Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF ADOLF.
491
land förde till honom från Italien. Fältmarskalk Åldringen hade vid en ny beläg-
ring af Mantua genom förräderi kommit i besittning af staden, sedan Gallas dess-
förinnan tillfogat den venezianska undsättningsarmeen ett svårt nederlag vid Goito och
Valleggio. Tyvärr var det äfven där omöjligt att beröfva soldaterna deras stormnings-
och plundringsrätt. I blindt raseri förstörde de så en af de rikaste kulturhärdar,
hvari hela glansen af den italienska renässansen återspeglades. Det kan ännu ej på
länge beräknas, hvilka konstskatter som gingo förlorade genom »sacco di Mantova».
Man anslog vid den tiden de röfvade skatternas handelsvärde till minst 18 millioner
scudi. Italiens olycksöde rågades genom det fruktansvärdaste utbrott af pest.
Kejsaren skördade ingen fördel af sina vapens framgång. Lastade med skatter,
återvände hans trupper öfver Alperna för att fortsätta ett krig, som för Tysklands
kultur medförde lika olycksdigra följder som rofvet af de italienska konstskatterna.
Det var icke Tillys afsikt att redan under de närmaste dagarne erbjuda Gustaf
Adolf batalj. Så mycket mer ifrade general Pappenheim därför; han inlät sig äfven
alltför tidigt, den 7 (17) september, i en drabbning vid Breitenfeld, nära Leipzig. De
kejserlige stodo efter gammal sedvänja uppställda i tre afdelningar: på båda flyglarne
ryttare, i centern infanteriets djupa massor, på grund af sin uppställning svåra att
förflytta och utan stark eldgifning. Tillys afsikt var att låta sin nya fiende angripa
hans ställning på höjderna nordost om Leipzig. Han befallde därför Pappenheim,
till hvars hjälp han sände några tusen ryttare, att genast draga sig tillbaka. Men
detta var icke längre möjligt; Tilly måste själf utrymma sin präktiga ställning för
att rädda sin kamrat. Hans första angrepp, på sachsarne, kröntes visserligen af glän-
sande framgång Trots Arnims personliga tapperhet drefs snart hela kåren bort i
vild flykt. Under förföljandet blottställde likväl Tilly sin flank för den svenska
hären. Gustaf Adolf högg in på denna och uppnådde genom kombinationen af
musköteld och rytterianfall, hvilket man på den tyska krigsskådeplatsen ännu ej kände
till, en förvånansvärd effekt. Musketerarne sköto i tre led och krossade genom en
oafbruten eldgifning motståndaren, i hvars led de framsprängande skvadronerna därpå
anställde fruktansvärda förödelser. Den kejserliga armeen förlorade 10 å 12,000 man
på slagfältet; 7,000 togos till fånga.
Det är lätt att förstå, hvilket intryck denna händelse skulle göra på den evange-
liska trons anhängare. Konungen af Sverige blef i folkets uppfattning en Guds ängel,
som sändts från himmelen till att bestraffa och utplåna gudsförsmädarne. Förden-
skull blef också det tåg till Rhen, som konungen nu anträdde, ett verkligt triumf-
tåg Han slog in på denna väg, emedan han var öfvertygad om att från Böhmen
och Österrike ingen fara hotade honom. Kejsaren hade där på sin höjd några få
regementen; en armé egde han öfver hufvud taget icke mera. Gustaf Adolf var öfver-
tygad om att ligans trupper nu måste skydda sina egna land, af hvilka de
rhenska voro de sämst försvarade. Dem kunde han lättast bemäktiga sig och sam-
tidigt äfven hålla den enda fiende i schack, som ännu kunde uppbjuda en nämn-
värd styrka mot honom. Maximilian af Bayern vågade icke blottställa sitt land och
tåga upp mot Eibe, så länge Gustaf Adolf med sin segerrika här hotade hans flank.
Wallenstein hade efter sitt afskedande återvändt till sitt hertigdöme Friedland. Detta
utgjordes icke endast af en hopgyttrad mängd af gods utan var en författningsenligt
bestående politisk enhet, sedan kejsaren den 11 maj 1627 stadfäst en särskild rättskipning
därför och medgifvit upprättandet af en egen landsrätt och domstol i hertigdömet
och meddelat dessa behörighet att afdöma alla civila och kriminella mål. Området,
som Wallenstein med kejserligt begifvande sammanfört under namn af hertig-
dömet Friedland, var skildt från konungariket Böhmens förvaltning och stod icke i
något förhållande till regeringen i Prag; hertigens ställning till konungen af Böhmen
var tämligen lik de schlesiska furstarnes. Residens och hufvudstad var Gitschin, till-
lika säte för kanslierna, hvilka förestodos af landskaptenen. Äfven i Friedland och
Sagan hade kaptener förordnats som förvaltningstjenstemän. Wallenstein ville utan
tvifvel åstadkomma samma prunkande institutioner och välgörenhetsinrättningar som
hvarje riksfurste. Flera af hans generaler och anhängare slogo sig ned i Gitschin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
