Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.4. Koloniallanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomfart, som från Österhafvet förde till det västra. Det har kräfts många ansträngningar och krossade illusioner för att komma underfund med det verkliga sakförhållandet.
Den mest lysande framtiden väntade det framskjutna Panama. Härifrån eröfrade
spanjorerna Costarica, där den förste spanske guvernören 1522 bosatte sig i Kartago.
Ett år tidigare hade höfdingarne Nicoya och Nicaragua mottagit dopet och erkänt
den spanska öfverhögheten, hvilket ledde till grundläggandet af städerna Granada och
Leon. Alltjämt längre trängde man in, tills Centralamerika helt och hållet blifvit
spanskt. Det var också i Panama som Pizarro sammandrog sina stridskrafter för att
eröfra Peru. 1533 besattes Cuzko, 1534 Quito, 1535 grundlades Lima, 1535 och 1536
eröfrades Chile till Coquimbo, och 1539 intogs Bolivias högplatå. Peruanerna egde
icke nog kraft att befria sig från det främmande oket; den siste Inka dog som gosse
1571 för bödelns hand. Under tiden hade Chile efter segt och långvarigt motstånd
från de tappra araukanerna mellan 1540 till 1553 eröfrats af Valdivia ända till nuvarande staden med samma namn; 1558 nådde spanjorerna i söder till Osorno. Chile
blef en provins, hvars område innefattade äfven östra sluttningen af Anderna.
Ännu en provins bildades västerut af Tucuman, hvars gräns mot Paranas område
förblef obestämd. Redan tidigare hade Benalcazar brutit upp från Quito mot norr
och gifvit upphof till provinsen Popayan med hufvudstaden af samma namn (1537).
Därefter hade han ryckt in på det nuvarande Bogotás högfjällsområde, men här
hade han blifvit förekommen af en annan.
Expeditionen från San Domingo hade omkr. 1520 grundat staden Santa Marta
som medelpunkt för en provins af samma namn och likaledes öster därom staden
Coro för provinsen Venezuela, hvartill 1533 ännu längre västerut äfven kom Cartagena. En – naturligtvis falsk – sägen visste att berätta om omätligt rika guldland, belägna söderut i hjärtat af kontinenten. Däremot fanns på det nuvarande
Columbias fjällområde Muyskas eller Chibchas teokratiskt styrda förbundsrike. Det
var Sydamerikas andra kulturstat, ett välmående och med stora naturliga tillgångar
utrustadt land. Dit nådde norrifrån, utmed Magdalenafloden, Quesada med ej fullt
200 man. Och för denna handfull främlingar dukade det inhemska väldet lika lätt
under som förut Mexikos och Perus. Landet förvandlades till provinsen Nya Granada
med Bogotá till hufvudstad och Quesada som dess förste guvernör.
De tidiga försök, som satts i gång från Cuba i afsikt att eröfra Florida och dess
angränsande område, misslyckades fullständigt. En längre afmattningsperiod följde
nu, så att spanjorerna först 1565 genom grundläggandet af St. Augustine begynte
fatta fast fot därstädes, sedan fransmännen gjort intrång på deras område.
Äfven östra delen af Sydamerika föll inom den spanska intressesfären, visserligen
blott området kring La Plata-floden, som Solis och Sebastian Cabot upptäckt. I förhoppning att La Plata skulle möjliggöra en bekväm förbindelse med landen på
andra sidan om Anderna, grundlade man 1535 Buenos Aires, hvilken visserligen i
början ej kunde häfda sin ställning. Under sin färd uppför floden grundade Irala
1536 staden Asuncion. Den har blifvit utgångspunkten för den spanska kolonisationen i sydöstra delen af Sydamerika, har skaffat nybyggare åt det område,
som efter floden erhållit namnet Paraguay, och gifvit upphof till befästa hamnplatser för att förmedla förbindelser med Atlantiska oceanen. 1580 fick Buenos Aires
en ny lyftning som hamnstad vid La Plata-flodens mynning. En egendomlig blomstring fick efter 1609 Paraguay genom Jesuitorden, som där utbildade en präststat
på teokratisk-social grundval, i hvilken inga andra hvita män än de, som voro jesuiter,
fingo slå sig ned. År 1620 har därpå La Plata-området som ett särskildt förvaltningsdistrikt blifvit skildt från Paraguay.
Omkr. 1600 sträckte sig det spanska maktområdet från Floridas kust i Nordamerika öfver Mexiko, Centralamerika och Antillerna som ett bredt bälte längs Andernas kust- och högfjällsområde till Osorno, med en betydlig förskjutning österut
i Venezuelas och La Platas flodland. Det sönderföll i två vice-konungars maktområden: Nya Spanien och Peru. Till det förra hörde sedan 1590 äfven Filippinerna
och Marianerna, hvilka Magelhaes upptäckt. På grund af de geografiska beräkningarnes osäkerhet var det till en början tvifvelaktigt, om dessa ögrupper rätteligen tillhörde den portugisiska eller den spanska maktsfären. Karl V lät frågan stå öppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
