Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forts. 1. Kamakura-shogunatet (1185—1333).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEODALSTATEN (1185 - 1600).
611
med våld störta shikken och återställa den kejserliga makten. Men detta första för-
sök misslyckades ömkligt. Den nionde och siste shikken Takatoki (1303-1333) drog
med sin här segerrikt in i Kioto, kejsar Go-Daigo, som flytt, tillfångatogs, afsattes
och landsförvisades och i hans ställe insattes af shikken en annan, helt ung prins
under namn af kejsar Kögon (1331). Men två ar senare lyckades det Höjo-ättens
motståndare under anförande af general Takauji, som tillhörde det nu i förgrunden
framträdande huset Ashikaga, att först rycka Kioto ur deras händer och sedan under
Kitta Yoshisada intaga själfva Kamakura. Den praktfulla storstaden gick upp i lågor;
efter ett fruktlöst försök till motvärn valde Takatoki med de sina döden för egen
hand. Shikken väldet var för alltid störtadt.
Den oroliga Kamakura-tiden, under hvilken de adliga vasallernas oslipade kri-
giska dygder spe-
lade
huvudrollen,
var naturligtvis föga
gynnsam för kultur-
lifvets utveckling;
den visar i allmänhet
en bild af förfall. De
religiösa samfunden
och deras företrädare
kunde dock glädja
sig åt Yoritomos yn-
nest, ty de olyckliga
följder, som miss-
aktningen för dem
haft med sig för Ta-
ira-ätten, hade icke
undgått hans skarp-
blick. Han förlänade
därför shinto- och
Buddatemplens be-
sittningar samma
immunitet som de
stora godsherrarnes
shöy en-j ord. Äfven
Jöei-Shikimoku,
shikken-väldets lag-
verk, behandlar
gudsdyrkan i de för-
sta af sina 51 para-
grafer och gifver före-
skrifter om skydd
Daibutsustatyen i Kamakura (af Ono Go-
Ur Tajima, Selected\lRelics«of japanese Art
VI, Tokio 1902.
och underhåll både
åt shintoistiska (arti-
kel 1) och buddisti-
ska (artikel 2) tem-
pel. Under Höjo-ät-
tens blomstringstid
infaller också upp-
resandet af Daibutsu
i Kamakura (1252),
den berömda jätte-
statyn (höjd 15 m.)
af Budda i brons.
Den omgifvande
tempelhallen finnes
icke mer, men där
den nu står, omgif-
ven af tempellun-
dens stämningsfulla
grönska, kan den
icke undgå att göra
ett synnerligen impo-
nerande intryck på
den allvarlige betrak-
taren. Men trots
dessa ynnestbevis
sjönk prästernas förr
sa höga anseende,
de hade under denna
oroliga tid blifvit i
betänklig grad för-
världsligade, och de-
ras skaror drogo sig många gånger icke ens för användande af vapenmakt. Å andra
sidan blefvo just sedernas förvildning och prästerskapets . förfall en anledning till att
enskilda uppåtsträfvande andar bland dem började söka nya vägar att rena och lyfta
de andliges såväl som lekmannahopens förslöade hjärtan samt att på nytt uppen-
bara för dem de buddistiska lärornas välsignelse. I själfva verket ar väl knappast
någon annan tidsålder i Japan sa fruktbar på nya buddistiska sekter och på för-
kunnare af nya frälsningsvägar. Konen Shönin (eller Genku, 1133-1212), stiftaren
af Jödo-shu eller »det rena landets sekt», lärde att man icke skulle förlita sig på den
egna kraften utan endast på den innerliga bönen Namu Amida Butsu, d. v. s.
»ara vare den oändlige Budda». Shinran-Shönin (1174-1268, son till en »kuge»),
hvilken icke helt tillfredsställdes häraf, grundade Jödo-shin-shu eller »den sanna
Jödo-sekten». Han tillät prästerna att förtära fisk och kött och att ingå äkten-
skap samt gifte sig själf med en dotter af Fujiwara-huset. Det största inflytandet
fick dock Nichiren (1222-1282), som predikade nödvändigheten af en uppriktig tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
