Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
frivillige och utnämndes till hertig af Brabant och grefve af Flandern. Wilhelm af
Oranien underordnade sig honom helt och hållet.
Under det att spanjorerna på detta sätt i Nederlanden planmässigt och beslut-
samt öfvergingo till angrepp, hade de i sydvästra delen af Europa till sina vidsträckta
besittningar lagt ett nytt rike.
Den glänsande utbredningen af transatlantiska upptäckter och grundandet a
kolonier hade i alltför hög grad uttömt portugisernas lilla, glest befolkade lands
krafter. Äfven handelns uppblomstring, som under några årtionden gjort Lissa-
bon till en mycket besökt marknadsplats för Asiens siden och kryddor, Afrikas
elfenben och negrer samt Amerikas lyx- och färgträ, tynade snart bort. Härskarnes
snikenhet skrämde bort främmande köpmän, hvilka föredrogo att begifva sig till
Sevilla och Antwerpen. Portugal försjönk så småningom i svaghet och fattigdom.
I stället för att så mycket som möjligt söka afhjälpa dessa missförhållanden lät den
unge konung Sebastian af sin biktfader Luis Gonzalez, som var uppfylld af omvän-
delsenit, öfvertala sig till att företaga ett korståg mot morerna i Marokko. Men i
det fruktansvärda slaget vid Alcassarquivir den 4 augusti 1578 föll han, vid tjugufyra
års ålder, med blomman af det portugisiska ridderskapet. Hans farbroder, kardinal
Henrik, en redan ålderstigen man, efterträdde honom, men dog efter blott sjutton må-
naders regering.’ Med honom utdog det portugisiska konungahuset den 31 januari 1580.
Ett stort antal pretendenter gjorde anspåk på arfvet De närmast berättigade voro
hertiginnan af Braganza, priorn Antonio af Crato, som af nationen föredrogs, och
den mäktigaste af dem: Filip II af Spanien. Just den sistnämnde ville portugiserna icke
veta af, emedan de önskade bevara sitt fäderneslands oberoende och ej hatade några
så mycket som sina öfvermäktiga kastilianska grannar. Men Filip icke blott vann för
sin sak genom löften och mutor Portugals ledande män, utan lät äfven hertigen af Alba,
som åter tagits till nåder, i spetsen för en här af 20,000 man inrycka i landet. Dom
Antonio besegrades vid Alcanlaras bro och måste fly till främmande land. Portugal
var eröfradt, och dess cortes hyllade i Thomar våren 1581 den spanske konungens
välde. Nu var Filip herre öfver hela iberiska halfön, som ändtligen efter 870 års
söndring åter var förenad. Till det oerhörda spanska kolonialområdet hade han lagt
det portugisiska och kunde med stolthet kalla sig »herre öfver hafven». Det var
den ålderstigne Albas sista vapenbragd; han dog i december 1582 i kungliga palatset
i Lissabon, 71 år gammal.
Öfverallt log vid den tiden lyckan mot den katolske konungen. Förgäfves sökte
Frankrike hämma hans maktutveckling. En flotta under befäl af Filip Strozzi, som
det sände det portugisiska oafhängighetsparti till hjälp, som ännu försvarade sig
till det yttersta på Azorerna, besegrades i grund den 26 juli 1582 af en spansk
eskader. Icke mycket större framgång hade Frans af Anjou - så hette efter Henrik
III:s tronbestigning hans broder Frans af Alencon - i Nederlanden. Det kräfdes
den största varsamhet och eftergifvenhet å hans sida, för att han, som var fransman
och katolik, skulle vinna för sig de germanska och protestantiska invånarne i norra
och mellersta Nederlanden, hvilka betraktade honom med stor misstro. Men han
och hans adliga vapenbröder föraktade dessa kätterska krämare. Till slut uppgjorde
han den vansinniga planen att med sina 10,000 man göra sig till oinskränkt herre öfver
landet. Den 17 januari 1583 trängde plötsligen några tusen fransmän in i Antwerpen,
där de genast hängåfvo sig åt mord och plundring. Men borgarne församlade sig
snart under vapen, Oraniern öfvertog med sina garden ledningen öfver det hela, och
de franska röfvarne blefvo snabbt utrotade. Anjou fick vara glad att genom Oranierns
förmedling uppnå en öfverenskommelse, som tillät honom att i mars 1583 med åter-
stoden af sina skaror oanfäktad lemna Nederlanden.
Det var konung Filip, som drog nytta af Frans’ af Anjou lika dåraktiga som
brottsliga tilltag. Öfvergifna af Frankrike, förlamade af tvedräkt i det inre, förlorade
generalstaterna till Farnese hela Västflandern med Briigge och Ypern. Och därpå
blef frihetens egentliga skyddsvärn, Wilhelm af Oranien, den 10 juli 1584 i Delft -
efter fem misslyckade mordförsök, - dödad af en man från Franche-Comté vid
namn Balthasar Gerard. Alexander af Parma hade gillat ogärningen, och Filip
belönade den afrättade mördarens familj med Oranierns indragna gods i frigrefskapeL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
