Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.10. Italienare och tyskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
J, VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
den sydöst om Kap Blanco belägna ön Arguin gälla, hvilken Raule bragte på
förslag. Den var blott l Va timmes väg lång och en timmes väg bred (ung. sex kilo-
meter lång och fyra kilometer bred), sandig och ofruktbar men en stapelort för gummi;
och därtill hörde ett konungarike, som sträckte sig 150 mil utmed kusten, från Ka-
narieöarne till Senegal. Detta har likväl aldrig helt och hållet fallit inom den bran-
denburgska intressesfären. Några köpmän i kompaniets tjenst ombesörjde under
skydd af en liten besättning handeln, hvilken omfattade gummi, strutsfjädrar, salt,
guld, slafvar, elfenben m. m. Redan efter 1700 afsände kompaniet icke längre
några skepp.
Liksom kolonierna, så berodde också i hemlandet den transoceaniska samfärdseln
väsentligen på den store kurfurstens och den oförtröttlige Raules personer. Med de
ostfrisiska städerna afslöts ett handels- och sjöfartsfördrag; det afrikanska kompaniet
förlades till Emden, och man uppgjorde till och med förslag till upprättandet af ett ost-
indiskt eller isländskt kompani. För att erhålla afsättningsorter i Amerika slöt man
ett fördrag med Danmark om ön St. Thomas; man tänkte till och med på att förvärfva
ön Tabago och de
västafrikanska fäst-
ningarne i dansk ego.
Men trots allt förmåd-
de kompaniet icke rätt
uppblomstra, emedan
det led svårt af hollän-
darnes, ibland äfven
af fransmännens fiend-
skap. Förhållandena
förändrades ej synner-
ligen, när flottan och
kompaniet egentligen
helt och hållet öfver-
gingo i kurfurstens
ego. Ända till det sista
egnade Fredrik Wil-
helm varmt intresse
åt siri kolonialpolitik.
Strax före sin död
framställde han så t. ex.
fordran på skadestånd
från holländarnes sida.
Minnespenning från år 1681 of ver
den store kurfurstens koloiiialområde.
Königl. Miinzkabinett i Berlin.
Hans son och efter-
trädare, Fredrik III,
egde de bästa föresat-
ser att fullfölja sin fa-
ders verk, men han
saknade förmåga och
uthållighet. Ännu allt-
jämt uppgjordes alle-
handa planer; på St.
Thomas förvärfvades
till och med en ko-
loni; likväl gick det
hela tydligt tillbaka.
Underslef uppstodo,
misstroende och parti-
splityppades,tills Rau-
le 1698 störtades och
till och med fängslades.
Visserligen benådades
han sedermera och
återinsattes i sitt äm-
bete, men hans förra
driftighet var borta.
När Raule 1707 dog, var kompaniet i själfva verket bankrutt och upplöst, hvarpå
konungen 1711 förklarade dess aktier och anspåk döda och dess förmögenhet hem-
fallen åt kronan. Med hans död var därpå allt slut, emedan den sparsamme Fredrik
Vilhelm I, i likhet med sitt råd, »ansåg den afrikanska köpenskapen för en chimär».
De torftiga kvarblifna spillrorna af kolonialväldet såldes.
Med den preussiska maktens utveckling väcktes tanken på transoceaniska företag
för en kort tid åter till lif. En engelsman grundade i Emden ett preussisk-bengaliskt
kompani, hvilket Fredrik den Store 1753 förlänade ett fribiref, men som redan 1762
åter upphörde. Därpå ville den preussiske presidenten v. Derschau kolonisera kusten
mellan Benin och Kamerun. Likväl gick den nyktert tänkande konungen lika litet in
härpå som hans efterträdare på en liknande plan. Ja, till och med i Österrike har man
1778 tänkt på att förväfva en af Nikobarerna för att anlägga en plantage på ön.
Åfven denna plan stannade på papperet.
I själfva verket hade Preussen och därmed Tyskland efter Fredrik Vilhelms I:s
tid utträdt ur de koloniserande staternas antal. Det var först det nya Tyska riket
förbehållet att förnya den store kurfurstens tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
