- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
257

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 Reformatorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REFORMATORN.

257

biskopens i Mainz »kom-
position».

I det reformatorn på
detta vis drager i härnad
mot den romerska »skänd-
ligheten», urladdar sig sam-
tidigt på mångfaldigt sätt
hans patriotiska harm; ty
för länge sedan hade jäm-
väl det tyska sinnelaget
vaknat till lif hos honom.
Man skulle som motto
på skriften kunna sätta
den uppmaning, som vi
påträffa i inledningen till
andra delen: »Låtom oss
vakna upp, kära tyskar,
och frukta Gud mer än
människor, så att vi ej
må blifva medansvariga för
alla de stackars själar, som
så jämmerligen gå förlorade
genom romarnes skändliga,
djäfvulska regemente». »Vi
vilja visa, att tyskarne icke
äro så lättrogna narrar, att
de icke hafva reda på och
genomskåda de romerska
konsterna och knepen». Alla
tider hafva påfvarne »miss-
brukat vår dumhet till för-
mån för sitt tyranni och
öfvermod och kalla oss
galna tyskar, som låta drifva
och gyckla med sig, som de
vilja». »Jag anser troligt,
att Tyskland i våra dagar
gifver vida mer åt påfven i
Rom än förr i tiden åt kej-
sarne. Ja, några mena, att
mer än 300,000 gulden från
Tyskland årligen gå till
Rom, och det utan den allra
ringaste nytta, då vi därför
ej vinna annat än hån och
smädelse; och vi förundra

oss ännu öfver att furstar, adel, städer, stift, land och folk blifva utarmade; det är sna-
rare att förundra sig öfver att vi ännu hafva något att äta.» Men ännu långt värre går
hans påfliga Helighet åt oss: »Gud har befallt, att man skall hålla sin ed och sitt
gifna ord, äfven till fienderna, och du, påfve, understår dig att befria från denna
befallning.» »Hvem har gifvit dig välde öfver din Gud och makt att lära de kristne,
isynnerhet af tyskt ursprung, hvilka, af ädel natur, i alla historiska urkunder beröm-
mas som trogna och ståndaktiga, att vara vacklande, menediga, förrädare, skurkar
och trolösa?» »Ack, Kristus, min Herre, uppres dig, låt yttersta domen bryta in
och förgör djäfvulens näste i Rom.» - I ord som dessa var skriften till den tyska
adeln tillika en vädjan till nationalkänslan, och i hur många hundratusentals hjärtan
har den icke funnit gensvar!

SBie Det gfd aQern

recfa 9«iffen;

Karikatyr af påfven (1545).

Träsnitt af Lucas Cranach.

Världshistoria IV.

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free