Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 Medelhafskultur och sammanhang med antiken, Sicilien och sjöstäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELHAFSKULTUR OCH SAMMANHANG MED ANTIKEN.
129
Marie bebådelse och
barnsängskammare.
Relief af Niccolö Pisano å pre-
dikstolen i Pisas dopkyrka.
men icke några fria städers
galärer, den kände väl stats-
monopol och statsfinanser, men
icke några fria blomstrande
handelshus.
Normandernas arfvingar
blefvo redan tidigt sjöstäderna
i mellersta och norra Italien.
Äfven dessa voro visserligen
icke fullt fria, men i utveck-
lingen af stadsväsendet ur det
gamla riket vunno de likväl
ett ansenligt försprång. Gällde
det nu öfverallt att under de
tyska kejsarnes för det mesta
planlösa herravälde organisera
borgerskapet till en ny politisk
makt, så lyckades detta lättast
och mest varaktigt i sjöstä-
derna. Sjöfarten stärker och
härdar naturen genom farorna.
Den sammansluter deltagarne
närmare, och ur korstågen förde den världskännedom och rikedomar som byte. De
italienska sjömännen och köpmännen inledde nu själfva direkt förbindelse med gre-
kerna och österländingarne och sprängde den arabisk-byzantinska mellanhandelns
monopol. De inläto sig äfven i västra delen af Medelhafvet med normandernas till-
hjälp i strid med de båda gamla sjömakterna. Redan under 1000-talet eröfrade pi-
sanerna och genueserna med förenade krafter ön Sardinien. Pisa bemäktigade sig
Balearerna, och dess krigsbragder vid Afrikas kust kommer en borgerlig krönike-
skrifvare att minnas romarnes segrar öfver karthagerna. Men sig själf förhärligade
borgerskapets gryende makt i den stadshelgedom, hvars skyddsande i osynlig måtto
gick töre dem som ledare. Pisanerna begynte 1064 byggandet af sin praktfulla döm
med dess storslagna pelarskog. De lånade det enda motivet från den gamla basilikan,
men de betjenade sig på det mest slösande sätt af detta motiv och med den lyckli-
gaste effekt. Från den tiden upphör icke i Pisa lusten att bygga och skapa. Liksom
man i Monte Cassino och Rom då för tiden väl såg rent grekiska konstnärer, så sam-
manfogade man endast grekiska idéer och former med stor skicklighet till mosaikar-
tade bilder. På detta sätt skildrade ännu den störste mästaren’ under 1200-talet,
Niccolö Pisano, de heliga berättelserna med användande af hufvuden och motiv från
antika sarkofager.
Ännu högre än Pisa lyfte sig Genua, och ännu mera storartad och högtidlig är
i öfverensstämmelse härmed den ton, som genomgår dess historieskrifning. Konsul
Caffaros krönika genomströmmas redan af medvetandet om historisk betydelse, den stolta
känslan af en stat, medveten om sin egen makt. Kort tid efter de gemensamma vapen-
bragderna hade genueserna den första blodiga uppgörelsen med Pisa. 1284 ledo pisa-
nerna vid Meloria, en ö utanför Livorno, ett förkrossande nederlag. Deras ledare Ugolino
della Gherardesca fullbordade den kejserliga stadens öfvergång till de toskanska guelfer-
nas parti. Men hvarken partiväxlingen eller Ugolinos fruktansvärda död af svält (Dante,
Helvetet 33, 13) har räddat Pisa, - från 1200-talets slut går det tillbaka med dess makt!
Arfvingen till västra Medelhafvet var Genua, till det östra Venedig. Man beakte
handelns växande betydelse norrut. I längden har Venedig af de båda städerna
åter en gång häfdat sitt företräde på grund af sin äldre och mera befästa ställning
i Levanten. Venedig är som Rom ett område i utkanten af det gamla riket, styrdt
sedah midten af 700-talet af en själfvald doge, hvilken antog så mycket af andlig vär-
dighet som Roms biskop af världslig prägel; båda äro under detta skede rätta afkom-
lingar af det byzantinska kejsardömet. Men Venedigs sjömakt uppstod under de år, då
de gamla medelhafsmakterna måste se sig om efter hjälp mot normandernas ledning.
Världshistoria IV.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
