- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
436

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436 H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.
ännu förefintliga skuldsedlarne och notariats växlarn e. Bristen på klingande mynt
förorsakade, att krigsherren råkade i entreprenörernas händer. Dessa skodde sig
icke blott genom utställandet af alla slags obligationer för verkliga eller föregifna
förskotteringar utan ännu mer genom förfalskade räkningar vid mönstringarne.
Vid dessa fastställdes i närvaro af krigsherrarnes kommissarier det värfvade
manskapets antal och upptecknades i mönstringsrullor. Dessa rullor utgjorde under-
laget för transaktionerna mellan den betalande krigsherren och öfversten eller kaptenen,
hvilka mottogo solden för sitt manskap., Var det nu redan, när finanserna voro
gynnsamma för de förre, knappast möjligt att riktigt kontrollera rullorna, så kunde
det alls icke vara tal därom, när den krigförande parten var hänvisad till den kredit,
som hans öfverstar beviljade honom. Kampen mellan Spanien och Nederlanden
har allt mera utbildat dessa förhållanden. Yngre söner af adliga familjer, som icke
egde tillräckligt stor förmögenhet, för att alla deras ättlingar skulle blifva rikligt för-
sörjda, läto utbetala åt sig en del af sitt arf, utrustade sig på ett glänsande sätt
med häst, vapen och tjenare och erbjödo spanjorerna sina tjenster. De lärde sig
så krigets handtverk, som annars blott vid rikets östra gräns bedrefs för att skydda
de österrikiska landen mot turkarne.
Kostnaderna för ett värfvadt regemente voro mycket höga, ehuru den månatliga
solden i genomsnitt för en tysk knekt under ett århundrade ungefär hållit sig vid
den betalning om 4 floriner, som var den ursprungliga under Frundsberg. Penning-
värdet af denna sold kan sättas till omkr. 70 mark. Men för denna betalning
måste en landsknekt på kejsar Karls tid själf anskaffa kläder och vapen samt sörja
för sin förplägnad. Mycket stora voro de högre officerarnes arfvoden; så t. ex.
erhöll en öfverste 400 gulden i månaden eller 7,000 mark. Omkostnaderna för ett rege-
mente på 3 å 4,000 man uppgingo månatligen till 35,000 gulden, således 600,000 mark.
Redan 1532 kunde därför doktor Kristian Scheuerl med allt fog påstå, att en
ganska måttlig krigsmakt för 6 månader kostade 560,000 floriner d. v. s. i vårt
mynt 9Ya millioner mark. Spanien måste för bekämpandet af det nederländska
upproret årligen anslå 2 å 3 millioner »goldkroneii». Redan under 1500-talet var det
ordstäfvet, som i senare tid tillskrifvits grefve Montecucculi, bekant: »För att föra
krig behöfver man tre saker: för det första pengar, för det andra pengar, för det
tredje pengar». Yttrandet lär härröra från condottieren Gian Jacomo de Trivulzio.
Därmed får den offentliga krediten stor betydelse, hvaraf städerna skördade största
vinsten, under det att furstarne, så snart afkastningen af deras domäner ej förslog,
genom förpantning af inkomster, försäljning af ämbeten, myntförsämring o. dyl.
förstodo att uppdrifva åtminstone så mycket klingande mynt, som erfordrades till
de första värfningarne.
Vid midten af 1500-talet träder för första gången en furstlig personlighet in i
Tysklands politiska lif, hvars krigiska framträdande ej står i något förhållande till
hans tillgångar. Albrecht Alcibiades af Brandenburg-Culmbach kämpar först i kejsarens
tjenst, sluter sig därpå till Moritz af Sachsen och bekämpar honom därpå med en
krigsmakt, hvilken blott lefver af plundring. Redan han hyste utan tvifvel afsikten
att med en härsmakt, hvars underhåll fienden fick bestrida, förvärfva sig ett större
landområde. Det är alltså ej Mansfeld eller Wallenstein, som först uppställt härar,
som måste underhålla sig själfva. Denna prioritetsrätt kan ej frånkännas Albrecht
Alcibiades af Brandenburg-Culmbach.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free