Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 De små hofven och lefnadskonsten. Venedigs kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
K. BRANDI, RENÄSSANSEN.
tanden än det^öfriga Italien. Dess stora familjer vakade genom lagar och konstlade
inrättningar svartsjukt öfver rådets friheter, och alla försök af enskilda doger att,
genom att göra sin värdighet ärftlig, grunda ett verkligt herravälde blefvo hårdt och
blodigt tillbakavisade. Affärsintressena, först i Levanten, sedan äfven på Italiens fast-
land, gåfvo upphof till en skicklig och hänsynslös diplomati; och liksom venezianen
Marco Polo (f 1324) förstod att göra sig oumbärlig till och med för tatarerna, så syntes
venezianerna i allmänhet ega en ojämförlig skicklighet i behandlingen af människor
och i karakteristiken af deras natur och institutioner. Men annars hade icke venezia-
nerna några litterära in-
tressen. De ställde inga
frågor till filosofien, och
man förnam icke vid
lagunerna, såsom i To-
skana, några hjälte- eller
kärlekssånger. I den vat-
tensjuka marken byggde
man på pålar lätta och
genombrutna byggnader,
och högrenässansens
tunga palats och kyrkor,
hvilka man senare vå-
gade förflytta hit från
fjärran, föreföllo som för-
brytelser mot det äldre
yenedigs fina stämningar.
Äfven målarne och bild-
huggarne, hvilka man lik-
väl slutligen gaf syssel-
sättning, införde till att
börja med främmande
former från det öfriga
Italien, såsom Verrocchio
och florentinen Sanso-
vino, hvars hänförande
Loggietta för alltid sam-
manstörtat under San
Marcos gamla klocktorn.
Först så småningom,
i början af 150(Malet, när
Durer utbildade sig i Ita-
lien, vann Venedig växan-
de betydelse såsom enda
själfständiga kulturcen-
trum jämte Rom. I den
Tizian, Flora.
Uffizierna i Florens.
rika staden samlade sig öfre Italiens bästa konstnärliga förmågor, ja, i Venedig
fulländades alla deras särskilda företräden. Denna Milanos, Parmas, Paduas och
Veronas konst hade i sin utprägladt måleriska stil sedan länge aflägsnat sig från
florentinernas och romarnes monumentala och plastiska stil. I Rom nådde renäs-
sansen slutligen sin kulmen i barockens arkitektur. Tyngd och massa, öfverallt
uppbyggandet af det kroppsliga, äfven i måleriet. Venedig sökte däremot fulländ-
ningen i formernas ljufva vekhet, i färgernas glans, i ljusets förtrollning, i det för-
djupade perspektivet, och därför lyckades det denna måleriska världsförklaring också
först i Italien att verkligen bemäktiga sig landskapet. Man sträfvade visserligen icke
efter hafvets storhet utan efter de intima älskliga dragen hos det kuperade landet
och hos Alpernas blå utlöpare, vid hvilkas fot de dyrbara villor lågo, som egdes af
venezianska adelsmän och rika borgare i de numera fredliga städerna i Venezien.
Den förste store representanten för detta slags mogna konst är Giorgione från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
