Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.11 Kolonisationens följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
band mellan koloni och moderland, de svagare folkens tvångsarbete eller, rent ut sagdt,
slafveri; längre fram förläningen af främmande landområden till stora handelskompa-
nier eller till enskilda personer, d. v. s. på samma gång latifundie- och plantage-sysiem.
Förvaltningen af kolonierna var beroende af moderlandets regering. Endast det
engelska Nordamerika utgjorde härifrån ett undantag, i det att det hyllade en friare
riktning. Denna följdes under 1800-talet, så långt förhållandena medgåfvo, i akt
och mening att i stället för exploatering sätta den ömsesidiga fördelen, i stället för
förmyndarskap nybyggarnes själfstyrelse. Roscher sammanfattar hela utvecklingen
på följande vis: »Grundtanken i kolonialhistorien är öfvergången gradvis från tvång
till frihet».
Så har det funnits och finns ännu tre slags kolonier: 1) Emigrantkolonier: rena
kolonier, i hvilka de hvite äro fullständigt härskande. 2) Biandkolonier, hvarest de
hvite visserligen ega fasta bostäder, men gentemot infödingarne äro i minoritet och
blanda sig med dem. 3) Infödingskolonier. De lämpa sig icke till varaktiga kolonier
för de hvite och hafva därför ännu icke blifvit använda. Hit höra handels- och
plantage-kolonierna, äfven Britiska Indien, hvarest engelsmännen vanligen blott kor-
tare tider uppehålla sig.
Spanien och Portugal hafva i fred och samförstånd sinsemellan delat kolonierna
i skilda världsdelar. Från koloniernas sida påverkades moderlandens politik
endast i den mån, som de förra förlänade dem maktmedel. Ett omslag inträffade,
när holländarne, engelsmännen och fransmännen uppträdde, i det att dessa trängde
sig in i de portugisiska och spanska kolonialområdena och intressesfärerna,
hvilket blott kunde ske med våld. Den europeiska politiken inverkade från denna
tid på koloniernas öden; de europeiska krigen utbredde sig långt öfver hafven. Det
inre sambandet mellan det utländska handels- och kolonialväsendet samt hemlandets
öden blef alltmera intimt. Utslaggifvande var herraväldet till sjöss. Denna hegemoni
egde Spanien, tills den stolta armadan förliste mot Englands klippor. Holland, dess
farligaste fiende, blef dess efterträdare. Därpå steg England till makt och an-
seende och tvang sin granne att efter en lång och svår kamp stryka flagg. Det
oaktadt häfdade Holland ännu sin rangplats bland de sjöfarande nationerna genom
antalet af sina kofferdifartyg. Colbert yttrade 1669: »Af samtliga handelsflottors 25,000
skepp ega holländarne för sin del 16,000». Men som kolonialmakt trädde Holland
i samma led som Spanien och Portugal. Alla tre rörde sig inom bestämda områden,
inom hvilka de förkofrade sina besittningar, hvilkas gränser de äfven utvidgade
men utan att taga del i koloniseringen af den öfriga världen. I detta fortsatta kolo-
nisationsarbete blef England den drifvande kraften, och alltifrån Richelieus sista tid
deltog Frankrike häri. I nära 150 år hafva de båda medtäflarne öppet och förstulet
bekämpat hvarandra, tills ett afgörande omslag år 1805 inträffade. Nelsons seger vid
Trafalgar öfver den förenade spansk-franska flottan gjorde England allenahärskande
på hafvet och möjliggjorde därigenom för detta land en obehindrad handels- och
kolonialexpansion. Från den tiden mäktade Albion stolt och fast uppbygga sitt
världsvälde, det friaste och mest internationella, som historien känner.
Europas öden återspeglades i dess fredsslut, och samtidigt förändrades också de
främmande världsdelarnes utseende. Så skedde genom freden i Rijswijk 1697, freden
i Paris 1763, den andra freden i Paris 1814 och genom många andra.
Europa hade vuxit ut öfver sig själf och begynte omspänna jordklotet.
I geografiskt och kulturellt afseende uppvisar upptäckts- och kolonisationshistorien
den största möjliga mångsidighet. I väldig dådlust trängde man utan att förtröttas
fram öfver Ishafvets kalla vatten och Röda hafvets, Persiska vikens och Centralame-
rikas glödande kustland, man bröt sig fram genom mörka urskogar, öfverskred
högfjällen, banade sig väg genom febersjuka, af moskitos vimlande sumptrakter,
irrade omkring på ändlösa och skoglösa stepper och öfvervintrade bland Grönlands
och Novaja Zemljas eviga ismassor. Segrarne och de besegrade visade i såväl ondt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
