- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
497

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

URTIDEN.

497

Staket i sågbockstil (ytian) vid ingången till en ya-men.

Efter fotografi.

var- och höstutsädet och därpå gifva det åt konungen (till offring).» Detta ar väl
tydligt nog! Och det ar ännu icke allt. Enligt Kuoh-yii skulle kvinnan själf mala sin
offersäd, sa att äfven denna sista akt af dess beredning låg i hennes händer, och
slutligen har samma ord och skriftecken kia (i obetydligt förändrad form), som vi förut
känna som tecken för »gifta sig» (om en kvinna), också betydelsen af »sa sad», »drifva
åkerbruk», »åkerbruk». Därmed framstår således kvinnan som den första innehafva-
ren af fast egendom, af en kia (som icke blott betyder »hus, familj» utan äfven »hus
med egor», alltså »jordagods»). Hon hade blifvit ett godt parti, och detta förklarar
hennes höga ställning, det matriarkaliska samhället, liksom också det förhållandet,
att det var från henne, som egendomen ärfdes. Af oändligt mycket större betydelse ar
det dock, att hon såsom grundare af åkerbruket, till hvilket hvarje varaktigt framåt-
skridande anknyter sig, också i Kina har blifvit den högre kulturens moder.

Till hvilken uråldrig tid man måste förlägga detta framåtskridande, visar återigen
ritualen. Ännu var eldens vilda kraft icke tämd; man åt till och med säden otillredd,
liksom man slukade villebrådet med både blod och hår; sin dryck hemtade man blott ur
källor och dammar. Vattnet, det »mörka vinet», såsom dess kultnamn lyder, eller »ande-
vattnet», sammanställes alltid med dessa lifsmedel, hvilka såsom de äldsta intaga heders-
platsen i förfädernas tempel. Ett liknande halfdjuriskt tillstånd tillägger den gamla litte-
raturen flere Miao-tse-stammar, likasom bi. a. också Yue-chi, hvilka redan härigenom
framträda som äkta anförvanter till hunnerna, dessa uppfinnare af »biffstek a la tartarey>.

På samma ställe gifver oss Li-ki rent af en kulturhistorisk menu, en historia om den
kinesiska kokkonsten, ty de med köttet kokta benen, det stekta och det rostade köttet,
liksom det grumliga ojästa vinet, hvilket intog den andra platsen på rangskalan, upp-
gifvas härstamma från den tid, då »de senare vise uppstodo, hvilka tillgodogjorde sig
eldens fördelar». Emellertid finner man äfven på detta stadium en arbetsfördelning
mellan konen; medan mannen stekte och rostade det i remsor skurna köttet på upp-
hettade stenar, var det kvinnan, som skötte kokningen. Ty om hon också (synbar-

VårldshistoHa III.

63

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free