Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Antikens och medeltidens världsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
omständighet: teknikens ringa framsteg. Det ligger i upptäcktsfärdernas natur, att
de hufvudsakligen äro hänvisade till hafvet. Men skeppsfarten utvecklade sig under
antiken endast långsamt. Många folk hyste till och med bestämd motvilja mot sjön.
Redan argonauternas tåg ansågs vara ett utomordentligt djärft företag; Odysseen
hvilar på den gamla uppfattningen af hafvet som en fientlig makt. Egypterna voro
enligt Herodotos’ vittnesbörd klena sjömän. Jobs bok med sin skildring af hafs-
vidundret visar judarnes afsmak för det upprörda hafvet. Äfven grekerna aflägsnade
sig icke gärna långt från kusten. Sjöfarten på öppen sjö var ännu i sin första bör-
jan, och vintertiden sökte skeppen till och med i Medelhafvet hamn. Ännu Juvenalis
talar understundom om sjöresor som om någonting fruktansvärdt, och Apostlagär-
ningarne skildra vattnets skräck och faror. Medeltiden var de stora omhvälfningarnes
tidsålder på den europeiska kontinenten, hvarunder för öfrigt det religiösa intresset
var till den grad öfvervägande, att utforskandet af jorden ansågs nära^nog som en
Fornegyptiskt skepp
omkr. 2000 f. Kr.
Väggmålning från kapten Nevothvhs graf i
Beni Kassan. Efter Rosellini, Egitta e Nubia.
gudsförsmädlig handling. Bibeln var den högsta auktoriteten. Så kommo upptäckts-
resorna under denna tid att blifva isolerade företag utan djupare och varaktigare
följder.
I samma mån som en fornålderskultur uppspirade på östra Medelhafsbäckenets
rikt välsignade kustland, föranledde denna odling, naturligt nog, äfven mycket tidiga
sjöfärder till Medelhafvets lätt uppnådda, lockande övärld och mångsplittrade kuster.
Det första folk, som planmässigt idkade sjöfart, var egypterna, främst deras allsmäk-
tiga konungar. På murarne af Hatschepsu-templet i Luxor har man också mycket
riktigt funnit fresker, som skildra en resa till »välluktslandet» Punt, förmodligen
Somalilandet. Konung Neko påbörjade till och med redan gräfvandet af en Suezkanal
och lät feniciska sjömän företaga en kringsegling af Afrika. Därunder iakttog man,
att på en viss breddgrad, - sedan man passerat ekvatorn, - solen stod i norr:
ett faktum, som man förut ansett för omöjligt. Liksom redan Neko tagit fenicer i
sin tjenst, så voro dessa öfver hufvud taget det äldsta egentliga handelsfolket, hvars
söner af sitt semitiska förvärfsbegär drefvos förbi Herkules’stoder ända till Cornwallis
för att där hemta tenn, ja ända till friesiska kusten för att hemta bärnsten. När
sedan den feniciska kolonien Karthago blef en betydande sjömakt, gjorde äfven den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
