Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 A. CONRADY, KINA.
2) det flätade kärlet. Ty ett af de äldsta kärlen af detta slag, om också icke det
äldsta, det redan nämnda p/en, har med sina två olika stora flaskmagar ofvanför och
nedanför halsen en sa påfallande form, som för öfrigt saknar hvarje annan förebild, att
den förmodligen bör tolkas som en efterbildning af den i båda ändarne utvidgade
flaskkurbitsen; kanske har den utvecklat sig ur ett omgifvande nätverk till underlät-
tande af transporten. Och Nordkinas moderna vattenämbar, en ovalt rundad, obeckad,
och i hvarje fall mycket ålderdomlig korg, har tydligen sin motsvarighet i kurbitsskålen,
med hvilken den äfven har det gemensamt, att den användes som skopa (för gatans bevatt-
ning o. d.). Men huru därmed an må förhålla sig, sa mycket ar säkert, att den stora massan
3) af trä- och lerkärl, med deras yngre utvecklingsformer i metall och särskildt
i brons, kunna härledas ur de flätade kärlen, och detta framgår icke blott af deras
form, utan man kan också i flere fall uppställa ett direkt stamträd, som visar oss samma
kärl på alla dessa fyra stadier. Sa var t. ex. kärlet kut (liksom pien en af kvinnorna an-
vänd skål för frukt), såsom redan elementet »bambu» i skriftecknet angifver, ursprung-
ligen flätadt af detta material, vid offren till förfäderna var det däremot af trä, vid invig-
ningen af ett stadsområde (hvarid man stundom äfven efterbildade kurbitsbägaren pao
i lera) af lera, och slutligen framställdes det också i brons. Liknande serier kunna äfven
i andra fall uppställas, och en direkt öfvergångsform mellan flätade karl och lerkärl synes
ännu föreligga i det moderna vin- och ölfatet, en invändigt beckad, urnliknande korg,
och i vinkruset, hvars lerstomme påstås hafva fått sitt nätverk till skydd mot stötar.
Ty man tänker sig ju som bekant lerkärlens uppkomst på det sättet, att det ursprung-
liga flätverket öfversmetats och tätats med lerjord - i Kina möjligen som en ersätt-
ning för det forna kurbitsskalet.
Detta ursprung framträder äfven på ett mer eller mindre slående sätt i utformningen af
detaljerna, hvilka i allmänhet varit lika lifskraftiga som fruktbärande för konsten. Man
kan t. ex. peka på de möjligen ur flätmaskan utvecklade »öronen» (i stället för handtag),
hvilka gifva äfven de nutida lerkärlen ett sa ålderdomligt utseende, vidare den karak-
teristiska foten (i form af en ring) på de flesta gamla vaser - hvilken Han-periodens natura-
listiska konst (som äfven kopierade flaskkurbitsen) väl icke blott af en tillfällighet
framställde som en flätad ring eller som ett rep - och till sist den rundade bottnen,
som nödvändiggjorde ett ställ af trä, en trefot eller den ännu i dag sa ofta förekommande
omflätningen. Framför allt kan man slutligen också peka på ornamentet, för sa vidt det
ar ett naturligt (s. k. Herstellungs-)oYnamenl. Ty på den verkliga fyndort för den äldsta
ornamentiken, som vi ega i skriftens bildtecken för de äldsta kärlen, återfinna vi ofta
flätmönstret, dels sa realistiskt återgifvet, att man stannar i tvifvelsmål, om icke den
verkliga omflätningen afses, dels i något stiliserad form såsom t. ex. i det sa kallade
»senmönstret», som ofta möter oss bi. a. på bronsformerna af det ofvannämnda kut, och
särskildt i det enkla eller dubbla snedkorset, hvilket äfven af kineserna ännu i dag
uppfattas på detta sätt och därför också ar skriftens beteckning för flätverk. Detta flät-
motiv ar verkligen sa vanligt, att det åtminstone enligt kinesisk åsikt på grund häraf
blifvit skriftens beteckning for »ornament» (och anmärkningsvärdt nog också för »skrif-
tecken»). Vidare har omflätningen, som tydligt karakteriseras som sådan af några gamla
skriftecken och som med Han-periodens bronskärl på nytt infördes i ornamentiken,
också framkallat det på några kärlhieroglyfer igenkännliga snoddornamentet.
Men äfven af de symboliska ornamenten kan åtminstone ett direkt påvisas på
samma håll, nämligen vågornamentet, och såsom man kunde vänta, på sådana bilder,
som efterlikna behållare för flytande varor. Och att man likaledes redan användt meander-
bandet, som kineserna kalla lei-wen, »åskmönstret», emedan det ursprungligen fram-
ställde bilden af ett hjul och i enlighet därmed var symbol för den rullande åskan, tyckes
kunna bevisas på en omväg öfver det vinkrus, som kallades lei (»åska»), och hvilket redan
som uråldrigt träkärl pryddes af »moln- och åskmönstret»; möjligen har det också på denna
tid, liksom ännu långt senare vinkrukan af lera (fou), därjämte tjenstgjort som trumma.
I hvarje fall kan meanderbandet påvisas sa tidigt, att den nyare hypotesen om dess
grekiska härkomst redan på grund häraf förefaller tvifvelaktig, och det ar särskildt
af intresse, att äfven skriften upptagit det (såsom tecken för »återkomma»). I själfva
verket äro också de symboliska ornamenten öfver hufvud ett tydligt föregångsstadium
till skriften, äfven våra europeiska ornament hafva ju tillbakaträngts af en poesilös tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
