Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Staten. - 2. Införandet af skrifkonsten och buddismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tigaste ujin, som vid denna tid kallades sumera mikoto (= kejsaren), kan den statsrätts-
liga ställning, som tillkom det kejserliga huset och dess högste representant, karakteri-
seras på följande sätt. Om också kejsaren, liksom de öfriga furstarne, ursprungligen
endast var verklig härskare inom sin egen uji, sa tillkom honom dock dessutom tre före-
trädesrättigheter, hvilka redan innehålla fröet till det senare allenastyrandet. Som han
företrädde de olika uji inför sin stammoder, solgudinnan, beklädde han den öfverste-
prästerliga värdigheten. Det ar betecknande för denna urgamla sida af den kejserliga
myndigheten, att det japanska ordet för regering öfver hufvud, matsurigoto, ordagrant
betyder »kultiska angelägenheter». Kejsarens ledning af förbindelserna med främ-
mande makter, således med Korea och Kina, förlänade honom ratt att bestämma
om krig och fred och lade i hans hand öfverbefälet vid krigstågen, hvilket han
visserligen icke alltid personligen utöfvade. I samband härmed stod rätten att upptaga
skatter for detta ändamål. Den tredje företrädesrättigheten, befogenheten att afdöma
tvister emellan de olika uji, berättigade kejsaren att tillskapa, upplösa och degradera en
uji. Ett makttillskott betecknar äfven det växande antalet uji, som stodo direkt
under det kejserliga huset, samt ökningen af dynastiens jordbesittningar. Rättig-
heten att bilda nya uji ledde till inrättandet af för ett bestämdt ändamål grundade,
ärftliga förband, hufvudsakligen bestående af slafvar och tomonotsuko, de s. k. be,
för hvilka i motsats till uji blodsbandet icke utgjorde det särskiljande kännemärket.
De utgjorde en viktig och nyttig beståndsdel af den kejserliga hofstaten, som äfven
ökades genom nya tomonotsuko-uji, bildade af de för sin yrkesskicklighet högt
skattade invandrarne från Korea och Kina, samt äfven af slafvar, hvilka tillfallit
kejsaren som godtgörelse för någon öfverträdelse. Till ökandet af de kejserliga jord-
besittningarne bidrogo äfven dylika godtgörelser samt eröfringar af främmande land,
vare sig från Ainu eller på Korea. Men af största betydelse i detta afseende blef dock
upprättandet af miyake, ett ord, som närmast betecknar de kejserliga magasinen för
uppläggande af ris, men sedan äfven kom att betyda själfva de områden, där dylika
funnos, och slutligen blef det allmänna namnet på de kejserliga besittningarne, som
lågo spridda i de olika provinserna.
Men samtidigt växte äfven enskilda stora adelssläkter i makt och rikedom, sär-
skildt ö-omi och ö-muraji-ätterna, på ett sätt, som till och med kunde innebära en fara
för det kejserliga husets bestånd. Sa till vida voro de visserligen beroende af detta,
som de af hvarje ny kejsare brukade mottaga bekräftelse på sin värdighet. Men det
rörde sig härvid i verkligheten om föga mer an en formalitet, sa godt som oberoende
af härskarens vilja. Hur mäktigt dessa släkthöfdingars politiska inflytande i själfva
verket var, visade sig bäst, när en kejsare afled utan att hafva utsett sin efter-
trädare. Det fanns nämligen, utom den allmänna förutsättningen att tillhöra det kejserliga
huset, inga bestämda regler för tronföljden. Det var icke medlemmarne af den
härskande dynastien utan ö-omi och ö-muraji, jämte några andra stormän (daibu),
som i dylika fall afgjorde valet mellan de kejserliga prinsarne eller prinsessorna. Det
ar därför helt naturligt, att somliga af dessa släkthöfdingar skulle försöka att själfva
tillvälla sig högsta makten. Men till sist slogo dylika sträfvanden dock alltid fel och
förde blott till de äregiriga ätternas tillintetgörelse. Ar 587 gick sålunda Mononobe-
släkten under; den var i ärftlig besittning af ö-muraji-värdigheten, hvilken därmed
upphörde. Den i spetsen för omi stående Soga-familjen blef nu ännu mäktigare, och
utsträckte slutligen, som det vill synas, icke utan framgång handen efter själfva kej-
sarmakten. Men till slut fann äfven den sin undergång genom en motsammansvärj-
ning, hvilken leddes af sonen till den då härskande kejsarinnan och af öfverhufvudet
för den ansedda prästsläkten Nakatomi (645).
2. Införandet af skrifkonsten och buddismen.
Till de viktigaste tilldragelserna under den historiska uj i-perioden höra två bety-
delsefulla framsteg på den andliga odlingens fält, nämligen införandet af skrifkonsten
och buddismen.
Det första införandet af skrifkonsten hänför sig till en koreansk lärd vid namn
Wani (Wang-in), hvilken inkallades från Pekche ar 405 som lärare åt tronföljaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
