Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 M. PHILIPPSON, MOTREFORMATIONEN I SYD- OCH VÄSTEUROPA.
ning ansattas af Drake och Seymour på flyglarne och sammanpressades mot centern.
I denna trängsel stötte de tunga, svårmanövrerade spanska fartygen otympligt mot
hvarandra, en säker skottafla för engelsmännens öfverlägsna fartygsartilleri. I denna
sjödrabbning vid Gravelingen, i öppet slag, ej till följd af stormar, besegrades den
»oöfvervinneliga» armadan. Det rådde snarare lugnt och strålande sommarväder under
dessa dagar. Men Medina-Sidonia förlorade på nytt besinningen och i stället för att,
såsom Alexander af Parma och amiralens egna skeppskaptener rådde, söka en tillflykt i
tyska Nordsjöhamnar, lät han sin flotta genom en nordlig omsegling kring britiska
öarne fly för fienden i afsikt att vända tillbaka till Spanien på en vid och farlig omväg.
En fruktansvärd sydlig storm blåste upp, och, medan engelsmännen stucko sig
undan i de närbelägna hamnarne i sitt hemland, drefvo de otympliga spanska
kolosserna, skadade, läck, utan lotsar, hjälplösa omkring utmed Skottlands, Norges
och Irlands fientliga kuster. Armadan blef så godt som förintad, ty om också sextio-
fem skepp med omkring tio tusen man i september åter uppnådde Spanien, voro dessa
likväl till största delen så skadade, att de icke längre kunde användas. Tjugu tusen
människors lif jämte omkring tjugu millioner dukater - i våra dagars mynt öfver
tre hundra femtio millioner kronor - voro till ingen nytta uppoffrade.
Men det innebar ännu mer. Armadans förintande betydde jämväl sammanstörtandet
af Filip II:s hela politiska system. Han hade satt ut allt på jätteföretaget mot England.
Då det misslyckades, erhöll han ett slag, hvarefter han ej längre kunde repa sig.
Under dessa augustidagar år 1588 hafva de engelska sjömännen räddat sitt eget
lands, Nederlandens, Frankrikes, ja hela den civiliserade världens borgerliga och
religiösa frihet jämte deras nationella själfständighet från den spanska universal-
monarkiens tryckande världsliga och andliga tyranni.
Alla Spaniens motståndare kände sig nu modigare, och England själft, som hittills
endast varit en hemlig fiende, framträdde nu i raden af öppna och afgjorda mot-
ståndare till den katolske konungen. Dennes finansiella och militära hjälpkällor voro
emellertid på grund af armadans utrustning för lång tid framåt tömda. Hvarken
millionsummorna eller de tusental af veteraner, som omkommit i de britiska hafven,
kunde förnyas. Med det spanska sjöväldets blomstring var det förbi för alltid. Just
i det ögonblick, då enstöringen i Escorial tänkte sätta krönet på sin jättelika
byggnad, störtade den på grund af sin egen tyngd samman.
I Frankrike såväl som i Nederlanden började motståndarne med ökad tillförsikt
röra på sig.
Henrik III inkallade de franska generalstaterna i oktober 1588 till Blois. Men
de stodo helt och hållet under Guisernas inflytande. Hertig Henrik eftersträfvade
öppet kronan, och prästerna i Paris uppmanade ligans anhängare att innesluta
Henrik af Valois i ett kloster och uppsätta den katolske hjälten på tronen. Konungen
ansåg sig då ega full rätt att göra sig förrädaren kvitt. Den 23 december 1588 lät
han mörda hertig Henrik jämte hans broder, kardinalen af Guise, och tog andra
medlemmar af denna familj och sina förnämsta motståndare bland ständerna till
fånga. Uppfylld af skräck öfver denna katastrof, hvars ödesdigra följder hon förutsåg,
dog Katarina af Medici i hög ålder den 15 januari 1589. Hennes aning hade icke
bedragit henne.
Följden af nämnda våldsgärning var ett allmänt uppror af de större städerna mot
konungen. Ledningen af detsamma tillföll en broder till den mördade Henrik af
Guise, hertigen af Mayenne, som var en bekväm och måttligt begåfvad, oerhördt
korpulent herre. Henrik III måste taga sin tillflykt till hugenotterna i hans svågers,
Henrik af Navarra, tjenst, hvilka han hittills så ifrigt bekämpat. I förening med
dem och understödd af Frankrikes lojala adel liksom af de tyska och schweiziska
reformerte slog han ligans trupper vid Senlis och begynte belägra Paris. Då blef
han den 31 juli 1589 medelst en dolk dödligt sårad af den fanatiske dominikaner-
munken Jacques Clément. Den 2 augusti afled Henrik III, den siste ättlingen af
huset Valois, hvars familj under tretton konungars regering och i 261 år behärskat
Frankrike. Fruktansvärdt drabbade det katolska klerikala partiet sina motståndare:
efter Coligny och Wilhelm af Oranien hade nu mördarens dolk träffat ett krönt
hufvud. Det skulle icke blifva det sista offret för de fanatiska lönmördarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
