Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUARTAR OCH BOURBONER.
611
nörerna, hvilka hittills liknat småkonungar, satte Henrik ställföreträdare - general-
löjtnanter -, män af bepröfvad trohet. Det var icke längre tal om att guvernörs-
ämbetet skulle gå i arf, såsom förr varit bruk; värfvandet af soldater utom på kunglig
befallning var jämte innehafvandet af eget artilleri guvernörerna förbjudet. En alle-
städes närvarande polis, som blandade sig i alla affärer, kväfde hvarje tecken till
ohörsamhet. I stället vann rättsskipningen en välsignelserik omdaning, och en nog-
grann kontroll sörjde för att den på ett lagligt och redligt sätt handhades.
Däremot har Henrik ännu mer ökat försäljningen af juridiska ämbeten af hvarje
grad, hvilket oskick varit i bruk alltifrån Frans I:s tid, visserligen under det till-
fogade villkoret af en vetenskaplig och moralisk pröfning af köparen. På sitt finans-
råd Charles Paulets förslag beviljade han 1604 innehafvaren af dylika ämbeten ärftlig
värdighet och rätt att afyttra dem, mot gäldandet af en årlig arrendesumma, utgö-
rande !2/3 procent af sist erlagda köpeskilling. »Pauletten», som man allmänt kallade
denna årliga skatt, har, liksom alla monopol och privilegier, fått de sorgligaste
följder. Priserna på dessa ämbeten stego oerhördt till följd af den större säkerhet, som
de nu inneburo för innehafvaren. De blefvo föremål för rena penningspekulationer.
Ett parlamentsrådsämbete betalades inom kort med 70,000 livrés (motsvarande i våra
dagar öfver 400,000 kronor). Den betydliga köpeskillingen sökte man taga igen
genom ökade sportler, förhalning af rättegångarne, ja genom mottagandet af mutor. Det
var icke statens bästa, utan blott egennyttiga syften eller på sin höjd kotteriers intressen,
som blefvo normgifvande för domarkåren. För alla förmågor ur de fattigare klas-
serna var den juridiska banan öfver hufvud taget stängd. Dessa svåra olägenheter
uppvägdes icke tillräckligt genom domarämbetets fullständiga oberoende af regeringen,
hvilken ju icke en gång hade rätt att utse domare.
Obestridliga äro Henriks och Sullys förtjenster på det finansiella området. Vid
inbördeskrigens slut uppgick statsskulden till 348 Va millioner livrés, efter våra dagars
penningvärde inemot två milliarder kronor, och samtidigt var den årliga totalinkomsten
ungefär 30 millioner livrés. Sully bragte genom sparsamhet och sträng redbarhet
dessa inkomster upp till 39 millioner, omkring 200 millioner kronor enligt nu gällande
penningvärde, och det medelst måttligt utnyttjande af folkets skatteförmåga. Han
förminskade statsskulden med 100 millioner livrés, återköpte de domäner och räntor,
som afsöndrats från staten, till ett belopp af ungefär 60 millioner och pålade en
krigsskatt af 41 Va millioner livrés, efter våra dagars måttstock närmare 250 mil-
lioner kronor.
Dessa storartade resultat kunde uppnås endast genom en ansenlig stegring af
det franska folkets produktionskraft. »Åkerbruk och boskapsskötsel äro de båda
bröst, som gifva Frankrike näring, och Perus verkliga skatter och grufvor>, sade Sully.
Och konungen tillfogade med lika stor rätt: »Ett af de förnämsta medlen att be-
fria våra undersåtar från inbördeskrigets virrvarr och förfall är införandet af industri
och näringsflit». Och han tog sina mått och steg i enlighet härmed. I sitt ekono-
miska åskådningssätt var han långt före sina samtida. I en tid, då man, för att priset
på spannmål skulle hållas nere, plägade förbjuda spaiinmålsutförsel icke endast
från den ena staten till den andra, utan från den ena provinsen till den andra, ej
blott frigaf han denna i hela riket utan befriade den på samma gång från nästan
alla de afgifter, som tryckte densamma. Följden häraf var en liflig och inbringande
export af fransk spannmål.
Ännu större omsorg egnade Henrik IV, stick i stäf mot Sullys begränsade åsikter,
industrien, hvari han såg det förnämsta medlet att afhjälpa den rådande nöden och
förvildningen bland folket. Till följd af inbördeskrigen härskade bland städernas
fattigare klasser fruktansvärd! elände, lättja och sedeslöshet. Från den l januari
till den 10 februari 1596 dogo endast i ett sjukhus i Paris 416 personer, flertalet på
grund af svält och umbäranden. I ett enda af Paris^ sexton kvarter fanns det 7,769
fattiga. Skatten till fattigvården måste fördubblas. Å andra sidan hängåfvo sig hög-
adeln och bankirerna åt ett vansinnigt lyxbegär, hvars artiklar med stora kostnader
måste anskaffas mestadels från utlandet. Årligen gingo endast af verkligen förtullade
varor, frånsedt de massor, som smugglades in, för sidentyger 6 millioner livrés (omkr.
35 millioner kr.), för alla från utlandet rekvirerade klädestyger 6 millioner guldtaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
