Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6 Den evangeliska rörelsens oemotståndliga fortgång 1521–1524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
omgestaltning äfven landets språk kom till sin rätt. Den tyska reformationens hela
väsen bar prägeln af nationell anda. »Den tyske anden», säger Ranke, »var med-
veten om att tiden för dess mognad var kommen.» Redan då (1523-24) höll äfven
den tyska psalmen sitt intåg i gudstjensten, klädd i en melodi, »i hvilken» - för
att än en gång tala med Ranke - »de gamla kyrkliga tonarterna med sitt allvar
blandades med folkvisans tilltalande tonfall». Hur frigjorde icke denna psalmsång
den allmänna känslostämningen och spred hänförelsen i alltjämt större kretsar. En
af dessa psalmer, som i sin didaktik förefaller oss i våra dagar nästan torr, den
schwabiske psalmdiktaren Paul Speratus: »Es ist das Heil uns kommen her von
Gnad und lauter Giiten» har vid
den tiden - reformationens strids-
psalm diktades först några år senare
- på mer än ett håll tjenat som
.stormsång; vid dess toner stormades
i Sydtyskland kyrkorna af mängden
och eröfrades predikstolarne.
Icke öfverallt aflopp nämligen -
sedan längre tid tillbaka - den
kyrkliga omhvälfningen utan vålds-
dåd. Ej sällan framtvangs föränd-
ringen i städerna af folket, såvida
icke rådet i rattan tid föregick med
sitt exempel. Det har också där-
under ej saknats exempel på många-
handa, delvis afskyvärda våldsam-
heter mot representanterna för det
gamla, hvilka för öfrigt emellanåt
uppträdde ganska utmanande. Hvem
kan förvåna sig däröfver? Ej nog
med att det i tider af en så djup-
gående jäsning är svårt redan i sig
själft att öfverallt hålla de upprörda
massorna i tygeln. Af hvem hade
dessa »ifrare» väl lärt sig att äfven
i religiösa ting öfva tvång än just
af den kyrka, mot hvilken de här
så lidelsefullt kämpade, utan att på
alla områden kunna frigöra sig från
de skadliga följderna af hennes upp-
fostran? »Det verkar,» yttrar Fredrik
von Bezold, »nästan roande, när abbe-
dissan Charitas Pirkheimer hög-
ligen förtörnas däröfver, att de med
våld vilja påtvinga oss en annan
tro, som icke är i vårt hjärta.» Det var ju precis den gamla kyrkliga sedvänjan,
som naturligtvis ännu hade djupa rötter kvar också hos de nytroende.» Man måste
i stället förvåna sig öfver att förlöpningar af detta slag icke oftare inträffat. Lägger
man i den ena vågskålen hela summan af dessa våldsdåd, väga de fjäderlätt, om i
den andra lägges tyngden af de blodiga ogärningar, hvilka - för att ej tala om
motreformationens illdåd - katolskt trosnit frambragt redan under den evangeliska
rörelsens första tid.
Men hvem har mindre velat gripa till våld, med hvilket sken af rätt det också
måtte framträda, än hufvudmannen för den kyrkliga omstörtningen?
Redan när i Wittenberg under Luthers frånvaro enskilda svärmandars reform-
ifver yppat sig i form af alla slags våldshandlingar, hade han från Wartburg ut-
sändt en liten skrift: »Eine treue Vermahnung an alle Christen, sich zu hiiten vor
Aufruhr und Empörung.» Häri hade han, till följd af sin gamla öfvertygelse, att
jfcfc fage ew$/wa fcfe fc£w*yB*/P wwWW* paytt f<$tew ftwt J J
Titelblad till flygskriften Die witten-
bergisch Nachtigall af Hans Sachs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
