Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I ^YD- OCH VÄSTEUROPA.
aktighet i Darnleys mord ställdes hon, med en skändlig kränkning af gästvänskapen
samt en oafhängig furstinnas privilegier, inför ett slags domstol och insattes därpå
i fängelse.
Det var en ödesdiger handling, som framkallade just de oroligheter, som man däri-
genom velat förekomma, och dref Elisabeth in på en väg, hvilken hon varit besluten
att undvika, nämligen det energiska motståndets mot den katolska kyrkan och de
katolska makterna.
Redan år 1569 utbröt ett uppror bland den öfvervägande katolska adeln i norra
England, i syfte att befria den skotska furstinnan. I januari 1570 mördades i Skott-
land regenten Murray, hvarpå den fängslade Maria utropades till drottning. Ett vildt
inbördes krig sönderslet landet. Elisabeths soldater återställde till sist sin drottnings
herravälde i England och åtminstone i södra delen af Skottland. Men påfven Pius V
slungade den 25 februari en bannlysningsbulla mot huset Tudor och befallde Elisa-
beths undersåtar att vägra kätterskan lydnad. Det var den romerska kyrkans öppna
krigsförklaring mot drottningen af England. Den hade till följd ett kraftigt upp-
flammande af den katolska andan i hennes rike. Hvarje engelsk katolik var alltifrån
den tiden, om ej öppet, så likväl i sitt sinne upprorisk mot Elisabeth.
Nu var det slut med den för Elisabeth så högt skattade förmedlande ställningen.
Religionen hade enligt ett yttrande af Cecil, som upphöjts till Lord Burleigh, blifvit
föremål för politik. 1571 års parlament stärkte den engelska kyrkans protestantiska
karaktär, förbjöd vid kropps- och dödsstraff all katolsk gudstjenst och förklarade hvarje
förbindelse med Rom för högförräderi. Äfven utåt blef nu England protestantismens
förkämpe i Europa, först och främst gentemot motreformationens skyddsmakt Spanien.
Gecils politiska åskådning hade segrat öfver hans härskarinnas.
Denna omsvängning nödgade ånyo de engelska katolikerna till förbittrad kamp
mot regeringen och drottningens egen person. De funno därvid en ledare i Maria
Stuart, som, med begagnande af sin nödvärnsrätt, ifrån sitt fängelse outtröttligt
verkade för sin egen befrielse och samtidigt för bestraffandet af den möt henne fient-
ligt stämda drottningen, hennes »fångvaktare». Upprepade gånger väckte hon uppror
och sammansvärjningar till lif mot Elisabeth. Påfven Gregorius XIII, Filip II och
Guiserna understödde henne öppet eller i hemlighet. I Douai, senare i Reims inrätta-
des ett seminarium för skotska och engelska präster, en verklig uppfostringsanstalt för
fanatiker och fosterlandsförrädare. Likaledes uppstod i Rom under ledning af jesui-
terna ett engelskt kollegium för utbredandet af katolicismen i hemlandet. Påfven
gaf lärjungarne i dessa anstalter lösenordet: »att undanrödja den nedriga Isebel.»
De smögo sig under de mest skilda förklädnader in i England, uppmuntrade de
tveksamme och uppretade de försonlige.
Öppet utbröt upproret på Irland, hvars befolkning, i äldre tid visst icke särdeles
tillgifven den romerska stolen, till följd af fiendskapen mot de engelska förtryckarne
blifvit de ifrigaste katoliker. Alltsedan år 1569 rådde här ständigt uppror, hvilket
understundom framträngde ända till Dublins portar. Till sist tog sig Gregorius XIII
sina trogne an. Han sände dem 1579 förfarna officerare för att organisera och
kommendera dem, 800 soldater jämte en legat, förlänade dem vidare sin välsig-
nelse och en invigd fana för att uppelda dem samt tillförsäkra dem gudomligt bistånd.
Hela ön reste sig i endräktig hänförelse; till och med de gamla engelska släkterna
anslöto sig till rörelsen. Denna undertrycktes först efter fyra års strid i hundra
tusentals irländares blod. Det var en fruktansvärd sådd, som slog djupa rötter i denna
nations hjärta och århundraden igenom skulle bringa blodiga frukter till mognad.
Elisabeth måste för sitt eget själfbestånds skull beslutsamt tillgripa försvarsåtgärder
mot angreppet. De präster, som kommit öfver från fastlandet, dömdes, om de
grepos, som högförrädare till döden. Likväl gjorde man annars åtskillnad mellan
»dem, som hysa förrädiska och illvilliga tänkesätt rnot Eders Majestät och staten,
och dem, h vilkas enfald är förförd genom blind och få kunnig ifver». De sistnämnde
undsluppo med mildare straff. I sin helhet hafva under Elisabeths regering bortåt
två hundra katoliker afrättats som statsfiender.
Hela borgerskapet och öfvervägande delen af medelstora och små godsegare an-
slöto sig till protestantismen. Denna medelklass’ betydelse, antal och välstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
