Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDERRÖRELSEN I ÖSTERRIKE.
445
stod för dörren. Ej mindre än 260 römermonate begärdes i den kejserliga proposi-
tionen år 1613. De båda religiösa partierna i riksdagen befunno sig emellertid just
då i stor upphetsning till följd af spörsmålet, om en världslig riksfurste, nämligen
prins Joachim af Brandenburg, såsom evangelisk administratör af stiftet Magdeburg
skulle erhålla säte och stämma i riksdagen. En »unionsdag» af den 7 april 1613 hade
genomdrifvit det enhälliga beslutet, att de evangeliska ständerna i denna angelägenhet
aldrig skulle underkasta sig majoriteten i riksdagen, under det att ligan angående
biskopsdömenas administratörer likaledes intog en oförsonlig ståndpunkt Protestan-
terna begärde fri förhandling, intill dess en antaglig öfverenskommelse träffats. Klessl
skulle hafva varit böjd att gå in därpå men fann likväl hvarken i hemliga rådet eller
hos ärkehertigarne understöd för denna plan. Så slutade riksdagen utan att något
Vy öfver Prag.
Kopparstick af N. Vischer efter en teckning af P. Schut.
resultat uppnåtts. De katolska riksständerna beviljade visserligen 40 römermonate,
men »de korresponderande» protesterade mot hvarje majoritetsbeslut. I de böhmiska
landen försökte det feodala partiet åstadkomma en trängre sammanslutning. De
evangeliska ständerna i Böhmen sammankallade den 11 augusti 1614 ett utskotts-
möte till Linz, dit icke blott de öfriga Sudeter-landens representanter utan äfven
ombud från de österrikiska hertigdömena och Ungern skulle sammankomma för att
ingå ett varaktigt förbund och åstadkomma en gemensam krigsförfattning.
Under tiden hade Mattias genom fördraget i Tyrnau (den 16 maj 1615) köpt sig
lugn från Ungerns sida, därigenom att äfven han för sin del erkände Betlen Gabor
som furste af Siebenbiirgen. Nu ansåg sig Klessl kunna så småningom återupptaga
motreformationen. I Nedre Österrike, hvilket nästan alldeles gått förloradt för kato-
licismen, gynnades den verksamhet, som en förening af prelater, herrar och riddare
utöfvade, hvilken afsåg att skydda den katolska kyrkan. I Wiens »yttre» och »inre»
råd invaldes icke längre några evangeliska medlemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
