Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 Karl V, makterna och riket från 1525 till 1532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL V, MAKTERNA OCH RIKET FRÅN 1525 TILL 1532. 343
i kriget; sedan lång tid tillbaka hade han egenhändigt uppgjort en fälttågsplan. Han
hyste den öfvertygelsen, att anhängarne af evangelium hade förpliktelse »att frånrycka
de öfvermodiga förtryckare, hvilka upprest sig mot Gud och ville undertrycka hans
ord, deras själftagna makt» och med vapen i hand för hela Edsförbundets räkning
tillkämpa sig »fri predikan af evangelium» och frihet för tron på detsamma. »Lå-
tom oss åter förhjälpa vår Herre Kristus till hans herravälde i vårt land!» Det var,
som vi se, ett heligt krig, ett korståg, hvartill han lät maningsropet utgå, om han
också därjämte fullföljde äfven ett världsligt syfte: reformerandet af Edsförbundet på
en ny rättslig grundval, hvilken skulle tillförsäkra borgarstäderna den öfvervikt, som
tillkomme dem.
Zwinglis mening - som medlem af »det hemliga rådet» tog han direkt del i
ledningen af Zurichs yttre politik - var utslaggifvande för staden. I öfverensstäm-
melse med hans råd beslöt man att genom ett plötsligt anfall nedslå de oförberedda
fem kantonerna. Äfven de allmänna politiska förhållandena, som för ögonblicket
voro gynnsamma, motiverade företaget. I juni stod en af staden Zurich uppsatt armé
på fientligt område. Dess öfverlägsenhet lofvade fullständig seger. Men Bern och
öfriga förbundne ogillade anfallskriget och medlade fred. Den utföll hårdt för
de katolska kantonerna; de måste afstå från sitt förbund med Ferdinand och inom
de gemensamma områdena tolerera den evangeliska tron.
Hvad Zwingli åsyftat hade emellertid ej i minsta mån uppnåtts. Krigets utgång
var en svår besvikelse för honom. Men hans mod sjönk icke. Och lika litet lem-
nade honom hans politiska uppfinningsförmåga i sticket. Saknade hans reformation
kraft att eröfra hela Edsförbundet, så måste den söka ett stöd utom landet. För-
denskull växte nu hans planer ut öfver det schweiziska hemlandets trånga sfär. Han
gjorde upp ett utkast till ett stort förbund mellan de evangeliska kantonerna och
Sydtysklands protestantiska riksstäder, till hvilka han sedan länge med ett starkt
band var knuten. I dem hade nämligen hans lära om nattvarden segrat öfver Luthers
uppfattning, hvilket gifvit honom i egenskap af reformator ett visst öfvertag.
Men redan inom kort se vi den andlige styresmannen öfver gudsstaten Zurich
på en helt ny skådebana; hans synkrets har liksom i det oändliga utvidgat sig, och
hans politiska idéer taga sin högsta flykt.
Zwingli hade i september 1529 i Strassburg fått kunskap om hemliga anslag från
»prästkejsaren» Karls och hans broder Ferdinands sida, som gingo ut på att med
våld återföra Tyskland till den romerska tron och sedermera också »förinta» Schweiz.
Hans statsmannablick märker genast hela vidden af den fara, som hotar evan-
gelium. I hans själ framstår planen till en omfattande koalition mot Habsburgarne:
hela Tyskland, Frankrike, Venedig skulle i förening motsätta sig den romerska kej-
sarens åtrå efter världsväldet. Någon som helst pietet mot det heliga romerska ri-
ket stör honom ej; dess sista gnista har slocknat inom honom. Medeltidens mystiskt-
romantiska föreställning om kejsardömet, hvilken ännu slog alla tyskar i fjättrar, en
Luther, en furste som Filip af Hessen, i ej mindre grad än Roms partigängare, har
förlorat sin makt öfver honom. Han står i detta hänseende exempellöst ensam. Vid
samma tid ställde han sig med öfverraskande dristighet utom skrankorna för den
schweiziska patriotismen: endast »den gemensamma kristenhetens» nöd stod för hans
ögon. Det skulle senare blifva ödesdigert för honom och hans verk, att Zurichs
mäktigaste bundsförvant, Bern, icke delade hans uppfattning härutinnan.
Få veckor senare fortsätter Zwingli att tvinna samman trådarne till sin från alla
samvetsbetänkligheter fria europeiska politik, i hvilken nu äfven Danmark och Eng-
land, Böhmen, Ungern och turkarne spela en roll; detta sker på ett tyskt fursteslott,
under liflig medverkan från hans gästvänlige herre, den tappre landtgrefve Filip.
Qenne hade genast vid tiden för den speierska protesten vändt sig till Zwingli och
utbedt sig hans medverkan till att slita den dogmatiska tvist, som sedan flere år
skilde den schweiziske och den wittenbergske reformatorn åt. Filips tanke att till
stridens biläggande personligen sammanföra de bägge hufvudmännen hade kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
