Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 De små hofven och lefnadskonsten. Venedigs kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 K. BRANDI, RENÄSSANSEN.
Palladio, Villa Rotonda. Byggd för Mario Capra vid Vicenza.
Rimini och Camerino, eller i slottet i Mirandola. Många påfliga nepoter hafva någon
kortare tid hållit hof i en liten stad, t. ex. Lucrezia Borgia såsom ung änka i Nepi.
De idéer, som lågo till grund för dessa stormäns välde, voro af utomordentligt olika
slag. Tidigt finnes exempel på idealet af en »god styrelse». Allt mer och mer lades äfven
vikt på att i och för furstens tjenst uppfostra icke blott ridderliga utan mångsidigt
bildade ädlingar. Redan under första hälften af 1400-talet, under humanismens första
tid, höll den förträfflige Vittorino da Feltre under sin furstes ögon den vidtberömda
fursteskolan la Giacosa i Mantua. Vittorino skildras som en man af den strängaste
fromhet och själfuppfostran, likväl betänkt på omvårdnaden af en vacker och allt-
igenom världsmannamässig bildning.
De unga ädlingar, som genomgått en sådan skola, tjenade vid sina hof i Mantua
och Ferrara icke längre i de gamla tunga vattenomflutna borgarnes dystra torn. De
gåfvo vid sina furstars och damers sida lif åt de nya hofpalatsens luftiga salar, hallar
och trädgårdar. I Ferrara kan åtminstone sällskapsrummet i Palazzo Schifanoja ännu
gifva en bild af detta lif. Dess väggar äro rundt omkring täckta med historiska
och allegoriska bilder i den älskvärdaste omväxling: årstiderna och himlakropparne;
i de scener, som föreställa månaderna, är hertig Borsos och hans hofs historia be-
hagligt inväfd. I dessa gemak har renässansens älskvärdaste furstinna vuxit upp, Isa-
bella af Este, markgrefven Francesco Gonzagas gemål, och den lilla värld, som
hon skapade åt sig själf i det nya slottet i Mantua, hennes Paradiso, med den mest
utsökta utsmyckning af de förnämste mästare, tor i rikedom och intimt behag icke så
lätt hafva funnit sitt motstycke i världen. jflpfe^
Men de känslor och det åskådningssätt, som rådde i dessa gemak liksom i Urbinos
högtbelägna hertigliga slott, har en framstående medlem af sällskapslifvet, grefve Bal-
dassare Castiglione, fullkomligt yppat för oss. Hans bok om den fulländade ädlingen
(II Cortegiano) framställer, i form af samtal, icke längre den kraftfulla, men väl den
förnäma och bildade personligheten. Man begär af en sådan en god uppfostran
och alla ridderliga idrotter, äfven konversationstalang. Humanistisk bildning och
smak för de bildande konsterna äro själfklara fordringar. Grefve Canossa prisar
framförallt målarne, och när, jämte Rafael och Michelangelo, äfven Lionardo, Man-
tegna och Giorgione nämnas som storheter, när man i synnerhet beundrar vackra
ögon och gyllne hår, så är det tydligt, att smaken redan lutar åt det venezianska
hållet. Också begär man för männens del i allt mera förnämhet än prydnad. En
adelsmans dräkt skall hvarken vara prålig som hos fransmännen, ej heller tarflig
som hos tyskarne. Bäst är en svart, lugn dräkt efter spanjorernas sedvänja. Friare
och mera obunden är man i fråga om sederna och den litterära smaken. Likväl är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
