Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Urtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514 A. CONRADY, KINA.
Dock kan jag blott till bevis härför anföra, utom den redan nämnda belåningen
medelst en gräsomvirad torfva, ett enda bruk, som otvifvelaktigt också härstammar
från urtiden, nämligen att den rättsökande skulle öfverlemna en bunt pilar som en
sinnebild af sitt ärliga uppsåt. Beträffande andra liknande symboler, som omtalas i
en senare tid, såsom t. ex. domarens plats under en törnbuske och den anklagades
på den »sköna stenen», hvilken också var skampåle, ar deras härkomst från urtiden
sannolik ehuru icke fullt bevisad. Däremot skulle jag vilja påstå, att liksom i kulten
- där t. ex. det från offerdjurets öra afklippta och åt gudarne framburna håret
uttryckte ett anropande om bönhörelse - de båda ofvannämnda slagen af rebus
äfven härvidlag spelat en roll, såsom det t. ex. tydligt framgår af de ofvannämnda
pilarne (shi, »pil» för’ shih, »sann», »riktig»). Man öfverlemnade käromålet skrift-
ligen, redan innan man ännu egde en verklig skrift.
Slutligen kan man icke frånkänna den kinesiska urtiden de första ansatserna till en
vetenskap. Och först bör man då namna astronomien. Den intog ju, som bekant,
en härskande ställning i Kina, åtminstone redan i tredje århundradet f. Kr., men det
ar Leopold de Saussures förtjenst att hafva visat, att den sträcker sina rötter långt
tillbaka i förhistorisk tid och att man ursprungligen indelat året och dess tider icke efter
månens omlopp utan i likhet med andra primitiva folk (t. ex. infödingarne på Borneo
och Timor) efter framträdandet af en del i ögonen fallande stjärnbilder och särskildt
efter Skorpionens och Orions upp- och nedgång. Jag bor kanske tillägga, att i
synnerhet den sistnämnda, som strålar i mycket större prakt på den nordkinesiska
himmelen an på vår, tyckes hafva varit stjärnbilden framför andra. Ty jag tager för
gifvet, att det äldsta tecknet för stjärna - en trekant af dylika - skall föreställa de tre
stjärnorna i Orions bälte, hvilka antagligen gifvit upphof till dess namn (tsan, »tre-
stjärnan»). De bada hälfter, hvari året på detta sätt sönderföll, inleddes med två stora
fester: tändandet af den heliga elden (hvilket i detta fall äfven i senare tid skedde
genom gnidning eller borrning), dess »inbärande» (nah-huo) på den husliga härden i
tredje höstmånaden (september) och dess »utbärande» (chuh-huo) i tredje vårmånaden
(april). Och liksom den ofvan omtalade bröllopsfesten möjligen hörde ihop
med den sistnämnda, sa anslöt sig till den förra den stora skördefesten (ta-cha),
då alla människor i riket, för att tala med Confucii Wagner, pedanten Tse-kung,
»föreföllo alldeles förryckta», sa att han icke kunde finna någon glädje däri - Kinas
saturnalier, som väl för öfrigt också stått vid det kinesiska dramats vagga och måhända
äfven genom hvarjehanda maskeradupptåg vid de högtidliga offerdansernas slut riktat
dem med det komiska elementet. Om vi få antaga, att den nutida nyårsfesten åter-
går dit, sa hafva å andra sidan äfven några spår af vårceremonien bevarats till våra
dagar, nämligen utsläckandet af elden och seden att under de tre följande dagarne äta
»kallmat» (hanshih). Men eljest var hvarje spår af årets tudelning redan i äldre tider
nästan alldeles försvunnet, och icke mycket tydligare framträder erinringen om en senare
tredelning af året, »de tre (års-)tiderna» (san shi), som enligt Tso^-chwan infördes af forn-
tidens visa furstar och kanske gick hand i hand med den gamla månadsindelningen i
dekader. Däremot har den diktande fantasien bemäktigat sig det till grund för tudelnin-
gen liggande stoffet, nämligen växlingen mellan de ofvannämnda bägge stjärnbilderna,
som genom att aldrig framträda på himmelen på en gång gåfvo anledning till denna
äldsta indelning. Det ar den, som enligt Saussures lyckliga tolkning gifvit upphof till
sagan om de två fientliga bröderna, som »dagligen grepo till sköld och lans for att
kämpa med hvarandra», ända tills deras kejserlige (d. v. s. gudomlige) fader anvisade
dem dessa evigt åtskilda stjärnor till verkningskrets. Detta ar kanske den äldsta af
de stjärnmyter eller sagor, på hvilka det senare Kina ar sa rikt och af hvilka åt-
minstone en torde finnas antydd äfven i Shi-king. I hvarje fall ar dess grundbeting-
else, uppfattningen af stjärnbilderna och af himmelstecknen öfver hufvud såsom lef-
vande (sa att t. ex. sol- och månförmörkelserna uppfattades som ett himlakroppens upp-
slukande af ett vidunder, hvilket man sökte drifva bort med larm och pukslag)
naturlig och själfklar för Shi-kings författare - äfven om den betecknande nog icke
kunnat rycka dem med sig till den ofta verkligt grandiosa tankeflykten hos en Kub
Yuan, som sa att säga spelar boll med solar - och detta ar ju helt naturligt hos ett
folk, där den totemistiska uppfattningen äfven sträckte sig till stjärnorna. Men denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
