Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
denna fiendskap plundrade den rika handelsstaden, brände och mördade där och
åstadkom en skada för femton millioner gulden i guld, gjorde denna »spanska furia»
affallet fullständigt. Den 8 november 1576 undertecknade representanterna för alla pro-
vinser utom Luxemburg »pacifikationen i Gent». Provinserna förbundo sig häri till
att fördrifva de spanska trupperna, återställa de gamla fri- och rättigheterna och
upprätthålla religionsfriheten i de norra provinserna. Oraniern erkändes såsom ståt-
hållare öfver Holland och Zeeland. Det var ett försök att åstadkomma och vidmakt-
hålla samtliga Nederlandens enhet i trots af och med bibehållande af olikheten i
konfession. Ett skönt och lyckobringande ögonblick, som tyvärr skulle blifva af
kort varaktighet. Både calvinisternas och katolikernas tänkesätt voro i grunden alltför
intoleranta, för att de i längden skulle hafva kunnat fördraga hvarandra.
Men för ögonblicket voro de fast förenade, och Filip II, som saknade trupper och
penningar för att med vapenmakt underkufva dem, försökte, i förhoppning på bättre
tider, vinna dem med eftergifvenhet. Han sände dem en ny generalståthållare af
kunglig börd, sin halfbroder Don Juan d’Austria. Denne var befullmäktigad att för-
söka »öfverskyla» det förflutna, bilda en regering af infödde och gå in på alla stän-
dernas fordringar, »ifall blott religionen och min auktoritet så mycket som möjligt
blifva hållna vid makt».
Det lät i sin obestämdhet fredligt nog. Men valet af guvernör var alldeles för-
feladt. Nederlanden ville nu en gång icke veta af den spanske prinsen. De hade
fast hellre begärt sin landsmaninna Margaretas af Parma återkallande. Å andra
sidan uppgjorde Don Juan till följd af sin ställning fantastiska projekt, hvilka måste
leda till nya svårigheter och förvecklingar. Inspirerad af påfven och jesuiterna, i
samförstånd med Maria Stuart och de missnöjda katolska irländarnes ledare, uppgjorde
han planen att öfvergå till England för att befria den sköna skotska drottningen och
såsom hennes gemål härska öfver de britiska öarne.
Dessa förhoppningar stodo visserligen i sorglig motsats till verkligheten. Don
Juan erkändes i sin nya värdighet endast af Luxemburg. Med generalstaterna i de
öfriga provinserna måste han i januari 1577 afsluta unionen i Briissel, som i februari
proklamerades i Marche-en-Famenne af generalståthållaren som »ett permanent edikt».
Den bekräftade pacifikationen i Gent. Därpå kunde Don Juan hålla sitt högtidliga intåg
i Briissel och aflägga ed på de sjutton provinsernas fri- och rättigheter; han vann till
och med en öfvergående popularitet genom sin personliga älskvärdhet mot hög och låg.
Men i grund och botten såg Don Juan med ovilja inskränkningen i sin makt
och det allmänna hat, som mötte allt spanskt. »Man inkallade hellre i landet frans-
män och turkar än tolererade spanjorer där», skref han själf till konungen. Han
längtade bort från Nederlanden för att i stället få utföra den beramade expeditionen
till England. Emellertid vann han ingen framgång härutinnan. Tvärtom måste han
från Nederlanden bortskicka de spanska trupper, på hvilka han likväl uteslutande kunde
räkna för sitt engelska företag. Konungen ville icke alls höra talas härom. Han
lät till och med genom statssekreteraren Antonio Perez mörda Don Juans förtrogne
sekreterare Escobedo, hvilken som dennes agent uppehöll sig vid hofvet i Madrid
och som Filip ansåg för prinsens onde och farlige rådgifvare, och lät omgifva sin
broder med ett oräkneligt antal spioner. Det var statskonst och statsmoral under
dessa blodiga tider!
I Nederlanden härskade split och oro. Wilhelm af Oranien hade gjort sig alldeles
oberoende i sina båda provinser och rustade öppet till krig. Han misstrodde med all
rätt spanjorerna. I de stora flamländska städerna började de afgjorda calvinisterna i
de lägre klasserna röra på sig och hotade med religiös och social revolution.
Don Juan beslöt att gentemot denna växande upprorsrörelse skaffa sig ett
fast maktcentrum. Den 24 juli 1577 öfverföll han med sina trupper citadellet i
Namur, som, beläget högt på en brant klippa ofvanför staden, behärskar Sambres
och Maas’ sammanflöde. Härigenom och tillsammans med provinsen Luxemburg
bildade han i själfva verket åter kärnan i ett i egentlig mening spanskt och kungligt
område i det upproriska landet.
De öfriga femton provinserna syntes desto säkrare gå honom ur händerna.
Generalstaterna uppsade honom tro och lydnad och inkallade Oraniern, Spaniens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
