Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.9. England blir världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
hvilket Tasman ännu ej ohserverat; vidare påträffade han den australiska korall-
barriären och Torres’ sund. När han 1772 ännu en gång afseglade, hade han två
tyskar ombord, J. R. och G. Forster, hvilkas reseskildringar haft stort inflytande på
samtidens naturkännedom. Resan varade tre år, och man fann därunder Nya
Caledonien, Cooks-öarne och de södra Fidji-öarne. Den tredje resan, som påbörjades
1776, kom i synnerhet västra Nordamerika till godo. Under sin öfvervintring på
Sandwicb-öarne råkade Cook i strid med kanakerna, hvarvid han stupade 1779, på
liknande sätt som en gång Magelhäes. Cook är den siste store »världsomfararen».
Efter honom återstår blott att nämna den olycklige La Peyrouse, hvars skepp med
hela sin besättning omkr. 1788 förliste på en korallbank.
Hittills hade engelsmännen i regeln deporterat en stor del af sina straffångar till
Nordamerika, där nybyggarne tagit dem i sin tjenst. En tid försökte de - 1775 och
1776 - att sända dem till Afrika, men försöket slog icke väl ut. Då hänvisade en
af Cooks reskamrater dem till Australien. Kapten Philipp begaf sig med ett antal
fångar till Jacksons hamn, en af de bästa ankarplatserna i världen, och grundlade
där 1788 staden Sidney. Den eger fördelaktiga omgifningar och ett tempereradt kli-
mat. Trots allt såg det ut, som om denna kolonisation skulle blifva utan resultat,
tills Philipps uthållighet besegrade alla svårigheter. De trakter, som gränsade intill
Sidney, blefvo koloniserade, och man trängde in i det inre af landet och utforskade
kusterna. Härunder upptäckte Bass 1797 det efter honom uppkallade sundet, hvari-
genom Tasmanien visade sig vara en ö. - Från 1793 anlände fria nybyggare, en
stenkolsflöts upptäcktes, och fårafvel infördes. Den senare näringsgrenen har vunnit stor
betydelse, ty boskapsskötarne hafva varit Australiens pionierer, liksom pälsjägarne varit
i vilda Västern i Amerika och i Sibiriens skogar och på dess stepper. En fransk
expedition 1801 väckte ny dådlust. Likväl gick utvecklingen endast långsamt. År
1806 fanns det ännu ej 10,000 hvita kolonister. De skadliga följder, som härflöto
från koloniens natur af ursprunglig deportationsort, i förening med klimatets torrhet
gjorde alltjämt sina verkningar gällande. Först under guvernören Macquarie (1810-
1821) förändrades förhållandena till det bättre, så att Australien så småningom kunde
uppväxa till en femte värdsdel.
Några ord må till sist egnas åt en öfverblick af det engelska kolonialväsendet i
dess helhet. Dess makt berodde på det engelska folkets kraft, som från en ringa början
i alltjämt växande grad koncentrerade sig på hafvet och kolonierna. Från första
stund ådagalade engelsmännen härunder sitt ovanligt praktiska sinnelag, en medfödd
instinkt i förening med dådkraft och seghet. Den ständiga sysselsättningen med lik-
artade problem födde en stigande teknisk färdighet i behandlingen af dem. Den ger-
manska andan och dess mångsidighet - i motsats till det romanska förmyndarskapet -
kommo dem härvidlag väl till pass. Detta germanska särdrag gjorde det möjligt för
engelsmännen att öfverallt anpassa sig efter förhållandena, att öfverallt gå olika till
väga, alltefter rådande konjunkturer. Under det de i Västafrika upprättade blott
enskilda faktorier, utbredde de sig i Indien öfver en större yta; i Amerika arbe-
tade de som bönder i sitt anletes svett. I Indien skilde sig det engelsk-ostindiska
kompaniet föga från det holländska. Engelsmännen hade här ett tropiskt, högt
kultiveradt och talrikt befolkadt land framför sig; därför åsyftade de icke någon
emigration och kolonisation af landet utan helt enkelt exploatering, först genom han-
deln, därpå genom politiken: köpmannen blef härskare. Helt annat var förhållandet
i Nordamerika. Där var kolonisationen icke grundad på handelsintresse, utan framgick
ur tvingande inre orsaker: man kräfde jord för utvandrare, man ville bortom hafvet
åstadkomma ett nytt England. Det skedde genom anläggande af jordbrukskolonier
för stordrift och med aristokratisk anstrykning, af handelskompaniernas privilegie-
rade kolonier och kronans kolonier, - de båda sistnämnda kategorierna af demo-
kratisk prägel. Regeringen tog faktiskt ingenstädes del i kolonisationen; dess inflytande
förblef ringa, liksom hufvudortens. Kolonisterna kommo som borgare, - de medförde
sina rättigheter från hemlandet, hvilka de, på grund af frånvaron af hvarje stats för-
myndarskap, kunde utveckla vidare i demokratisk anda. England har begått många och
skadliga misstag vid organisationen af handel, sjöväsen och kolonier, men det har alltid
bibehållit en nykter, sund grundval och visat sig öfverlägset alla täflande folkslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
