Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.7. Hollands storhet och tillbakagång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLLANDS STORHET OCH TILLBAKAGÅNG. 73
handskades lättsinnigt med penningarne. De högsta tjenstemännen skodde sig på de
allmänna medlens bekostnad, och sällskapet måste utgifva obligationer, som inom
kort sprungo upp till millioner. En osund sammansmältning af stadsbyråkrati och
bolagsstyrelse egde rum till följd af dåliga elements öfverhandtagande välde. Kom-
paniet ockrade med införselvarorna och uppdref genom allehanda knep prisen till
en svindlande höjd. Hos de lägre tjenstemännen försvann ärligheten, de gjorde spe-
kulationer på egen hand i afsikt att hastigt blifva rika. Denna kräftskada i den
senare holländska kolonialförvaltningen har på 1800-talet i gripande bilder skildrats
i boken Max Havelaar af Douwes Dekker (Multatuli).
Exemplet var smittsamt. Hvar och en ville förskaffa sig omåttliga inkomster och
lefva på stor fot. Frosseri, lyx och liderlighet genomsyrade hela folket ända ned till
allmogen. Denna feber, som tropikernas »giftiga guld» alstrade, fick i den oerhörda
»tulpansvindeln» mellan 1634-40 sitt mest betecknande uttryck. Då kunde en enda
af dessa doftlösa, anspråksfulla orientaliska blommor betalas med ända till 13,000
gulden. Samlingar förekommo, som omfattade mer än 500 arter. Denna vurm var
samtidigt ett slags öfvermod och ett spekulationsraseri, som grep alla samhällsklasser,
millionären som daglönaren. Tillståndet blef till sist så förvildadt, att man 1630
måste återinföra det 1609 afskaffade galärstraffet. Det ostindiska monopolet hade till
följd, att man öfverallt i handeln och industrien sträfvade efter att förvärfva mono-
pol, och härigenom tillfogades den fria uppblomstringen stort afbräck. Den lättsinniga
och brottsliga förvaltningen af de transoceaniska affärerna belastade slutligen ej blott
kompaniet utan äfven staten med en väldig skuldbörda.
Tidigast hemföll det västindiska kompaniet åt sitt öde. Efter förlusten af Brasi-
lien förmådde det icke längre utbetala någon vinst. 1667 måste det sälja allt för att
gälda sina skulder, och sju år senare upplöstes det. Dess oförgängliga ära förblir
grundläggningen af New-York. - Åtskilligt längre lyckades det ostindiska kompaniet
hålla sig uppe, men till sist dukade äfven det under för sin inre upplösning och för
engelsmännens och fransmännens konkurrens. År 1742 stod det på ruinens brant,
och det ena försöket att upphjälpa affärerna aflöste det andra. Trots allt uppgick
bristen 1794 till öfver 112 millioner gulden. Dess hittillsvarande organisation upplöstes,
och kompaniet behöll blott handeln på Kina och Japan. Samtidigt skedde en om-
läggning af kolonialförvaltningen. Sitt fädernesland har kompaniet tillfogat ett svårt
politiskt afbräck, därigenom att det till följd af sitt våldsamma och sega utnyttjande
af sina monopol ådragit sig andra europeiska nationers hat, framför allt från engels-
männens sida. Ur detta hat mellan folken framväxte dessa lidelsefullt utkämpade
krig, hvilka skulle sluta med tillintetgörandet af den holländska maktställningen.
På sina kolonier har Ostindiska kompaniet haft en fullständigt förhärjande
verkan, i alla händelser betydligt sämre än förut den portugisiska staten. Man har
sagt, att af alla privilegierade handelssällskap detta allra samvetslösast skött sin för-
valtning. Utan betänkande underordnade det sina härskarplikter under affärsintres-
sena och utsög därför på hvarje sätt de infödde. Det förbjöd dem att odla vissa för
deras uppehälle nödvändiga kulturväxter och tillgrep, när det var med dess fördel
förenligt, de fruktansvärdaste våldsmedel. Malajmorden på Banda-öarne och kines-
morden på Java äro icke några enstaka händelser. Amsterdams köpmän uppställde
för sig ett dubbelt mål: inskränkning af öprodukterna och öbefolkningen för att
försvåra smuggelhandeln och göra kontrollen så mycket lättare. Därför afhöllo de
sig från hvarje våldsamt försök att kristna de underkufvade folken och göra dem
till slafvar. De behöfde endast mildt behandlade husslafvar, emedan de icke drefvo
något större åkerbruk utan väsentligen egnade sig endast åt handel. Annorlunda var
förhållandet vid Goda Hopps-udden. Här grundade kompaniet en verklig åkerbruks-
koloni.
På det hela taget förete holländarne vissa likheter med de af dem undanträngda
portugiserna. De visade sig ega en förvånansvärd expansionsförmåga, men miste genom
sin måttlöshet sin inre styrka.
Världshistoria IV. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
