Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 Karl V, makterna och riket från 1525 till 1532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
der. Stora politiska planer och betänklig osäkerhet i afseende på det, som är evan-
gelisk tro, skulle hafva erhållit medborgarrätt i den evangeliska kyrkan.»
Äfven om vi skärskåda utgången af religionssamtalet i Marburg med hänsyn till
dess rent politiska betydelse, ega vi måhända ingen anledning till klagan. De världs-
famnande kombinationer, hvari den tyska reformationen skulle blifvit indragen, voro
ju af högst osäker natur. Reformationen hade vid den tiden i Tyskland knappast
ännu en tillräckligt stark stödjepunkt - vi behöfva endast tänka på de gammal-
kyrkliga ständernas ansenliga pluralitet vid sista riksdagen - för att med utsikt till
framgång kunna våga försöket att våldsamt omstöpa riket. »Hade den tyska pro-
testantismen», yttrar Herman Baumgarten, »vågat slå in på denna väg, skulle den
hafva störtat riket i en oerhörd förvirring, i hvilken den lätt skulle hafva gått under.»
Den direkta återverkan, som misslyckandet af förlikningsförsöket öfvade på det
politiska läget, var visserligen allt annat än glädjande. Den i Speier utstakade pla-
nen till sammanslutning af de evangeliska furstarne med de sydtyska trosförvanterna
var omintetgjord. Kurfurst Johan gjorde nu i öfverensstämmelse med markgrefve
Georg af Brandenburg och med Nurnberg afslutandet af förbundet med riksstäderna
beroende af dessas frigörelse från Zwingli. Men därtill ville de icke bekväma sig.
Denna splittring inträdde vid samma tid, som situationens allvar syntes ytterligare
skärpas. Just då återvände en beskickning, hvilken de evangeliske sändt till Italien
för att öfverlemna och inför kejsaren
motivera sin protest, med nedslående
underrättelser hem. Den hade högst
onådigt mottagits vid det kejserliga hof-
^ _ _ vet, ja en tid till och med hållits i fångs-
>ekentnu0 fceé
ligt förvar. Kunde väl någon längre draga
i tvifvelsmål, att kejsaren nu, när han
bcnS Vnt> t>er (etc/ (O &IC <tf>pellteren* hade fria händer, skulle gripa sig an med
Sen ©tenOc Äcy. JtTJoicflet/ öuff irfcygen
ju 2U*gfpwtg£ /obcranmwr fyabcnft
Titelblad till den första tyska editio-
nen af augsburgska bekännelsen 1530.
att göra sin vilja gällande i riket? De
hotade förändrade icke sin hållning -
af öfvertygelse, för att icke göra orätt.
»Det var icke politiskt klokt», yttrar
Ranke, »men aldrig har väl den rena
samvetsgrannheten framträdt mera hän-
synslöst, mera storslaget».–––-
Det var ett år senare. Hvad denna
politik sått hade bragts till mognad för
protestanterna. Aldrig hade deras sak
stått sämre. Sommaren 1530 hade kej-
saren, som under nio år varit borta
från riket, från Italien kommit till Tysk-
land för att i Augsburg hålla en riksdag,
hvilken direkt skulle anknyta till riks-
mötet i Worms. Det hade varit hans
fasta föresats att, vare sig med godo eller
ondo återföra de »frånfallne» till den
romerska kyrkan. Till en början hade
den försiktige statsmannen likväl ännu
en gång velat gå fram med lampor, ty
han dolde icke för sig, hvilka faror en
vädjan till makten under vissa omstän-
digheter skulle kunna frambesvärja. För-
denskull hade den riksdagskallelse, som
han i slutet af januari utgaf från Bo-
logna, präglats af idel mildhet och god-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
