Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 A. CONRADY, KINA.
gångsstadium till den egentliga skriften. Liksom de i själfva verket båda hafva karak-
tären af urkund och meddelande, sa sönderfalla de äfven i de tre kategorierna: bild, rebus
för ögat och rebus for örat, och det visar sig dessutom, att skriften just för de båda senare
kategorierna sträfvar att välja samma uttryck som denna rituella symbolik. Sa öfverräckte
man t. ex. vid belånandet (och ursprungligen nog äfven vid hvarje öfverlemnande af
jordegendom till en annan) en med starrgräs omvirad jordtorfva såsom sinnebild antingen
for grödan eller för den häckbevuxna gränsvallen, som omgärdade såväl landtgodset som
furstendömet. Samma sinnebild betecknar nu -detta tillvägagående äfven i skriften,
som vidare liksom den äldre symboliken återgifver exempelvis »endräkt» (huo) med
bilden af ett sädesax (huo) eller »svärja» och »ordna» (shi) med bilden af en pil (shi)
- alltså i bada fallen med en rebus för örat.
Till dessa symboler hör nu äfven gördelsmycket och framför allt de därtill hörande
ming (»befallningarne»), d. v. s. vårdtecknen på en furstlig befallning, liksom äfven de
därmed besläktade ämbetsinsignierna (just de ofvannämnda »rangspirorna») och deras
olika biformer, hela mängden af legitimationer, pass, kreditiv och kontrollmärken. Deras
innebörd uttryckes antingen genom deras form eller genom deras ornamentering, hvilka
återigen gifva oss antingen en sinnebild eller en Ijudsymbol. Halfringen ktieh (den »sönder-
brutna») betecknade t. ex. »landsförvisning» (käeh, »dela», »skilja») likaväl som skick-
lighet i att afgöra (kiieh) svara frågor; den hela ringen (/man »ring», »cirkel») återkallandet
ur landsflykten (/man, »återvända»); en naggad tafla tjenade till att uppbåda konungens
»tänder och klor», d. v. s. hären; två inristade vertikalstreck å ämbetsinsignierna
för de högsta hoftjensterna betecknade deras bärare såsom statens pelare, och
fredsunderhandlarens kreditiv med sitt ornament af sädeskorn (kah) skulle mana till
uppgörelse i godo (kuh) m. m. dylikt. Och liksom de sålunda i allmänhet stå i samma
förhållande till skriften som de rituella symbolerna, sa återfinna vi t. ex. äfven halfringen
för alla betydelser af ordet kiieh, den slutna ringen for /man, »återvända», de båda verti-
kalstrecken för /man, »pelare», och det nämnda ornamentet af sädeskorn för mi, »hirs»,
bland de äldsta och delvis ännu brukliga skriftecknen.
Men till denna inre öfverensstämmelse kommer just i fråga om »rangspirorna» och
de med dem närbesläktade föremålen äfven en yttre, enär det enligt min mening på ett
öfvertygande sätt kan visas, att den kinesiska skriftens hela teknik går tillbaka till dem.
De flesta och viktigaste af dem - dessa långsmala taflor, hvilka väl, efter hvad deras
gemensamma namn tsieh, »bambuled» (d. v. s. stycke mellan två leder) angifver, i regel
voro förfärdigade af bambu - hafva nämligen från början helt visst icke varit något annat
an karfstockar. Detta bekräftas icke blott af tradition och sed, s^)m gifva vid handen,
att ämbetstecknen för kontrollens skull framställas genom klyfning af ett eller annat fast
ämne (längre fram af ett stycke nefrit) i två noga mot hvarandra svarande hälfter (hvilka
faktiskt då och då kontrolleras), utan det framgår äfven tydligt af skriftecknet för till-
delande af dylika tecken (pan): en knif mellan två jadeitstycken, och likaledes af
tecknet for tsieh (^), hvilket framställer det högra öfre hörnet af en trästicka med en skåra
i öfre ändan (för att underlätta fästandet vid ett snöre eller en gördel) och af samma form
som den ofvannämnda stora spiran (ta kul eller ting). Men som Chavannes visat, stöd-
jande sig på ett omfattande bevismaterial och särskildt på skriftecknet för »kontrakt»,
voro också de äldsta kontrakten i Kina endast enkla karfstockar, och däraf följer det utan
vidare, att sa äfven varit förhållandet med de äldsta skrifna akterna öfver hufvud. Ty
kontraktet betecknas af traditionen i Yih-king direkt som den på knutskriften (quippus)
följande - sannolikt i verkligheten samtidiga - formen af ett skrifvet dokument, och
huru riktigt detta ar, framgår redan däraf, att samtliga officiella dokument (räkenskaper,
berättelser, kungörelser och böner, d. v. s. hela den äldsta litteraturen) i äldsta tider
liksom under hela den följande tiden utfärdades i två likalydande exemplar.
Sedan vi sålunda lyckats fastslå sambandet mellan skrifven akt och rangbeteckning,
äro vi numera i stånd att uppställa ett fullständigt stamträd för skriften, bestyrkt af
autentiska vittnesbörd för hvarje särskildt led. 1) Stamfader för det hela ar karfstocken,
till att börja med blott försedd med de ifrågavarande skårorna, men snart äfven med
ut- eller inskurna (senare äfven bemålade) tecken, hvilka ännu höra till det sinne-
bildliga eller ljudsymboliska ornamentets område. 2) Sedan därefter - delvis genom
en utveckling häraf - den egentliga skriften uppstått, användes den först vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
