Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
från hvilket land man väntat den starkaste hjälpen, gick genom Bartolomeinatten
öfver till det påflig-spanska partiet. Albas son, Federigo de Toledo, kunde nu obe-
hindradt iiitaga Möns och där nedgöra tusentals borgare. Lemnad utan penning-
understöd från Frankrikes sida, upplöste sig prinsens af Oranien armé. Då åter-
intogo spanjorerna hela Brabant och äfven större delen af norra provinserna. Endast
provinsen Holland försvarade ännu frihetens svårt medfarna sak. Också här eröf-
rade spanjorerna Zutphen och intogo Naarden genom kapitulation; men de mördade
och skändade såväl i den förra staden som i den senare.
Denna grymhet gick längre, än de spanska ledarne sannolikt afsett; meningen hade
nämligen varit att injaga skräck hos befolkningen. De öfriga.holländska städerna lärde
härigenom, att de icke kunde vänta sig någon räddning annat än genom manhaftigt
försvar till det yttersta, att i värsta fall soldatens ärofulla död på sin post vore att före-
draga framför ödet att blifva mördad af spanska lönnmördare. Vid denna tid inlade
provinsen Holland odödliga förtjenster; nu visade dessa kalla, betänksamma, sega frieser,
hvilket hjältemod de voro i stånd till. Wilhelm af Oranien blef deras trogne ledare
och rådgifvare; han förklarade, att han ville finna sin graf i Holland. Den lilla staden
Alkmar tillbakavisade spanjorernas alla angrepp och tvang dem slutligen genom att
öppna fördämningarne att fly. Det var en första ljusning, så mycket mera lyckobådande,
som Karl IX af Frankrike insåg det svåra politiska fel, som han begått genom att ansluta
sig till Spanien: fördenskull åtog han sig holländarnes sak och sände dem penningar
och soldater. Samtidigt lemnade deras obeveklige motståndare, hertig Alba, landet.
Ändtligen hade Filip lyssnat till de föreställningar, som alla nederländare, äfven
de strängast katolska och mest lojala gjort honom, icke emedan Alba till äfventyrs
brutit mot hans befallningar, hvilket visst icke var händelsen, utan emedan det af
Alba personificerade tillvägagåendet af oeftergiflig stränghet och blodig grymhet uppen-
bart förfelade sitt mål och var på väg att draga med sig förlusten af det rikaste och
nyttigaste af alla de land, som den spanske konungen egde. I december 1573 måste
alltså Alba återvända till Spanien, där han föll i onåd och behandlades illa af den
härskare, som han troget, ja, alltför troget tjenat.
Som representant för ett mildare system sändes storkomturen af Kastilien till Neder-
landen: Luis de Requesens y Zuniga, en tapper, enkel soldat, som arbetat sig upp
från en ringa början, visserligen ulan statsmannabegåfning, men sin konung obe-
tingadt hängifven. En sådan man var icke egnad att komma nederländarne att
glömma de sex år Albas regemente räckt, om han också upphäfde såväl »tionde
penningen» som »tumulteris domstol». Då han ej förstod hvarken flamländska eller
franska och på det hela taget leronade mycket öfrigt att önska i fråga om förmåga,
utföll alla nederländarnes, äfven de lojales, omdöme om honom mycket ogynnsamt.
För öfrigt egde han ej några medel att tillfredsställa sina egna trupper, hvilka sedan
ett år tillbaka ej fått ut sin sold; soldater och officerare gjorde myteri.
På öppna fältet voro dessa visserligen vida öfverlagsna upprorsmännens oöfvade
trupper. Grefvarne Ludvig och Wilhelm af Nassau, prinsens af Oranien bröder,
besegrades på Mookerheden (14 april 1574), där de funno hjältedöden. Men utanför
Leydens murar, hvilken stad hjältemodigt försvarade sig, svek lyckan spanjorerna.
Till sist öppnade Leyden-borna sina fördämningar mot hafvet, ehuru landet däri-
genom åsamkades en skada för sju tunnor guld. »Bättre ett fördärfvadt land än ett
förloradt», sade de holländska ständerna. Mer än 15,000 spanjorer omkommo i de
vildt inbrytande vågorna eller funno sin död för de snabbt framseglande hafsgeuser-
nas eld, hugg och slag (hösten 1574). Men borgarne utbådo sig såsom godtgörelse
för sina förluster grundläggandet af ett universitet, hvilket inom kort förvärfvade ny
ära och nytt rykte åt den präktiga staden.
Efter denna framgång förklarade sig djärft de båda provinserna Holland och
Zeeland i Delft för oafhängiga gentemot den spanske konungen (oktober 1575). Ett
par små land, bebodda af några hundra tusen invånare, proklamera sin själfstän-
dighet gentemot den oerhörda spanska monarkien! Och än mera: de togo från första
början med i beräkningen frigörandet äfven af de öfriga Nederlanden och föreningen
med dem - ett, som det föreföll, fantastiskt företag!
Men lyckan gynnade dem. Upprifven af bekymmer och grämelse, dog Requesens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
