Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Sagotiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518 A. CONRADY, KINA.
myten har äfven blifvit uppblandad och amalgamerad med verklig saga, ja, man skulle
nästan våga säga med historia. Ty en historisk betraktelse af hela detta pantheon tyckes
mig gifva vid handen, att icke endast det egentliga kinesiska folket utan äfven de öfriga
urstammarne, som efter hand uppgått i detta, tid efter annan hafva lemnat sitt tillskott
af gudar och hjältar, hvilka sedan antingen identifierats med de kinesiska eller också
inskjutits framför dessa, ehuru de kanske i verkligheten äro af samma ålder – och att
vi sålunda hafva att göra med en synkretistisk skapelse, som ofta ersätter en horisontal
anordning med en vertikal. Åtminstone kan man därigenom, synes det mig, bast förklara
de många eljest oförenliga motsägelserna och det vacklande i hela systemet samt framför
allt det egendomliga förhållandet, att samma banbrytande arbete eller en kamp mot
samma motståndare stundom berättas om flere, kronologiskt vidt skilda personligheter
- kejsare eller heroer. Det tyckes mig sålunda icke vara någon tillfällighet, att den allra
sist (först under Sung-perioden) tillkomna gestalt, som nu står först i hela raden: världs-
skaparen Pan-ku, har nästan alldeles samma icke-kinesiska namn som stamfadern för de
sist af alla underkufvade Miao-tse-stammarne i sydvästra Kina, (hunden) Pan-hu. Det ar
likaledes påfallande, att de, som öppnade raden på det närmast föregående stadiet i
sagoutvecklingen, Fuh-hi och Nii-kwa, återkomma som det första människoparet i Lolo-
stammens sannolikt inhemska kosmogoni. Om detta antagande stämmer, sa har i de
äldsta kejsarne äfven den äldsta politiska utvecklingen - liksom i några af dem äfven
den kulturella - blifvit förkroppsligad. Och hvad som ar af större betydelse, på grund-
valen af deras lokalisering i traditionerna skulle man kanske rent af kunna på ett ungefär
bestämma laget af de olika territorier, genom hvilkas långsamma sammansmältning,
sådan den återspeglas i denna urtidens guda- och hjältevärld, den första större politiska
enheten vuxit fram. Just vid dessa ortsbestämningar stöter visserligen forskningen
vid hvarje steg på snaror, som särskildt genom de olika sagornas förknippande med
hvarandra blifvit utströdda öfver hela området. Man brukar sålunda - för att anföra
ett exempel - vanligtvis förlägga striden med Chih-yu, hvilken liksom andra liknande
sagor tydligen också förevigar en mänsklig kamp vid sidan af elementens brottning i en
väldig naturtilldragelse, till norra Chih-li (sanningen att säga, på ganska svaga grunder),
medan å andra sidan äfven Shan-si bevarade minnet däraf och hugfäste det i egendomliga
danser (med maskering), hvilka sedermera - sic eunt fata - Han-perioden upptog bland
sina teaterpantomimer - och slutligen utpekades och helighölls hjältens grafvård i
Shan-tung ännu i femte århundradet e. Kr. Det ar sannerligen icke lätt att afgöra,
hvar legenden egentligen hör hemma, äfven om dess ursprung från nordöstra Kina
synes stå fast. Vi måste därför tills vidare nöja oss med den allmänna slutsats, som
redan Sze-ma Tsien i Shi-ki dragit ur alla dessa traditioner, nämligen att vaggan för
Kinas politiska och kulturella utveckling, dess egentliga stam- och hufvudland, hvarifrån
det långsamt liksom med polyparmar utbredt sig öfver de omgifvande trakterna, ar att
söka öster om Hoang-hos krökning i Ho-nan och södra Shan-si. Därför talar utom
andra skal, som delvis redan blifvit berörda, bi. a. äfven det anmärkningsvärda förhål-
landet, att ordskatten i de äldsta litterära minnesmärkena, enligt hvad Kinas första
dialektordbok (Fang-yen från första århundradet e. Kr.) utvisar, hufvudsakligen åter-
finnes i östra Centralkinas dialekter och alltså förmodligen grundar sig på dessa, och att
man också för en stor del af dessa ord använder den äldsta formen för skrift - bilder och
symboler för ögat - medan deras yngre synonymer och andra ord från den senare
(d. a. Chow-) tiden tillhöra de västra dialekterna och skrifvas med fonetiska samman-
sättningar- ett slag af skrift, som kanske just uppstått af äldre tecken eller åtmin-
stone kommit i allmänt bruk i samband med upptagandet af låneord och nya uttryck.
I hvarje fall framträda här och där ur detta vimmel af flyende skuggbilder och förgätna
namn - rare nantes in gurgite vasto - ansikten och typer, som bära tydligare drag,
såsom t. ex. de af Hoang-ti tillbakaslagna hun-yiih, som man af gammalt har identificerat
med hunnerna. Men just d^essa gestalter passa sa föga in i denna omgifning, att man
väl kan satta i fråga, om det när icke snarare rör sig om en (ingalunda sällsynt) tendens
att förlägga senare händelser tillbaka till en äldre tid. Å andra sidan skulle jag vilja
beteckna som en akta historisk reminiscens en saga, som eger hela den aflägsna forn-
tidens patina, nämligen berättelsen om den »oinskränkta förbindelse mellan himmel
och jord», som kom till stånd under rikets förfall på Hoang-tis efterföljare Shao-haos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
