Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
männen kastades öfverallt tillbaka. Beröfvad all sin makt, dog Maria af Guise af
vattusot på Edinburghs slott den 10 juni 1560. Hennes död var signalen till det
reformerta och engelska partiets fullständiga seger i Skottland. Det franska konunga-
paret, som tillräckligt togs i anspråk för den inre oron i sitt rike, afslöt med lorderna
och Elisabeth fördraget i Edinburgh, som utplånade ej blott det franska inflytandet,
utan hvarje spår till verklig regeringsmakt för Maria Stuart i Skottland
Förbundet mellan Skottland och Frankrike, som räckt i många hundra år, var nu
alldeles upplöst. Det är reformationens viktigaste händelse i Skottland i rent politiskt
afseende. Men därigenom möjliggjordes och förbereddes äfven detta lands förening
med den engelska grannen.
Sedan Maria Stuarts make genom en tidig död bortryckts - han var då ännu
nästan ett barn - landade hon i augusti 1561 i sitt hemland. Hon var skön,
behaglig, skicklig i alla höfviska konster, med en fin bildning, förvärfvad vid huset
Valois’ hof, utrustad med klart förstånd och sunt omdöme, men passionerad, sedeslös,
utan moraliska betänkligheter, i öfverensstämmelse med det franska hoflifvet, i hvars
midt hon växt upp. I Skottland uppträdde hon till en början med stor klokhet,
förbehöll sig för egen del utöfvandet af katolsk gudstjenst, men anslöt sig för öfrigt
till det moderata protestantiska partiet och sin franka Elisabeth af England.
Men denna furstinna såg i henne den utkorade efterträdaren och behandlade
henne fördenskull med misstro och motvilja. Framför allt sökte hon - för att
icke öka den skotska drottningens betydelse för England - att förhindra hennes
vidare förmälning. Då lät Maria hvarje hänsyn fara och följde endast sin passione-
rade böjelse, i det hon den 29 juli 1565 äktade en katolik, en vacker ung man,
Henry Stuart, Lord Darnley, som var hennes kusin och för öfrigt också släkt med
Tudorerna. När ledaren af de protestantiska lorderna, Marias illegitime broder Murray,
med penningunderstöd af Elisabeth reste sig mot sin drottning, nedslog denna hastigt
upproret och tvang Murray och hans vänner att fly till England.
Dessa händelser föranledde naturligtvis Maria Stuart att intaga en ny position.
Hon öfvergick till det decideradt katolska partiet, åt hvilket hon genom förbund
med Filip II och med Guiserna i Frankrike såväl som genom understöd från påfven
hoppades förskaffa seger i såväl England som Skottland. Englands katoliker och de
upproriska irländarne trädde i förbindelse med henne. Så personificerades i henne
och Elisabeth Tudor de stora motsatserna under hela denna tid på de britiska öarnes
valplats. Det var förvisso en ojämn strid. På den engelska drottningens sida funnos
den större makten och den betydligt slugare diplomatiska begåfningen.
Den protestantiska oppositionen i Skottland förstod att vinna Marias make på
sin sida, i det den utlofvade honom den suveräna makten och samtidigt väckte äkten-
skaplig svartsjuka mot drottningens sekreterare, den ifrigt katolske piemontesen
David Riccio, för öfrigt en oansenlig och ful man. Darnley beslöt att mörda Riccio
och taga Maria till fånga. Elisabeth var underkunnig om allt.
De sammansvurne med Darnley i spetsen öfverföllo den olycklige sekreteraren i
drottningens eget rum och nedstucko honom. Drottningen, som då var i sjätte må-
naden af sitt hafvandeskap, behandlades som fånge.
Men Maria förstod att söndra sina motståndare. I det hon ånyo drog den stackars
Darnley på sin sida, därigenom att hon visade honom, huru de sammansvurne
behandlade honom endast som ett redskap för sina planer, flydde hon i sällskap med
honom från slottet i Edinburgh och samlade inom kort omkring sig alla dem, som
ogillade mordanslaget. Riccios mördare måste ånyo rädda sig öfver till England.
Maria höll än en gång som segrare sitt intåg i sin hufvudstad; och när hon några veckor
senare, den 19 juni 1566, gaf lifvet åt en tronarfvinge till Skottland och England,
Jakob, fick hon ökad betydelse för båda landen.
Den lidelsefulla kvinnans vrede riktade sig främst mot den förrädiske och otack-
samme maken, denne Darnley, hvilken genom sin snabba partiväxling gjort sig hatad äfven
af alla grupper af adeln. De förbundo sig att röja Darnley ur vägen, och Maria,
som kände till anslaget, gjorde ingenting för att rädda sin make. Sammansvärjning-
ens ledare var en käck och äfventyrlig adelsman, James Hepburn, grefve Bothwell,
hvars resliga gestalt och utomordentliga kroppskrafter i förening med ett djärft och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
