Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10 Det schmalkaldiska krigets katastrof och tridentinska mötet: 1546–1547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.
befälet öfver de påfliga trup-
perna på den tyska krigs-
skådeplatsen, kors och fana;
de voro kardinallegaten Ales-
sandro och hans broder Ot-
tavio, hvilken senare var för-
mäld med en naturlig dotter
till Karl V.
Nu var det uppenbart för
hela världen, att påfve och
kejsare förde krig med Martin
Luther.
Så hade det alltså till följd
af denne otyske kejsares för-
vållande, hvilken stod i sin
strängt medeltida världspoli-
tiks tjenst, kommit därhän,
att Tyskland störtades i ett
omfattande religionskrig, hvil-
ket, såsom det föreföll, skulle
komma att afgöra dess öde.
En gång hade Luther i
stolt tillförsikt väntat, att
evangeliet »utan svärdsslag»
skulle störta påfven - Anti-
krist, endast genom sanning-
ens i evangelium inneboende
kraft - nu blef just delta
evangelii framtid beroende af
den simpla vapenlyckan.
Men världens gång och
dess väsen gäckade då icke
längre hans hopp. Försynen
hade nådigt besparat honom
att upplefva ovädrets utbrott.
Men en öfverraskning skulle
detta icke hafva inneburit för honom. Sedan länge har han sett det nalkas.
Åldern hade icke skymt hans blick för tidens tecken. Hur klart genomskådade han
icke det politiska läget, till skillnad från yrkespolitikerna vid hans kurfurstes hof!
»Papisternas blodtörstiga ränker» hafva icke undgått honom; redan 1545 talar han
om dem. I hela dess innebörd fattade han budskapet, att kejsaren, i stället för att
gripa sig an med det utlofvade kriget mot turkarne, tvärtom af arffienden köpt ett
vapenstillestånd för att kunna tukta kättarne. Luther fogade sig undergifvet efter
Guds vilja.
Svårligen har väl han därvid i sitt innersta hoppats på seger för de protestantiska
vapnen.
Såsom vi i våra dagar kunna se förhållandena, låg eljest en dylik seger under
krigets första skede inom möjlighetens område, ja den hade till och med sannolik-
heten för sig.
En flyktig öfversikt af krigets förlopp skall visa det.
Johan Fredrik den Ädelmo-
dige, kurfurste af Sachsen.
Målning af Tizian i Kaiser-
liche Gemäldegalerie i Wien.
Kejsaren hade räknat fel, när han trodde, att han skulle få att göra med endast
de bägge i akt förklarade furstarne. De förbundne höllo ihop och kunde glädja
sig åt en så stor öfverlägsenhet i fält, att segern knappast kunde gå dem ur hän-
derna. Om »kriget utmed Donau» sommaren och hösten 1546 - som i det hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
