Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Forntiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNTIDEN.
535
omättlig var hans vinningslystnad, hart när odrägliga voro skatterna, och icke blott
landsherren utan äfven konungen, ja, ofta äfven grannfursten tog tionde af folket. Där-
jämte utestängdes menige man nu vid dödsstraff från de furstliga parkerna, krono-
skogarne, som de fordom haft rättighet att utnyttja. Och de spannmålsförråd, som sam-
lats för nödåren och som eljest brukade säljas till billigt pris, använde nu fursten till spe-
kulation och ocker. Men de sålunda ökade inkomsterna tjenade endast i mycket ringa
utsträckning till betäckande af krigs- ocb statsutgifterna. Framför allt måste furstens
oerhörda personliga utgifter bestridas med dessa medel. Till luxuösa palats, förlus-
telser, älskarinnor och banketter åtgick det, som utpressats af det hungrande
folket Å ena si-
öfverhanden. So-
nen mördade fa-
dern, och till och
med den högste
härskarens blod
utgöts. »Ej under-
ligt då, att det öf-
verallt jäste bland
folket, att »det
kände sig missmo-
digt och kränkt,
och att män och
kvinnor förban-
nade sina för-
tryckare», såsom
det heter på ett
annat ställe. Och
endast de mest
tålmodige togo sin
sista egodel, plog-
billen, på ryggen,
slungade en vild
förbannelse efter
sig och drogo in
i grannstaten, för
att där söka bättre
lycka. Många slö-
to sig till röfvar-
ne, och här och
där slog till och
med upproret ut
i full låga.
En bitter olust,
ett djupt miss-
nöje bemäktigade
sig äfven de högre
klasserna. Hos mången inom dessa kretsar vidgade sig denna känsla till en ängslig bäfvan
för att världens undergång vore nara. Himmelen gaf ju sina tecken: gräshoppssvärmar,
solförmörkelser, ominösa blixtar. Andra, råare naturer hängåfvo sig däremot helt åt ett
lif för dagen, medan många och ingalunda de sämste med afsky vände sig bort från hela
samhällsmekanismen med dess tomma former, som numera endast utgjorde en tunn
fernissa, och togo sin tillflykt till ensamheten. Men hos alla fanns det nog äfven en
annan känsla. Liksom det under de svåraste tiderna för det heliga romerska riket
af den tyska nationen bland folket uppstod en sägen om kejsaren, som sof i berget
men en gång skulle återvända för att ena riket - sa vände man äfven i Kina blicken
tillbaka till forntidens lyckliga dagar, och en djup längtan genomströmmade folket
efter kejsaren, som skulle återskänka det freden.
dan framträder
den högsta öfver-
forfining, å den
andra fattigdom
och elände. Och
ämbetsmännen
täflade med sin
härskare i ut-
pressning.
Men värre an
allt annat var rätt-
visans och mora-
lens fullständiga
förfall. Man böjde
sig icke längre för
någon auktoritet,
intet band ansågs
längre för heligt.
Oskyldige föllo
för bödelns hand,
medan mördaren
och tjufven fräckt
hofverade sig.
Äktenskapsbrott,
blodskam och
frändemord hörde
nästan till dagord-
ningen. »Världen
började att gå ur
sina gängor», kla-
gar Mencius, »och
lag och rätt tram-
pades under föt-
terna. Gudlöst tal
och våldsdåd togo
Confuciusporträtt å en stele af ar
1734 (från Pei-lin i Si-ngan-fu).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
