Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 M. PHILIPPSON, MOTHEFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
som på vissa villkor medgaf en viss tolerans åt de reformerte. Nu grepo Guiserna
till vapen. Hertig Frans nedsablade under sitt tåg genom Champagne i den lilla
staden Vassy den protestantiska församling, som kommit samman för att fira guds-
tjenst på en söndag (den l mars 1562). Detta blodbad var signalen till ett trettio-
fyraårigt inbördeskrig.
Katarina af Medici tvangs snart af triumviratet" att öfvergå till det katolska par-
tiet, hvilket alltsedan hade kronan på sin sida. Dess mera oppositionella, republi-
kanska blefvo hugenotterna; till den religiösa motsatsen kom nu en politisk: den
gamla adels- och stadsfriheten lefde åter upp i kampen mot konungadömet. Dess-
utom inblandade sig utlandet i förhållandena. Tillkallade kronan schweiziska
soldater och vände sig Guiserna till Spanien för att få hjälp, så anropade hugenotterna
England och de tyska reformerte. Kort och godt, också här antog snart striden
en allmänt europeisk karaktär. Det religiösa sambandet var då för tiden starkare
än det nationella.
Det första inbördeskriget, hvari Anton af Navarra, Frans af Guise och marskalken
de St. André funno döden, fick sitt slut i mars 1563 genom freden och ediktet i
Amboise, hvilka för protestanterna ej voro så gynnsamma som januariediktet. När
i juli 1565 Katarina af Medici i Bayonne sammanträffade med sin dotter Elisabeth,
drottningen af Spanien, och hertigen af Alba, misstänkte - med orätt - hugenot-
terna genast, att deras utrotande här beslutits. De fullbordade den fasta politisk-
militära organisation, hvilken hufvudsakligen skulle utgöra deras styrka. Hvarje
kyrka måste uppställa ett eller flere kompanier krigare, som öfvats i militärtjenst
och som för hvarje distrikt och provins bildade regementen och armékårer med
lokala notabler som anförare. Det är märkvärdigt, hur oinskränkt den calvinistiska
kyrkotuktens allvarliga, stränga, demokratiska anda genomträngde alla klasser af
de reformerte. Lyx, »opassande klädedräkt» m. m. förbjödos af generalsynoderna
upprepade gånger. Man tillät icke ens relativt oskyldiga nöjen, såsom dans, maskerader,
komediantspel och teaterbesök men i synnerhet kort-, tärnings- och annat slags
hasardspel. De litterära arbetena censurerades strängt. Prinsar af blodet bannlystes
och tvungos till ödmjuk afbön inför den församlade menigheten. Så öfverdrifven
denna stränghet än må förefalla oss, lyckades den dock närma alla klasser af
protestanter till hvarandra, ingjuta i dem en ande af fast disciplin och osjälfvisk
uppoffring och af dem skapa en armé, städse beredd till strid för Guds sak.
Det var en af orsakerna till att den protestantiska minoriteten så framgångsrikt
kunde bjuda spetsen mot kronan och det franska folkets stora massa. En annan
orsak var hugenotternas omsorg om ungdomens undervisning och om den veten-
skapliga bildning, hvilken de meddelade dem.
En fullständig motsats till dessa sedestränga hugenotter bildade hofvet och dess
anhängare. Under inflytande från modern-regentinnan - Katarina af Medici -,
som var fint bildad, lefnadsglad och utan några som helst etiska skrupler, gåfvos där
alltjämt banketter, baler, konserter och uppfördes italienska komedier och andra
skådespel; de »herdespeb och herderomaner, hvari man midt under inbördes-
krigets blodiga scener fann behag, voro endast sinnebilder af den älskog, som ut-
gjorde hoffolkets hela diktan och traktan. Däremellan kom det beständigt på grund af
svartsjuka eller stridslust till mordgärningar och dueller, hvarvid på hvar sida tre, fyra
ända till sex vänner fäktade på lif och död. Bilden skulle blifva ofullständig, om
vi ej berörde den krassa vidskepelse, som just dessa skeptiska människor omhuldade.
Astrologi, trollkonster, kärleksdrycker, förhäxning af människor genom vaxfigurer,
som genomstuckits med nålar - allt detta vann tilltro, bedrefs och användes i stor
skala men belades understundom med stränga straff. Det utgjorde en på samma
gång raffinerad och förvildad vrångbild af renässansen.
När så det fanatiskt katolska partiet på nytt kom till makten vid hofvet, trodde
hugenotterna sig hotade från detta håll och reste sig ånyo i hela riket under ledning
af Ludvig af Condé (september 1567). Anföraren för de kungliga trupperna, konne-
tabeln af Montmorency, föll vid St. Denis. Condé framträngde med pfalzgrefve
Johan Kasimirs 11,000 tyskar ända till Paris’ portar. Hofvet sökte rädda sig genom
freden i Longjumeau (25 mars 1568), men begagnade den endast till lömska förföl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
