det ar sa mycket sannolikare, att den bör tagas med i detta samman-
hang, som Shi-king betecknar deltagarne i den ofvannämnda bågskjutningen som »vän-
ner» eller »bröder» och som den framför allt utgör ett grundvillkor för det hemliga
föreningsväsendet, denna karakteristiska produkt af kinesisk utveckling, hvilken liksom
med mullvadsgångar genomkorsat och undergräft den kinesiska jorden och mer an en
gång bringat statsbyggnaden på fall. Ty de hemliga sällskapen med hela deras påhäng af
privata kulter och hemlighetsmakeri, af mystik och maskerad, som icke heller saknas
här, äro en typisk utvecklingsform af mannaförbunden, och deras blomstring i Kina
tyckes mer an något annat tala för, att dessa här en gång måste haft ganska djupa rötter.
Huru vida nu mannaförbunden eller eventuellt matriarkatet framgått ur ett ännu
äldre och primitivare universellt kamratskap mellan könen, som karakteriserades af
regellösa könsförbindelser (promiskuitet), eller om dessa senare hafva framgått ur nå-
got af de förra systemen, ar en ännu öppen och ytterst omstridd fråga. Jag kan alltså
härvidlag endast fastslå, att huru det an må förhålla sig med den fria kärleken, för hvil-
ken blott den ofvan citerade traditionen om det fria umgänget mellan könen kan åbe-
ropas, sa har åtminstone en dess förmildrade form, »gruppäktenskapet», en gång fun-
nits i Kina och egt bestånd långt in i historisk tid, och såsom det skall visas, i en form,
som otvifvelaktigt påverkats af matriarkatet. Men härtill inskränker jag mig dock endast
ogärna. Ty vi hafva flere och, som det förefaller mig, säkra spår, som föra oss tillbaka
till en epok af sa ålderdomlig karaktär, att en sådan halft djurisk samhällsordning
rätt väl skulle stämma öfverens därmed. Kunde man alltså bevisa, att gruppäkten-
skapet vore att betrakta som en sista återstod af den fria kärleken, skulle vi därmed haf-
va fått en tämligen afslutad bild af de mest primitiva förhållanden. Och kanske skulle
då någorlunda sammanhängande kunna visas, huru urtidens utveckling höjt sig steg
för steg uppåt från människohjordens promiskuitet genom växelverkan af de stora
drifkrafterna, matriarkatet och mannaförbunden, dock med tydlig öfvervikt för den
förstnämnda: - hur kulturen växt upp ur fullständigt barbari. Jag kan här emeller-
tid endast infläta dessa enskilda drag i den mera speciella skildring, till hvilken jag
nu öfvergår och som i alla fall ar brokigt sammansatt af material från skilda ur-
tidsepoker och sålunda blifvit ett betänkligt lappverk.
En sak står kanske aldrig annars sa klar för en som när det ar fråga om den
inre organisationen af det kinesiska ursamhället, hvarom denna skildring främst
handlar: det ar ett ganska fattigt och tämligen heterogent material, som later sig fram-
dragas ur källorna. För att först skärskåda den sociala strukturen, sa påstår den
redan anförda traditionen, att det ursprungligen icke funnits några furstar, och detta
skulle ju vara en mycket välkommen utgångspunkt. Men om också denna uppfattning
icke synes vara en abstraktion från barbarernas förhållanden, sa finnes det dock icke
mig veterligt något bevis därför. Och i hvarje fall sträcker sig uppkomsten af furste-
värdigheten tillbaka till den gråaste forntiden (liksom också matriarkatet endast undan-
tagsvis icke varit förbundet med mannens öfverhöghet), ja, man kan, om jag icke be-
drager mig, redan då urskilja två former: bördsrätt och formligt valrike. Ty den ur-
gamla furstetiteln peh - inom parentes sagdt kanske samma ord som det turkiska beg -
tyckes ju med sin grundbetydelse af »farbroder» (eller snarare »den äldre farbrodern»,
egentligen »den hvithårige») tyda på att från början den äldste inom den trängre
slakt- eller familjekretsen antagligen också var dess hufvudman - ehuru ordet sanno-
likt ar ett lån ur det patriarkaliska systemet. Och den nedärfda beteckningen af de
högre stående som de »äldre» (chang) - de öfriga furstetitlarne lemna ingen upplys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
