Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Sagotiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 A. CONRADY, KINA,
Äfven under Han-perioden, ja, ännu långt senare användes detta uttryck i sådan
betydelse. Dels i andra hand, dels direkt infördes vidare produkterna från de
angränsande barbarianden och områden bortom dem på den kinesiska marknaden.
Men då de mest aflägsna trakterna, såsom Tarym-bäckenet och den yttersta Södern -
af hvilka det förra förmodligen sände sin jadeit och den senare sin cinnober - endast
genom mellanhänder stodo i förbindelse med Kina, sa har genom denna införsel
kinesens horisont i basta fall kunnat vidgas endast med en obestämd föreställning
om långt aflägsna folk. Den verkligt kända världen har säkerligen inskränkt sig
till den i Yu-kung tecknade.
Detta oskattbara verk gifver oss emellertid en färgrik bild icke blott af samfärdseln
och bebyggelsen i landet utan framför allt äfven af folkets produktion och konsumtion, af
dess egna och grannfolkens lefnadsförhållanden omkr. 2000 f. Kr. Ty huru befolkningen
var fördelad och möjligen äfven, huru den utbredde sig, lära vi af det olika förhållandet
mellan jordens kvalitet och dess afkastning. Vi kunna med all säkerhet urskilja tvenne
tätt befolkade och af gammalt bebyggda centra, ett vid Hoang-ho och ett vid Yang-tse -
det ar i båda fallen fråga om de trakter, där man afvann den sämsta jorden de rikaste
skördarne, medan ett motsatt förhållande, såsom redan blivit nämndt, betecknar Shen-
si-slätten som en yngre bygd och sålunda tyder på en kolonisation i riktning från öster
till väster. Och alla öfriga önskade upplysningar gifver oss förteckningen på leveran-
serna till hufvudstaden, hvilka jag här skall sammanföra efter deras olika karaktär
och de s. k. provinsernas numeriska andel i desamma. Hvad särskildt lifsmedlen
beträffar, borde spannmålstionde egentligen nämnas först, om det verkligen varit den
allmänna pålaga, som Yu-kung tyckes angifva. Men då dess anmärkningar härom sakna
den på grund af växlingarne i klimat och fruktbarhet just här mer an eljest nödvän-
diga specialiseringen, sa torde man, åtminstone i fråga om gränslanden, böra uppfatta
dem icke som uppgifter om utskylder och åligganden utan som sådana schematiserade
notiser om faktiska förhållanden, som man kan träffa på äfven från senare tid i liknande
fall. Häraf framgår således blott, att man öfverallt bedrifvit åkerbruk med mer eller
mindre framgång. Medan man af öfriga lifsmedel endast kan anföra salt, som fram-
ställdes i östra Shan-tung - kanske af barbarer - samt olika slags hafsdjur (från samma
ställe), fiskar från Hwai-barbarerna och allahanda sydfrukter från Yang-tse-mynningen
eller de där framför liggande öarne (?), sa ar efterfrågan sa mycket lifligare efter
kläder och tyger. Framför allt spelar sidenet en stor roll. Ty det tillverkades visser-
ligen icke öfver hela landet men dock i fem af dess områden, och äfven barba-
rerna deltogo lifligt i denna produktion. Råsiden t. ex. producerades af Lai-stammen
i östra Shan-tung, hvilket land ju ännu ar berömdt därför, och hvitt eller färgadt
och brokigt sidentyg af barbarerna vid Hwai och Yang-tse. De senare framställde
också ett slags musslin (grass-doth), som eljest endast tillverkades i Shan-tung, hvilket
åter tillika med västra Ho-nan producerade hampa och hamptyg. Djurhudar kommo
från Liao-tung-barbarerna och från Sze-chwan, som också lemnade filtvaror, och
rhinoceroshud (till läderkyller) från Tsu och Cheh-kiang, hvarifrån äfven utfördes
fjädrar och hår, antagligen som råmaterial till bearbetning (fasanfjädrar kommo dock
endast från Kiang-su). Till husgeråd användes framför allt olika slags sten, såsom
till bryn- och kvarnstenar,, pilspetsar, »stentangenter» för ett slags stenharmonika
och polerstenar för dessa, och man kände och använde äfven en mängd egendomliga
eller ädla stenar, hvilka kommo från icke mindre an sju olika landskap. Men
därjämte finna vi äfven metaller (kineserna rakna ju bronsålderns början från Yii),
och särskildt kommo guld, silfver och koppar från Tsu och Cheh-kiang och bly
från östra Shan-tung; ja, från bergen i Sze-chwan fick man till och med redan
järn och stål. De båda förstnämnda landen jämte Ho-nan och norra Shan-tung
bidrogo dessutom äfven med byggnadstimmer och andra träslag (Tsu i synnerhet
med trä till bagar), Cheh-kiang med bambu, Kiang-su med trä till lutor, och lik-
som de förra producerade lack, sa lemnade de senare cinnober, hvarmed man väl redan
på denna tid, liksom under hela Chow-perioden, älskade att mala möbler och pelare.
Slutligen bidrogo de äfven på annat sätt till lyxen och prakten genom att leverera
elfenben, och de »tre rikena» i Tsu samt Hwai-barbarerna skickade pärlor.
Tager man allt detta i betraktande, kan man icke frigöra sig från det intrycket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
