Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helstatens återställandet under Nobunaga och Hideyoshi (1573—1600).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624 O. NACHOD, JAPAN.
Men då nu kineserna ingrepo, gingo de i början sa lättvunna japanska eröfringarne
åter förlorade. I spetsen för den japanska hären stod icke Hideyoshi själf utan
tvenne af hans mest framstående härförare, hvilka dock voro sinsemellan afund-
sjuka och fientliga och därigenom hämmades i sin verksamhet. Den ene var för
öfrigt kristen. På sa sätt utvecklade sig detta i början sa lysande eröfringståg
till ett skiftesrikt och ingalunda alltid lyckligt krig, som med några afbrott varade
i 7 ar (1592-1598) och där de stora förlusterna af människolif icke stodo i rimligt
förhållande till de tvivelaktiga och blygsamma framgångarne.
Då inträffade en oväntad händelse, som gjorde ett plötsligt, på ömse sidor länge
efterlängtadt slut på det långvariga kriget. Hideyoshi angreps af en svår sjukdom.
Af omsorg för sin dynastis bestånd återkallade han sina härar, hvilkas skyd-
dande närhet han nu ansåg viktigare för sin son an den osäkra besittningen af
Korea, för att icke nämna den, som det tyckes, längesedan uppgifna eröfringen af
Kina. På sin dödsbädd tillkallade Hideyoshi den mäktigaste och inflytelserikaste
af alla de dåtida länsfurstarne, daimyon leyasu (uttalas: Ijejas, alltsammans kort),
af huset Tokugawa, som berömde sig af att härstamma från Minamoto-ätten. Hide-
yoshi hade honom att tacka för besittningen af Kwanto, de viktiga åtta provinserna
i östra delen af hufvuden, och han räknades sedan länge till hans trognaste och
värdefullaste vapendragare. Han uppdrog åt honom förmynderskapet for sin omyndige
son, hvars framtid han ytterligare sökte betrygga genom att öfverenskomma om hans
förmälning med en sondotter till leyasu. Ännu samma ar (1598) dukade Hideyoshi
under for en tärande sjukdom, i sitt 62:dra ar.
Hans fädernesland har honom att tacka icke blott för det slutliga återställandet
af helstaten efter hundraåriga inre strider och för lysande vapenbragder inom
och utoiQ landet, utan han sökte äfven att rycka upp den mycket vårdslösade
förvaltningen och ekonomien och förstod t. ex. att höja statsinkomsterna genom
en ny uppmätning af den skattepliktiga jordegendomen. Vidare företogs en mynt-
reglering, och äfven guldmynt präglades. För förvaltningen af statsangelägen-
heterna hade han 1588 inrättat fem centrala ämbetsverk (bugyo), öfver hvilka
han för sin sons omyndighetstid hade satt ett statsråd (go-tairo) af fem leda-
möter, till hvars medlemmar han utom leyasu utnämnde fyra andra af de mäktigaste
daimyo.
Hvilket lysande skarpsinne Hideyoshi an ådagalagt äfven i de svåraste lägen
under alla sina sa klokt bedrifna stora företag inom själfva Japan, sa tyckes dock
hans yttre politik hafva hvilat på en otillräcklig kännedom om de verkliga
maktfaktorerna och saknat den vidsynta besinningsfullhet och målmedvetna
ihärdighet, som eljest i sa hög grad utmärkte honom. I och för sig var planen att
eröfra icke blott Korea utan äfven Kina icke någon orimlig tanke, ehuru dess reali-
serande knappast skulle hafva varit till välsignelse för Japan, eftersom den japanska
hären, som redan vid denna tid var utrustad med europeiska eldvapen, hade en
förträfflig krigisk utbildning och utmärkte sig för en ©öfvervinnelig tapperhet.
Redan några århundraden tidigare hade denna eröfring lyckats för Kubilais
mongoliska härskaror, liksom den några årtionden senare skulle lyckas för mand-
schuerna. Men de diplomatiska förhandlingar, som, omväxlande med fientlig-
heterna, fördes under detta långa krig, visa på båda sidor - äfven den kinesiska -
en förvånansvärd missuppfattning af det verkliga läget och syftet å ömse håll.
Därtill kommer, hvad Japan beträffar, äfven oenigheten mellan härförarne. Trots
många segrar och stora uppoffringar slutade dock detta krig med en bitter miss-
räkning, och detta var icke det enda fall, då Hideyoshi icke rätt uppskattade sina
motståndares krafter. Han hade sålunda också kastat begärliga blickar på Filippi-
nerna, och 1592 hotat guvernören därstädes med tillintetgörelse, ifall han icke erkände
det japanska öfverväldet, liksom om den då ännu mycket starka spanska världs-
makten öfver hufvud icke funnits till.
Hideyoshi sökte visserligen icke förverkliga dessa hotelser. Tvärtom upptog han kort
därefter sa nådigt de lysande beskickningar, som, försedda med rika gåfvor, tillsändes
honom af portugiserna i Goa och af spanjorerna i Manila - fastän de till största delen be-
stodo af andlige - att landsförvisningsdekretet mot de främmande prästerna helt tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
