Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Polisstaten under Tokugawa-shogunatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLISSTATEN UNDER TOKUGAWA-SHOGUNATET.
631
ett erkännande af sina stora framgångar erhållit monopol på missionsverksamheten
i Japan, ett privilegium, som emellertid blifvit upphäfdt genom en påflig bulla af ar
1600 till de andra ordnarnes förmån. Icke utan grund fruktade de med Japan
bättre förtrogna jesuiterna, att särskildt franciskanernas stundom ratt obetänksamma
missionsifver skulle blåsa nytt lif i den japanska regeringens med knapp nod sking-
rade misstankar mot de utländska prästerna och därigenom få ödesdigra följder för
hela omvändelseverket. Med denna rivalitet mellan ordnarne blandade sig den
handelspolitiska intressemotsättningen mellan de vid denna tid i personalunion före-
nade rikena Spanien och Portugal. Något politiskt resultat skulle för öfrigt äfven
denna beskickning knappast hafva kunnat vinna, äfven om förhållandena i detta hän-
seende legat gynnsammare. Alldeles som förra gången hade nämligen under dess
långa frånvaro vik-
tiga händelser inträdt
i Japan, genom hvil-
ka kristendomen där
hade råkat i det svå-
raste betryck. Hase-
kura, som hade låtit
döpa sig under sin
vistelse i Europa, fick
först vända om hem,
sedan han hade af-
svurit den kristna
tron. Och äfven om
de förut sa ifrigt
åstundade handels-
förbindelserna - det
egentliga syftet med
hela den numera be-
tydelselösa ambassa-
den - kunde det icke
längre på allvar blif-
va tal.
Mångahanda olika
orsaker torde hafva
bidragit till att förmå
Teyasu att öfvergifva
den välvilliga tole-
rans, som han i bör-
jan hade visat kri-
stendomen. I den ut-
ländska handeln kom
det ej längre uteslu-
tande an på portu-
giserna och spanjo-
rerna, för hvilka de
mindre stolta hollän-
darne och engelsmän-
nen tycktes kunna
blifva en sa mycket
mera tillfredsställan-
de ersättning, som de
verkligen kommo till
Japan blott för den
för båda parterna lika
eftersträfvansvärda
handelns skull och
utan något följe af
missionsifriga präs-
ter. De protestan-
tiska nykomlingarne
försummade natur-
ligtvis ej heller att
varna den japanska
regeringen för sin arf-
fiendes, den spansk-
portugisiska statens,
eröfringsplaner och
påpeka for densam-
ma, huru denna makt
och den katolska kyr-
kan plägade ömsesidigt understödja hvarandra. Äfven kunde spanjorerna och por-
tugiserna själfva såväl som de olika rivaliserande ordnarne icke alldeles afhålla
sig från att misstänkliggöra hvarandra inbördes. Härtill kommo ytterligare hvarje-
handa förseelser af till kristendomen öfvergångna ämbetsmän i shogunens tjenst.
Mycken anstöt väckte det, att de kristne läto beträda sig med dyrkan af afrättade
trosbröders reliker, då detta tolkades som uppenbar ohörsamhet mot statsmakten.
Det var sålunda intet under, att den främmande tron - hvilken, ehuru tidtals
förbjuden, under de senaste åren vunnit en fullkomligt öfverraskande utbredning -
slutligen började te sig äfven för leyasu som en allvarlig fara för rikets enhet
och Oafhängighet, hvars hänsynslösa undanrödjande numera syntes honom vara
en nödvändig säkerhetsåtgärd. Ar 1614 utgick sålunda den beryktade och ödes-
digra förordning (starkt interfolierad med buddistiska och confucianska tänke-
språk), som förbjöd den kristna läran såsom farlig för staten och dref de ut-
ländska prästerna i landsflykt. »Men den kristna ligan», heter det bi. a. i detta
edikt, »har kommit till Japan icke blott för att drifva handel med de varor, som
Hasekura Rokuyemon, daimyons af Sen-
dai envoyé i Rom 1615. Malning i Palazzo
Borghese i Rom. Efter en fotografi (i författarens
samling).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
