Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 1400-talet (Quattrocento). Konstnärer, lärde, skalder och helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
K. BRANDI, RENASSANSEN.
Luca Signorelli, Pans rike (må-
ladt för Lorenzo Magnifico).
Kaiser Friedrich s
Museum i Berlin.
blifva historiska. Huset Medici har icke bibehållit den gamle Cosimos natur. Visser-
ligen lefde man äfven i hans palats på furstligt vis, och den unge Galeazzo Sforza
skildrade en gång i ett entusiastiskt bref till sin fader den dag, som han fått tillbringa
hos Cosimo Medici på dennes landtvilla i Careggi, där man åt vid festtaffel och en
sångare hedrade gästen genom äredikter of ver hans fader, i hvilka de »nio muserna,
antika historier och romerska namn», syntes den unge mannen i synnerhet lofvärda.
Men Cosimo blef därunder alltjämt den försiktige politikern och driftige affärsmannen,
under det son och sonson brusto i båda afseenden.
I stället blefvo det gästfria Careggi och de andra villorna alltmera festliga och lifliga.
Så länge Lorenzo, som man med rätta kallade II Magnifico (den präktige) ännu
var i sin ungdoms kraft, hängaf sig hans mångsidiga talang med måhända exempellös
virtuositet åt njutningen af det nu så innehållsrika lifvet: kärlek och vänskap, spel
och musik, studier, sköna konster och lärda samtal upptogo hans dag i oupp-
hörlig omväxling. Han skref och diktade, och hvarje konstnärlig produktion liksom
hvart vetenskapligt arbete mottogs af honom med hänförelse och verklig insikt.
Hans förtrogne vän Angelo Poliziano var en kunnig filolog och skald af Guds
nåde. Vi finna måhända sångspelet »Giostra», som förhärligade Lorenzos broder
Giuliano, vara ett innehållslöst skämt, men vår kritik afväpnas inför de tjusande
bilderna, den öfverraskande uppfinningen och de intima naturdragen. Nymfen Simo-
netta med gyllne hår och blommig dräkt öfverraskas af jägaren Giuliano, dock efter
det första samtalet ilar han hän, och
»mer ljus än förut glänste hennes blick,
med lätta steg, som ännu syntes töfva,
bland ängens blommor tjusande hon gick».
Mindre fin är redan Luigi Pulci, som ryckte det romantiska Rolandsämnet,
som längre fram i Ferrara skulle uppfattas så allvarligt, in i det skämtsamt erotiskas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
