Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 H. VON ZWIEDINECK-SUDENHORST, MOTREFORMATIONEN I TYSKLAND.
nande för Antwerpen. Det skulle hafva betydt hvarken mer eller mindre än ekonomisk
tillbakagång för den unga republiken. Såväl Generalstaterna som Danmark väntade
sig hjälp af England, som emellertid icke lät förmå sig till att gifva klart besked
om eventuellt deltagande i kriget.
Då förändrades ställningen genom ett våldsdåd från kejsarens sida. Ferdinand måste
med Maximilian afgöra frågan om lämplig godtgörelse, ty denne beräknade sina till
slutet af 1620 upplupna kostnader redan till 3 millioner gulden. Öfre Österrike, som
hertigen innehade som pant, hvarken ville eller kunde Ferdinand i längden afstå
ifrån. Som ersättning fanns blott ett land: Öfre Pfalz, området utmed Böhmerwalds
västra sluttning, som ej stod i omedelbart samband med Rhen-Pfalz, men som måste
erbjuda en värdefull tillökning af det bayerska området. Men särskildt viktig var
växlingen af innehafvare i fråga om trosbekännelsen, emedan de böhmiska prote-
stanternas omedelbara samband med sina trosfränder härigenom afbröts.
Utgifvandet af det s. k »Anhaltinska hemliga kansliet», en i Prag uppsnappad
samling diplomatiska aktstycken, underlättade för kejsaren motiverandet af aktförklarin-
gen, ty denna samling innehöll bl. a. korrespondensen med hertigen af Savoyen, hvil-
ken brefväxlings högförrädiska innehåll icke kunde bortförklaras. Likväl upptogs
kejsarens steg ej gynnsamt; till och med hans närmaste bundsförvanter, såsom Maximi-
lian af Bayern, aktade sig att genom något slags bifall erkänna rättmätigheten af akt-
förklaringen. Filip af Spanien afböjde att deltaga i krossandet af Pfalz, emedan han
icke ville reta England till krig. Konung Jakob upptog genast åter sitt medlarvärf
genom en beskickning till Wien. De nedersachsiska ständerna, som stodo i begrepp
att träda inom skrankorna för pfalzgrefven, sölade visserligen med att värfva trupper,
emedan det icke var klart, huru de andra stora riksständerna, efter unionens full-
ständiga upplösning, skulle förhålla sig vid skyddandet af sina trosintressen.
Var Fredrik V en konung utan land, så var han likväl ej utan trupper. I
hans tjenst stod Törst och främst grefven af Mansfeld med sina två fotregementen
och sju skvadroner ryttare, hvilka ännu nollo fästningen Tabor midt i Böhmen och
några platser i Eger- och Ellbogenlaridet besatta. Det var kvarlefvorna af den ståt-
liga härafdelning, som Mansfeld värfvat i Generalstaternas sold och hållit tillsamman,
så länge han förmådde. Efter Pilsens kapitulation (26 mars 1621) hade hans ställ-
ning i Böhmen blifvit ohållbar; Mansfeld måste sträfva efter att förena sina kring-
spridda stridskrafter i Öfre Pfalz. Där kom det nu åter till krig. Tilly kunde icke
fördrifva Mansfeld från Waidhaus. Hertig Maximilian, som besatt Cham, inlät sig
därpå i nya underhandlingar med den krigsduglige generalen. Denne tog emellertid
första tillfälle i akt att aftåga till Rhen och taga del i försvaret af Rhen-Pfalz. Tilly
ryckte efter honom ined 11,000 man: Maximilian själf kunde i godan ro eröfra
Öfre Pfalz. ’ ______
Det är mycket troligt, att Mansfeld aldrig menat allvar med sina underhandlingar
med ligans furstar. Han skulle väl aldrig kunnat ställa sig under någon annans
befäl och kunde icke föra krig annat än på egen hand. Så blef han den förste af
dessa tyska condottierer, hvilka alltifrån denna tid mer och mer bestämma Tysk-
lands öde. Dessa små härar, hvari en alldeles säregen soldatanda utvecklade sig,
växte till slut till Friedländarens berömda armé, hvilken under en kort tid utgjorde
en europeisk stormakt.
Om Fredrik V icke hade funnit någon, som brutit en lans för hans furstliga rätt,
skulle kriget tills vidare varit slut. Maximilian af Bayern var icke benägen för att
slå in på en fanatisk politik, hvilket man från ultramontant håll måhända skulle önskat.
Han behärskades icke af jesuiterna, om också hans katolska tänkesätt visst icke
kunde betviflas. Han skulle icke hafva medgifvit, att från hans partis sida oantagliga
fordringar uppställts, utan skulle endast hafva nöjt sig med det, som varit nödvändigt
för att säkerställa det redan vunna. Men nu stodo betydande stridskrafter i fält mot
ligan. Mansfeld hade visat, att trupper kunna underhålla sig själfva, när de röfva
penningar och lifsmedel, så långt i deras makt står. Sedan tio år hade den krigiska
andan hos den tyska nationen åter väckts till lif. Man behöfde icke begifva sig i
krigstjenst hos utlandet, utan kunde i sitt eget fädernesland med det i högsta flor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
