Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.7. Hollands storhet och tillbakagång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
missionsarbete var för dessa högtstående folk af synnerligt stort värde, så mycket
mer som de icke blott lyssnade till deras klagomål öfver portugisernas förtryck utan
ställde l utsikt verklig hjälp och befrielse. Naturligtvis insågo de hotade snart den
fara de löpte. Spanien utsände fjorton krigsskepp för att fördrifva inkräktarne,
hvilka man betraktade som sjöröfvare. Men dessas duglighet som sjömän var så
stor, att de med åtta lätta kofferdifartyg tvungo den fientliga armadan att fly. Det
väldiga uppsvinget i den nya holländska politiken satte Europa i förvåning; baron
Bouzenval, Henrik I V. s sändebud i Haag, sände sin härskare en vidlyftig not, hvari
han yttrade: »Portugiserna löpa fara att icke så länge till få glädja sig åt Orientens
rikedomar». I Holland drog handeln på Ostindien till sig alla krafter och allt intresse.
När affärerna hotade att gå tillbaka, antog sig dem den holländska staten men
på det kloka sätt, som praktiserats i norra Tyskland, att staten öfvertog kontrollen
öfver det hela, men icke intresserade sig för egen del i företaget. Den store stats-
mannen Olden-Barnevelt öppnade i Generalstaternas namn mellan de transoceaniska
handelssällskapen förhandlingar, hvilka ledde till upprättandet af det nederländsk-
ostindiska handelskompaniet, hvari alla mindre affärsföretag uppgingo. Den 20 mars
1602 är dess födelsedag. Ett engelskt kompani hade redan två år tidigare upprättats,
men vid dess grundande hade stora fel blifvit begångna. Däremot visade sig det
holländska kompaniet för sin tid mönstervärdt och förblef för lång tid framåt före-
bilden för alla stora affärssammanslutningar i och för transoceanisk samfärdsel.
Dess kapital uppgick till 6,600,000 floriner i aktier om 2,000 fl. Koncessionen gafs
i början på 20 år med utsikt att längre fram förnyas. Den beviljade kompaniet mo-
nopol på all handel och kaperi mellan Goda Hopps-udden och Magelhaés-sundets
västliga inlopp; d. v. s. den holländska regeringen utdelade »af egen maktfullkomlig-
het» ett världsprivilegium. I utförseltull betalade kompaniet 3 % för holländska varor,
som gingo till kolonierna, men slapp hvarje införseltull på specerier, villkor, som
voro lika gynnsamma som visa, ty man ville och skulle i sin ordning försälja kolo-
nialvarorna. Ledningen af det hela besörjdes af 60 direktörer, som efter provinserna
fördelades i handelskammare. Amsterdam, som för egen del tecknat hälften af stam-
kapitalet, fick rätt att utse 20 direktörer. -Det hela var alltså baseradt på en själf-
ständig ställning för de borgerliga entreprenörerna, en ej tryckande statskontroll och en
bolagsorganisation. Bland de 60 direktörerna handhades de egentliga handelsangelägen-
heterna af 17, af hvilket antal Amsterdam utsåg 8. Hvarje direktör fick innehafva ett
begränsadt antal aktier, och hvarje nederländsk borgare kunde blifva aktieegare.
Kompaniet fick för egen räkning föra krig, grunda kolonier, bygga fästningar och
prägla mynt. De särskilda handelskamrarne egde många slags själfständiga rättig-
heter. Hela organisationen erinrar om våra dagars »trusler». Med en för den tiden
genial ekonomisk framsynthet skänkte denna författning en värdefull och oeftergiflig
frihet åt den enskilde köpmannen, på samma gång som den gjorde hela nationen
medintresserad i detta stora företag. Denna organisation hvilade till en del på den
gamla germanska principen om arbetsgemenskap, såsom denna grundsats tagit sig
uttryck i köpmansgillena och hansaförbunden alltifrån Sverige till Sydtyskland: ge-
mensamhet i arbete och glad vederkvickelse, i krig och fred, i vinst och förlust.
Med jättelika framsteg skyndade holländarne i Ostindien mot sitt mål. Det ena
holländska fortet uppstod efter det andra; 1615 förfogade de öfver en slagfärdig här
om 10,000 man. Redan tidigare hade de bemäktigat sig monopol öfver muskothan-
deln på Bandaöarne, 1605 underkufvade de Amboina, och 1607 satte de sig fast i
Makassar på Celebes. Hufvudsätet för holländarnes kolonisation och det egentliga
försöksområdet utgjorde i början Amboina, hvarest holländarnes alla fel och förtjenster
visade sig: deras förmåga att anpassa sig efter främmande förhållanden och deras
skicklighet att ekonomiskt utnyttja desamma vid sidan af deras hårdhet och våld-
samhet. För att hålla uppe priset på kryddnejlikor, för hvilken odling Amboina
särskildt lämpade sig, förstördes plantagen på de andra Molukkerna. När engels-
männen slogo sig ned på ön, gjorde den holländska förvaltningen processen kort med
dem. De ställde ledarne för den engelska konkurrenshandeln inför en skendomstol
och läto afrätta dem. Det var den beryktade »blodsdomstolen» på Amboina, hvilken
var så mycket skamligare, som Holland stod i tacksamhetsskuld till grannriket. Eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
