Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URTIDEN.
501
antagligen äfven sköldpaddor (hvilkas skal likaledes var ett högt värderadt mynt), ja,
handeln har sträckt sig till sa fjärran platser, att det, utan vår nuvarande kännedom
om dess ofantliga utbredning redan under urtiden, skulle förefalla oss otroligt. Det
aflägsnaste Centralasien sände sålunda sin nefrit eller jadeit, den »ädla z/öA-stenen». Den
gamla traditionen försäkrar bestämdt, att den härstammar därifrån, och för ett sådant fjär-
ran ursprung talar äfven dess utomordentligt höga värde, som gjorde den till en konungslig
egodel och därför också till ett kungligt attribut och i skriften till en symbol för konungen,
medan dess eget skriftecken, som föreställer antingen ett gehäng eller en dolk (?) af detta
material, vittnar om hur gammal dess import ar. Den första, dunkla början till en beröring
mellan Västern och Östern, med alla dess vidtgående följder för den kinesiska kulturen, går
följaktligen tillbaka till urtiden, och liksom öfver hufvud alla vidsträckta handelsför-
bindelser har den gifvetvis mannens djärfhet att tacka for sin tillkomst. En mäktig haf-
stång för odlingen var dock redan den rent lokala byteshandeln, ty den har icke blott
medfört en höjning af de yttre lefnadsförhållandena utan äfven tvungit till samman-
slutning i trängre
" först skiljer sig från
djuren.
Man har under
den sista tiden ofta
angripit den gamla
indelningen i sten-
åldern (eller bättre
den metallösa tiden),
koppar- och brons-
åldern samt järnål-
dern. Detta synes
mig endast såtill-
vida vara riktigt, som
det icke finns några
absolut giltiga peri-
oder, hvilka sam-
tidigt skulle egt
bestånd öfverallt.
Men att hvarje sär-
skildt folk har ge-
nomgått denna ut-
veckling, anser jag
dock vara fastställdt,
och i hvarje fall gäl-
ler detta för den ki-
nesiska urtiden. Ty
tradition, sed och skrift, liksom äfven äldre och yngre utgräfningar och fynd, gifva vid
handen, att denna äldsta tidrymd icke känt något annat material för sina redskap an
ben och horn, trä resp. bambu, samt framför allt sten, och att först efter denna period,
om hvars långa utsträckning den ännu i dag rådande höga uppskattningen af bearbetad
sten synes vittna (som ett slags atavism), följt en bronsålder, hvilken först längre
fram i historisk tid aflöstes af järnet, först i verktygen och sedan i vapnen. Ja,
dessa stora perioder kunna kanske till och med indelas i underafdelningar, hvilka äfven
motsvara de hos oss påvisade. Ty om Hirth ur traditionens uppgifter dragit den slut-
satsen, att stenåldern sönderfaller i två perioder, en äldre, som kännetecknas af den
groft tillhuggna stenen, och en yngre, som begagnar slipad sten (alltså en paleolitisk och
en neolitisk tid), sa skulle man möjligen också af ordet för »metall)) (kin), som ursprung-
ligen säkert icke betyder »guld» och icke heller »brons» utan »koppar», kunna sluta sig
till att en koppartid föregått bronsåldern.
Liksom det här icke ar platsen att närmare undersöka dessa båda första metall-
perioder, emedan deras formskatt endast ar oss bekant från en långt senare tid, till-
hör det naturligtvis icke heller denna framställning att låta alla de gamla stenredskapen
intressegrupper, och,
ehuru till att börja
med blott i blygsam
utsträckning, bidra-
git att vidga horison-
ten: båda delarne så-
väl ekonomiska som
etiska faktorer af
största betydelse.
Och därvid har
återigen kvinnans
verksamhet spelat
en bestämmande
roll.
Därmed hafva vi
kommit den materi-
ella kulturen sa nära,
att ett enda litet steg
för oss öfver gränsen.
Vår uppmärksamhet
fängslas då först af
vapen och verktyg,
dessa människans
första uppfinningar,
hvarigenom hon
Vapen och verktyg i den kinesiska urti-
dens stil.
1. Yxa, pen-tse (sådan som användes af timmermän
och vagnmakare). 2. Bronsyxa (tsih) från Hanperiodeii.
3. Amulett i form af en stenyxa (grafföremål). 4. Bronssvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
