. förefalla att arbeta mera än männen. Äfvenledes kunde jag icke rätt afgöra, om det finnes privategendom; jag såg nämligen, huru- som den ene gaf den andre af hvad han rådde om, i synnerhet lifsmedel, kött och dylikt. Några människoätare, såsom man all- mänt förmodade, har jag icke funnit bland dem utan tvärtom endast älskvärda, godmodiga människor. Infödingarne äro ej heller svarta som negrer; de bära långt nedhängande, slätt hår; de utsätta sig icke gärna för solhettan, hvilken helt visst här - 26 grader från ekvatorn - är utomordentlig stark. Uppe i bergstrakten härskar sträng köld; likväl äro in- födingarne vana därvid och förstå jämväl att uthärda den genom varm mat och riklig förbrukning af kryddor. Människoätare har jag alltså ingenstädes funnit, ej heller hört talas om sådana, med undantag för en ö, den andra i ordningen, som man påträffar under färden från Spanien till Indien. Infödingarne på nämnda ö betraktas af grannarne såsom vilda och förtära människokött; de ega många »tvåroddarskepp», med hvilka de färdas till alla indiska öar för att plundra och röfva det, som de kunna komma öfver. Från Öfriga infödingar skilja de sig blott därigenom, att de på kvinnors vis bära långt hår. Som vapen hafva de bågar och begagna till kastspjut rörs tafvar, vid h vilkas ändar, som nämndt, pilspetsar äro fastade. På grund af allt detta fruktas de som vildar af öfriga indier; oss hafva de lika litet som de andra ingifvit någon förskräckelse. Invånarne på denna ö pläga köns- förbindelse med kvinnor, som bo för sig på Mateunin, den första ö, som man påträffar under färden från Spanien till Indien. Men dessa kvinnor egna sig likväl ej åt några kvinnliga sysslor; de handtera i stället, liksom deras män, båge och kastspjut och skydda sin kropp med plåtar af koppar, hvilken metall i stor mängd förekommer hos dem. Man berättade mig ytterligare om en annan ö, som skall vara ännu större än Espanola och hvars invånare icke hafva något hår; just denna ö skall ega den största rikedomen på guld. Från denna ö, liksom från de andra, som jag besökt, medför jag infödingar som bevis för sanningen af min utsago. För att till sist korteligen omnämna värdet och nyttan af vår färd samt af vår snabba hemkomst vill jag tillägga, att jag åt vårt segerrika konungapar för det mig lemnade, för- hållandevis ringa understödet skulle kunna skaffa så mycket guld, som de endast behöfva, vidare af kryddor, bomull och mastix - hvilket senare man hittills funnit blott på Chios -, samt af aloeträ och slafvar till att bära vatten, så mycket som deras Majestäter bara kunna åstunda. Likaledes rabarber och talrika andra kryddor och hvad eljest den af mig kvarlemnade besättningen redan funnit och ytterligare skall påträffa. För min egen del har jag icke dröjt någonstädes längre, än vindarne tvungo mig att göra uppehåll, utom i staden Natividad, där jag måste uppbygga fästningen och bringa allt i säkerhet. Icke desto mindre äro mina framgångar utomordentligt stora och oerhörda och skulle vara ännu mera betydande, om skepp i tillräckligt antal kommit mig till hjälp. Men åran af denna stora, underbara framgång tillhör icke mig utan är vår allra heligaste kristna tros och vårt härskar-