Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMMANDE INFLYTELSER.
485
egde. Påfven Urban VIII intresserade sig långt mer för Italiens oafhängighet än för
kyrkogodsens fördelning i Nordtyskland. Han såg visserligen i kejsarens och Spa-
niens uppträdande i arfsfrågan rörande Mantua en fara för denna oafhängighet och
understödde därför hemligen ligans och Frankrikes politik. Om valet af kejsarens
son till romersk konung bekymrade sig i Regensburg tills vidare ingen mer än kej-
saren och hans rådgifvare, och däri låg redan Ferdinand II:s första stora motgång,
i det ledningen af angelägenheterna på kurfurstedagen gled ur hans händer och
helt och hållet tillföll ligans furstar. Denna kom därigenom direkt att handhafvas
af Maximilian af Bayern och Richelieus bekante förslagne drabant, kapucinerpatern
Josef, hvilken, utan något officiellt uppdrag och utan att offentligt framträda, repre-
Maximilian I, kur-
furste af Bayern.
Kopparstick af Wolf gäng Kilian i
Kgl. Kupferstich-Kabinett i Berlin.
senterade sin herres åsikter hos maktinnehafvarne. Ett närmande mellan Maximilian och
kardinalen hade sedan länge egt rum; bägges syftemål voro icke svåra att förlika.
Huruvida Maximilian lifligt tilltalades af Frankrikes och hans tyska bundsförvanters
plan, för såvidt den angick honom personligen, kan ej med någon säkerhet afgöras.
Han skulle nämligen i stället för kejsarens son blifva Ferdinand II:s efterträdare.
Kejsarens rådgifvare voro icke tillräckligt väl underrättade. Till och med Eggenberg synes
hafva hållit sig så långt borta som möjligt vid afgörandet angående ligans fordringar.
Kurfurstarnes svar på den kejserliga propositionen innefattade framför allt en upp-
repning af klagomålen öfver det ofog, som den kejserliga armeen åstadkom. Orsakerna
härtill voro uteslutande att söka i Wallensteins person och i den alltför omfattande
befogenhet, som tilldelats honom. Hären måste reduceras, öfverbefälet tillerkännas
»en betydande medlem af riket», vid hvilkens utseende kurfurstarnes råd borde be-
aktas. Därigenom öfvergick väldet öfver den kejserliga armeen till riket d. v. s. till
kurfurstarne, och Maximilian af Bayern blef, som man kunde förutse, icke blott
ligans utan äfven kejsarens fältherre.
Wallenstein afskedades. Han var fullt på det klara med hvad han hade att göra
i föreliggande fall. Kejsaren hade icke behöft besvära sig med att genom förtrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
