Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 2. Den polska statens daning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.
DEN
POLSKA STATENS
DANING
Johann Franck von Langgraffen se.
Hur hade klyftan uppstått? Hvad var det, som gjorde polackar och ryssar, de
slaviska bröderna, främmande för hvarandra, frånsedt religionen, som dragit gränser,
om hvilka geografiskt läge och nationell karaktär intet visste?
Polackar och ryssar hade ständig beröring med hvarandra utefter den längsta
bland fastlandsgränser, men deras intressen voro helt och hållet motsatta. Till
Polen hörde ju vidsträckta områden, på hvilka Ryssland gjorde anspråk. Ett fredligt
förhållande var i längden omöjligt, sa vida rikena ej finge en gemensam härskare,
och båda rikenas historia utmynnade i denna motsats och dennas aflägsnande, hur
lång tid man an var omedveten därom. Kampen hade redan på allvar börjat under
1400-talet, och först under 1700-talet afgjordes den till nackdel för det land, som
med hänsyn till hjälpkällor, kulturståndpunkt och invånareantal ursprungligen var
det segrande vida öfverlägset.
Polen i vidsträcktare mening var ett dubbelrike och omfattade konungariket Polen
och storfurstendömet Litauen. Konungariket Polen i inskränkt mening eller »kronan»
bestod af Lillpolen med Krakau, Sendomir och Lublin samt Storpolen med Posen,
Gnesen, Kalisch, Sieradz, Lentschiza och Kujavien. I Lillpolen voro de ryska
områdena Rödryssland och Podolien inlemmade; till Storpolen räknades två
inkorporerade landskap, Masovien och polska Preussen. Masovien med Warschau — rikets
senare hufvudstad — hade efter hvarjehanda mellankommande händelser blifvit ett
rikslän, och när dess siste piastiske delfurste dött, hemföll hans län till »kronan».
Denna utveckling fick 1529 med lätthet sin afslutning; landet var ju sedan gammalt
ordnadt efter polskt mönster med afseende på förvaltning (vojetodskap och
kastel-lanier) och rättsväsen, dess ytterst talrika lågadel blef likställd med den polska,
som stod ojämförligt högre i rikedom och bildning, samt fick plats i riksdagen. Det
polska eller kungliga Preussen (i motsats mot Ordenslandet) behöll sin själfständighet,
sin kulmska lag, sin egen landtdag med ganska stark representation for städerna (i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
