Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 Angreppet på aflaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGREPPET PÅ AFLATEN.
231
aldrig tillförene och som - på
detta tongifvande sätt - al
drig åter i det följande. Det
är den religiösa tanken, hvil-
ken som en allt behärskande
makt tilltvingar sig erkän-
nande: alla nationer måste
taga ställning till den, om de
vilja eller ej. Men denna re-
ligiösa tanke var Tysklands
egendom. Den öfverlägsen-
het öfver de romanska fol-
ken, åt hvilken vi i våra da-
gar kunna glädja oss, hafva vi
uteslutande att tacka den re-
ligiösa ideen och dess ska-
pande innehåll. Ty denna
har alldeles omedelbart och
i sin fulla styrka kommit oss
till godo, men de hafva endast
medelbart fått del af dess ut-
strålningar. Intet folk kan i
längden lefva af ett negativt
idéinnehåll, hur berättigadt
det i sig själft än må vara.
Man frambringar ej något
bröd genom att rensa världen
från ogräs, som gripit om-
kring sig, om ej det frukt-
bringande fröet sänkes i jor-
den. Endast det positiva, som
en man gifver sitt folk, -
ty allt stort leder städse sitt
ursprung från en öfverlägsen
personlighet - förmår mätta
det. Men i detta afseende står
Luther oupphunnen. Hvad
som grodde och sköt upp i
den tyske munkens själ, hvilken liksom i förminskad bild i sig återspeglade de sista
århundradenas hela utveckling, - det var visserligen i stånd att rifva ned (till all
lycka för oss!) men likväl till sin innersta natur skapande, omöjligt att öfverblicka i
sina verk och konsekvenser. Det var en ny skapelse, som framstod, härlig i sin
begynnelse, stor i sin senare utveckling, full af löften om en än skönare framtid.
Hur ofta under de sista mansåldrarne hade man icke velat åstadkomma en refor-
mation! Här föddes den till lif: det hela uppstod som af sig själft, som något rent
tillfälligt. Ingen afsikt var för handen, ja den man, som förhjälpte rörelsen till genom-
brott, visste ej rätt, hvad han gjorde; han handlade som drifven af en högre makt.
Denna oansenliga början gå vi nu att betrakta.
H var och en vet, hvad som gaf upphof åt rörelsen: Luthers 95 teser »öfver af la-
tens kraft», hvilka han aftonen före allhelgonadagen, den 31 oktober 1517, uppspikade
på slottskyrkans dörr i Wittenberg. Den aflat, som teserna togo i kritiskt skärskå-
dande, var en s. k. jubelaflat, en sådan, som påfvarne under mångahanda titlar och
förevändningar plägade utdela som ett särskildt nådevedermäle till båtnad för såväl emot-
tagaren som för deras egen kassa. Denna gång uppgafs afkastningen vara afsedd
för byggandet af S:t Peterskyrkan i Rom. Leo X hade kort förut beviljat den till
Tysklands mäktigaste kyrkofurste, kurfursten-ärkebiskopen af Mainz. Det var
ro
Luther som munk.
Träsnitt af Lucas Gråna ch från år 1521.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
